Rekonstruktion av de första kyrkorna i Skandinavien

[Frågvis Amatör]

Jag hittade denna bild eller länk av en rekonstruktion av de första kyrkorna i Skandinavien från Moesgårdens museum i Århus.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Moesg%C3%A5rd_Museum

Kan det ha sett ut så här?

Thomas I

[AndreasE]

Det där är nog en ganska vanlig rekonstruktionsform. Självklart så kan man inte veta rent arkeologiskt om de haft sniderier och andra utsmyckningar, utan det är nog baserat på ananlogier från de (fåtaliga) bevarade träbyggnader som finns kvar från tidig medeltid, framför allt de norska stavkyrkorna. Inom forskarvärlden anses det dock troligt att många "officiella" och/eller viktiga byggnader ofta var ganska rikligt utsmyckade med just sniderier. Det finns tex en stenkyrka från Östergötland där man upptäckt att en av bjälkarna i taket troligtvis kommer från en vikingatida hallbyggnad, och den är smyckad med typiska senvikingatida ornamentik.

Däremot så kan man arkeologiskt oftast bestämma deras storlek och form (de tidiga träkyrkorna på landsbyggden var oftas ganska små, kan handla om mindre än 10x8 m i storlek) och ifall de var byggda med bärande stolpar, sylstensrad eller liggande bjälkar, eller någon kombination.

 

[Frågvis Amatör]

Tack AndreasE. Jag är lite tveksam till de Norska stavkyrkorna eftersom de är från 1200 talet eller senare, åtminstone de som finns kvar idag.

Men det är bara min magkänsla och det finns säkert många utvecklade diskussioner om detta i arkeologi världen.

Thomas I

[AndreasE]

Tja, man tar vad man har när man letar efter analogier.

Rent arkeologiskt så börjar konstruktionstekniken mot slutet av vikingatiden gå över mot den vi ser generellt under medeltiden, så rent arkitektoniskt behöver det inte ha varit så stor skillnad mellan ett hus på landsbyggden på 1000-talet och ett på 1200-talet eller 1300-talet. Hallbyggnader levde kvar lite här och där, men på många gårdar verkar de ha bytts ut mot korsvikeshus och fackverkshus under den perioden. De flesta stavkyrkor är inte heller byggda som de norska exempel vi tänker på när vi hör ordet "stavkyrka", utan ser mer ut som just rekonstruktionen du länkade till - små, enkla envåniga byggnader med ett mindre kor på ena kortsidan.

[Stfan]

Hej
Det finns en kyrkvägg från 1000 tal på gotlands fornsal (sprättäljd ek ca 30 cm bredd på plankorna).
Men de kan också ha sett annorlunda ut.
Denna kyrka är från 1000 tal i England (kan ju ha varit kyrkbyggare och myntmästare i samklang  ).

http://idlespeculations-terryprest.blogspot.com/2007/03/st-andrews-church-greensted.html

Stefan

[Sven-Åke]

Det finns också ett antal bevarade skrin, som ser ut som hus, -  och därifrån har man en hel del fakta.
Och dessa visar att husen var utsmyckade.  Vilka dessa hus var vet man dock inte.

[Sven lagman]

Vad gäller Moesgårdsrekonstruktionens dekorationer fanns det från platsen i den medeltida kyrkan en välbevarad väggöverliggare med just de dekorationer som man rekonstruerat. Trästycket har också spår efter originalmålningen kvar. Du kan se plankan på Nationalmuseet i Köpenhamn. Resten av träkyrkan i Moesgård är en rekonstruktion efter de spår av den ursprungliga kyrkan som man fann under den nuvarande kyrkan. Det är nog ingen tvekan om att rekonstruktionen är tämligen säker. Just höjden på träkyrkorna har vi från t.ex. det fantastiska fyndet av väggplanken till träkyrkan i Hemse att stödja oss på. Dessa träplank återanvändes som golvplank i den senare medeltidskyrkan på platsen.

Just sådan här profilerade plankor finns ett flertal exempel på som bevarats som sekundärt byggnadsvirke i medeltidskyrkorna. I Historiska Museet i Lund kan du t.ex. se en 1000-årig planka från Brågarps försvunna träkyrka i Skåne som en gång suttit över en dörrportal. En vacker ornerad portalplanka från Blomskog försvunna stavkyrka i Värmland och likande plankor från den försvunna Vänga stavkyrka i Västergötland är andra exempel. För att inte tala om Urnes stavkyrka i Norge som har kvar två enorma, underbart utskurna sidostolpar från 1000-talet. Jag blev helt betagen i dessa när jag för länge sedan lyckades ta mig ut i den bergiga vildmark där denna kyrka ligger.

[Odinkarr]

De første stavkirker var, så vidt jeg kan se, ikke kristne kirker, men hellige rum, hvor træguden sattes i højsædet. Det ved vi i skrift og vi har også en nogenlunde visuel forståelse for hvordan det tog sig ud.




