Grovt linne var tidigare vävd med eller av hampa. I segeltiden kallades det helt enkelt 'duk'. Namnet fortgår fortfarande inom industrin:
http://tapetserilagret.123ehandel.se/product.html?product_id=139&category_id=124När briter och holländare från 1500-talet växte fram som sjöfartsnationer och kolonialister kan man i kortform tala om att "virket från Skandinavien, tjäran från Finland och hampan från Baltikum". Verkligheten var givetvis mer nuancerad, det fanns visserligen endera hamp-bönder i Skandinavien och Tyskland också.
Alla gamla repslagare fick givetvis göra alla rep och 'tög' av 'ty' ('tyg') - vilket i princip var hampa - till skillnad från och komplettering till det finare linet. Ordspråket "in i hampan" relaterar till tätheten på en normal 'hampskog' - och det sega arbete det var att skära, röta, slå och reda hampan till fiber reda för repslagning eller vävning. Hampodling var alltså ett utbrett fenomen från järnålderns handelsknarrar till dom tre-mastade segelskutornas tid. När endera tror att vikingarna gjorde (alla) sina segel av 'tovad ylle' är man visserligen på cykeltur...
På 90-talet hörde jag att man hittat en förseglad lerkruka med hampfrön i en mesolitisk kvinnograv i England. Åldern "8.000 år" var den gången "otrolig". När man på senare år hör om av 8.500 gamla spår efter korn (ölmalt) i Skottland blir i princip båda fynd mer trovärdiga.
Vissa former för hampa kan visserligen rökas, vilket man troligtvis gjorde i vikingatid. I dom äldsta landslagar vi har kvar, från 1100- och 1200-talet, beskrivs "reykjar-tot" i hop med div. spannmål, knippen och ris av olika produkter som bönderna skulle betala i skatt. Att röka hampan var tydligen inget okänt - eller dyrt, eftersom hampa fanns överallt. Under kolonitiden blev den fina virginnia-tobakken mode bland dom bättre borgarna och rökning av "stark tobak" ansett som de fattigas öde. Efter konstfibrens och segelskutornas tid kunde tobakksindustrin arbeta för ett förbjud av hela 'hamp-kulturen', vilket slutade med ett totalförbud av hamprökandet. Lagändringen kom först i USA under 1930-talet, varefter det spreds till Europa med USA's politiska makt och kulturella dominans efter värdskriget.
Vid början av 1960-talet blev förbjud också infört i Skandinavien. Sen dess har temat stigmatiserats, förträngts och glömts, så dom nya generationer skal slippa höra om dom gamla dagars 'synder' och 'ovett'. Tyvärr fick man med badvattnet också kasta ut minnet av Nordens gamla segelmakare och repslagare - och alla deras hampbönder.