Ett mer nutida - och avskräckande - exempel finns från Slite där de muntra bananläggarna år 2002 gav sig rakt in i ett kännt fornlämningsområde utan vare sig skrupler eller tillstånd. Det hela upptäcktes av markägaren som arrenderat ut marken. Anläggandet avbröts och ur en tämligen gigantisk dumphög metalldetekterades det fram mer än 700 silvermynt, 70 bitar hacksilver och en hel rad andra fynd. Bland annat Gotlands enda pressmodell - med känd fyndort - till D-formiga guldbleck, alltså till de bleck som bl.a. pryder mer arbetade exemplar av dosformiga spännen. Inalles hittades fynd från vendeltid upp i högmedeltid i högen. Dessutom hade bananläggarna lyckats lägga en bunker mitt i det hus som sannolikt var ursprungsplatsen för silvret. Fynden fördelades till SHM och kan åses i
SiS. Platsen efterundersöktes senare delvis av Dan Carlsson (ännu ej avrapporterat) och bl.a. hittades en bevarad stolpe i ett av stolphålen - alltså
helt bevarad = dendrodaterbar...
Påföljd? Ingen vad jag vet...
Det sorgligaste med det hela är att den del av åkern som golfbanan slukade fanns på listan över lokaler som skulle detekteras av museet - år 2000 när Jonas Ström gick över platsen var just den delen omöjlig att detektera (kommer inte ihåg exakt varför). Hade man brytt sig om att kolla upp saker och ting hade platsens känsliga natur snabbt kunnat påtalas.
Se där - ett stycke dysterhet så här i juletid...
/N B