Mønt slået i Hedeby ca. 870-900 e.Kr. De to beskyttende drager beskytter det hellige rum. Dette er en oprindelig stavkirke.



Her er den hedenske kirke, som gengivet i vægtæppet fra Skog Kirke i Hälsingland (”bonad, bonaden från Skog Kyrka”) fra 1200 tallet e.Kr. Dette er den sene stavkirke vi ser så ofte i de norske landskaber.

mvh

Flemming

[Boreas]

Samma byggnad - med ormhuvuden i båda ändar av av dragaren (tak-åsen) - finns på västra sida om Kölen - på Ranem (Ran-hem) i Overhalla kommun. En kyrklig sigill från 1200-talet visar hur det gamla hovet fått ett kors på taket - och blivit kyrka...

http://www.overhalla.kommune.no/fakta-om-overhalla.4469005-102885.html   

Sen finns portaler från några få 1100-tals stavkyrkor kvar - från Norges ytterbygder. Här sitter prägeln efter dom gamla hoven fortfarande tjockt i väggarna. Från  Åtrå i Tinn i Telemark har man en ritning från 1820-talet av en stavkyrka med runt torn (se länk, nedan). När kyrkan revs bevarades portalen. Den visar med all önskvärd tydlighet att den hör till i en forn-nordisk kontext - i såväl stilart som symbolvärld. Här finns (ännu) inte ett ända kristet symbol...
 
http://no.wikipedia.org/wiki/Atr%C3%A5_stavkirke#Portalen

Den ända portalen man känner från Sverige kommer från Hemsö på Gotland:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hemse_stavkyrka

Här är ornamentiken tydligen skalad av väggarna under den senare medeltid - men det framgår att båda stavkyrkor haft rötter i dom gamla hoven. Fortfarande fick man tillträde till 'det heliga' genom att passera under en dom, vilken vilar över två (världs-) kolonner.

På dom norska portalerna kan man - lyckligtvis - fortfarande se hur det såg ut också på Gotland, den gång Midgårdsormen, Laxormen och Gripen fortfarande rådde i riket. 

Hov-formen på dörrens övre hälft ger alltså en direkt association till vad man hittar på insidan - där centralområdet numer består av en podium med altare och 'altar-ring'. Enligt Øyrbyggja-saga låg en 'dom-ring' ikring altaret i det forn-nordiska hovet.     

En av dom mäktigaste bilderna från den forn-nordiska 'gudaläran' kan man ta reda på i portalen från Ål i Hallingdal, där Midgårdsormen själv - i egen , höga person - kommer ut ur helge-domen för att önska välkommen till helg och högtid. Här finns inte ett ända kristet symbol, alltså är inget ändrat sen heden-domen: 
 
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/7/75/%C3%85l_stavkirke%2C_portal.jpg

Lista över gamla, försvunna träkyrkor;
http://no.wikipedia.org/wiki/Liste_over_revne_stolpekirker,_stavkirker_og_tilh%C3%B8rende_utgravninger

[Troels]

Alle de rekonstruktioner, vi ser af vikingetidige huse, har et traditionelt saddeltag, som vi kender dem fra middelalderlige billeder - og som også er en enkel og logisk konstruktion. Desværre har vi næsten ingen nordiske billeder af vikingetidige templer, men Flemming viste forleden en Hedebymønt fra 900, hvor taget var rundt. Det kunne selvfølgelig skyldes kunstnerisk frihed og møntens form, men ser man på de få øvrige tempelbilleder, jeg kender, er taget også rundt, selv om siderne skildres med lodrette linjer som træbygninger - nemlig de gotlandske billedsten (Tjängvide t.eks.) og Sparlösa. Hvad er forklaringen?

 

[Odinkarr]

Jeg har i mit kapitel "Telt, Strå og Spån – vore oprindelige tage"

http://verasir.dk/show.php?file=chap27.html#toc149

vist at vore huse i grundtanken består af to dele: Underhus (bindingsværk), hvorpå hviler et Overhus (tagværk).

Denne bygningskonstruktion er uændret fra mindst Bronzealderen, og jeg viser visuelt dette.

Fra i alle tilfælde ca. år 40-77 e.Kr., det er muligt det er tidligere men det kan jeg ikke vise, opstår en variation af Overhuset (tagværket) hvor der ikke gøres brug af strå, men spån.

Det absolut genialle i dette nye Overhus (tagværk) er at udformningen ikke er andet end et klinkbygget langskib lagt oven på en træramme med bunden i vejret. Det er formentligt på denne vis vore huse udviklede sig da bopælen blev fast. Langskibene blev trukket på land, vendt med bunden i vejret oven på en simpel tømmerkonstruktion, og huset var bygget. Er skibet tæt så er taget tæt.

Der er naturligvis derfor at vi kalder midtrummet i en (hedensk) kirke for ”skibet”, for det var nøjagtigt hvad det var. Jeg viser en lang række billeder på at dette stadig bruges på begge sider af Vesterhavet i Jylland og  Northumberland.

