Norra Ishavet var nog mer eller mindre isfritt sommartid under atlantisk tid. Det bevisas av förekomsten av strandvallar på norra Grönland längs kuster som aldrig är isfria i nutiden, liksom av gammal drivved innanför den strandfasta shelfisen på norra sidan av Ellesmereland. Även förekomsten av skelett av strandade grönlandsvalar i de inre delarna av Parryarkipelagen, där arten aldrig förekommer i nutiden (den går inte in i tät is) visar på detsamma. Och det fanns renar på Frans Josefs land som nu är nästan helt istäckt.
Likartade förhållanden men i mindre skala rådde även under den varma perioden under medeltiden (MWP Medieval Warm Period).
Det är också riktigt att Sahara generellt krymper under varma perioder och expanderar under kalla. Detta gäller för övrigt för de flesta öknar och torrområden, dock inte alla.
Att Världen hela tiden blir varmare är förresten en sanning med viss modifikation. Totalt har temperaturen visserligen stigit ca 0,7 grader sedan 1850, men höjningen var helt koncentrerad till 1920-1945 och 1975-1998. Mellan 1945-75 sjönk temperaturen något och sedan 1998 har den varit oförändrad. Dessutom började ökningen från den lägsta temperaturen sedan den senaste istiden för 11.700 år sedan.
Det mesta tyder dessutom på att temperaturen ännu inte nått upp till samma nivå som under MWP (ca 800-1200 e. kr.), i varje fall på norra halvklotet.
Valrossarna som du nämner är egentligen inte några enbart högarktiska djur. Det fanns valrossar på Kolakusten under vikingatiden, men jakten på valrosselfenben har gjort att de utrotats på de flesta håll. Isbjörnarna kommer säkert att minska i antal och utbredning om klimatet blir markant varmare, men de är inte beroende av is året runt. Huvuddelen av alla isbjörnar lever faktiskt i områden som är isfria åtminstone under sensommaren.
