Och,Boreas, ingen accepterar väl okritisk källtextrer - det är väl många herrans år sedan det konstaterades att vikingarna inte var "grymmnare" än övriga på denna tid.
Debatten om motiven för angreppen mot Northumbria 793 visar dock att synpunkten på vikingarna som "pirater", "rövare" och "illgärningsmän" inte är ett färdigdebatterad stadium. Dessa missuppfattningar lever fortfarande kvar - bland både lek och lärd.
Att kritisk granska asatron är något helt annat.
Visst. Och första steget i denna granskning är en kritisk genomgång av besegrarens beskrivningar av dom besegrade - i detta fall dom nordiska folk och - inte minst - deras hedna forntid. Sen kan man ju diskutera hur vida "asarna" skal uppfattas som en historisk realitet eller ett förhistorisk fantasifoster. Skillnaden är avgörande för hur vi skal anlägga den vidare granskning av dom politiska, ekonomiska och kulturella ändringar som ramar dom nord-europeiska kungadömen efter som dom erövrades av romerska, respektive franko-romanska härskare, under åren 34 f.Kr - 1050 e. Kr.
Om man kan börja med att jämföra dom hedna och dom kristna romerska kejsare så ser man snart att dom senares kyrkväsen främst är ett gynnsamt medel för en expansiv militär-politisk makt. Vill man i fortsättningen basera sej på klassisk vetenskapsfilosofi får vi även betrakta 'vikingtiden' som en storpolitisk händelse med rötter i romartiden, med en expanderande kejsarmakt som aggressor. I det senare fallet är det inte galler, germaner, briter, goter och vandaler som är "målgrupper". Eftersom dessa redan är erövrade står nu saxer, friser, daner, götar, svear och vender för tur. Ett liknande storhetsvansinne återspeglades då Hitler skulle göra det "tredje riket". Skillnaden på Caesar, Karl den Stor och Hitler var att den senaste förlorade.
I detta ljus får man beakta dom frankiska annaler är allt annat än neutrala berättelser om dom 'barabariska' folken i norr. Alcuins och Dudos framställning av nordbornas militärstyrkor, vikingarna, har knappt högre grad av pålitlighet och giltighet än Rosenberg och Goebbles framställning av judarna. "Att förhålla sej kritisk till ämnet" är inget lex utan kontext - man får väl definiera vilket perspektiv man har - och vilken vinkel och målsättning man har för sitt kritiska fokus.
Lyssnar man till hur dagens almenhet uppfattar "vikingatiden" och "asatron" är det tyvärr tydligt att man fortfarande håller sej med "tuffa" och "vildsinta" barabarer, som har en tendens att "rusa sej på gifitig flugsvamp" - intill det sanslösa, kasta hästblod på varann och tillbe en träfigur av en avgud vid samma namn som Heyerdahl. Populära uppfattningar kan givetvis hjälpa oss förklara hur en amerikansk anka har blivit TV-Sveriges främsta julsymbol, men det hjälper oss föga i arbetet med att avtäcka midvinter-riternas historiska ursprung och kulturella bärkraft - genom
vår genuina kulturhistoria - i den arktiska klimatzon.