Selve udformningen af taget kaldes ofte på nudansk ”Valm” (med moderne gradbøjninger af ”hel” eller ”halv”). Dette ord, som ingen tømrer- eller tækkemester kan forklare, er yderst spændende, og oprinder fra ”hválfa” (oldnordisk) i betydningen ”danne med hvælving”. Det oldnordiske ord har en anden betydning, ”at lægge noget hult således, at bunden vender op”.

Det er fordi tagryggen på Overhuset oprindeligt er bundplankerne på et skib at Overhuset har den helt særlig krumning på langs, der på nuengelsk omtales som "hog-back" da det til forveksling ligner svajet på en svineryg.


Mønten slået i Hedeby ca. år 870-900 e.Kr.

Først har vi de to velkendte beskyttende drager, der antyder at vi her ser gengivet et gudehov, hvor dragernes opgave er at beskytte det hellige midtrum (=skibet). Bemærk nu langhusets konstruktion som vi ser fra endesiden og gavlen. Der er helt tydeligt aftegnet et underhus (bindingsværk), hvori er isat en dør. Ovenpå underhuset hviler et overhus (tagværk) med støttestolper til underhuset på skrå. Overhuset er helt klart formet som bunden af et skib.

mvh

Flemming

[Troels]

Jeg har i mit kapitel "Telt, Strå og Spån – vore oprindelige tage"
vist at vore huse i grundtanken består af to dele: Underhus (bindingsværk), hvorpå hviler et Overhus (tagværk).

Denne bygningskonstruktion er uændret fra mindst Bronzealderen, og jeg viser visuelt dette.

Din båd-inspiration er i alt fald en hypotetisk forklaringsmodel, men der er ikke antydning af køl/tagryg i mine eksempler, som i alle dine. Jeg ser heller ikke i dit materiale nogen referencer til arkæologer og erindrer ikke at have set praktiske eksperimenter med denne konstruktionsform - t.eks. ved Foteviken (Sven?). Det nærmeste er modellen af Trelleborghuset, som imidlertid har en markant tagryg.

Hvad "skibet" angår, kendes denne betegnelse vist kun fra den kristne kirke, hvor vi kun viser normal tagryg - ikke som du skriver fra den hedenske - så navnet bliver et relativt svagt indicium.

[Odinkarr]

er ikke antydning af køl/tagryg i mine eksempler, som i alle dine

Mit forklaringsforslag til Overhusets udformning i spån blev først fremført af mig til Kunstakademiets Arkitektskole, København for henved 7 år siden, hvor den blev vel modtaget. 

Det er også værd at vide at alle rekonstruktionsforsøg er sket på baggrund af stolpehuller fundet forskellige steder, der så er koblet sammen med blandt andet de 2 eksempler på de såkaldte ”hog-back” gravsten fundet i det nordlige England og sydlige Skotland alle dateret til en 50-års periode i midten af 900 tallet e.Kr. Gravstenene fra bl.a. Gosforth Kirke, Gosforth, Cumbria er dansk/norske.

Trelleborg rekonstruktionen er nu anerkendt som værende vrang rekonstrueret.  De af jer der har set langhuset vil vide at huset er opført med "svalegang". Det har jeg altid ment måtte være vrang bl.a. fordi Hedebymønten viser at der var skråtstillede støttestolper til Underhuset. Det er man nu enig i også var tilfældet på Trelleborg. Fjern derfor visuelt "svalegangen" fra Trelleborg, og vi vil nu se det oprindelige langhus træde frem som vi ser det i 900 tallet e.Kr.

Men et langhus i 900 tallet er stadig slutproduktet af en udvikling af langhuset over næsten 900 år. Krumrygningen viser stadig kølen. Bådeværftet på Vikingeskibsmuseet, Roskilde byggede ”Havhingsten af Glendalough” der blev søsat i 2004. Fik man besøgt bådeværftet medens de byggede skibet 2003-4 ville man visuelt kunne se kølens krumbøjning på dette imponerende langskib.

Langhuset på vølvestaven fra Klinta, Köpings socken på Øland, og langhuset der er det nu tabte Cammin-skrinet er alle fra samme tidsrum, og alle har samme krumbøjning.

Tjängvide-stenen, Älskogs socken, på det sydlige Gotland dateret til 700 tallet viser i øverste panel et langhus set fra fra endesiden og gavlen. Afbildningen er, så vidt jeg kan se, identisk til Hedebymønten bortset fra to ting. Dels er der ingen beskyttende drager, hvilket i kunst betyder at der ikke er tale om en hedensk kirke (hearg), men om et langhus. Det passer fint til hvad afbildningen gengiver. Dels mangler de skråtstillede støttestolper til Underhuset. Kunne man bygge et Underhus uden brug af støttestolper? Ved det ikke.

Sparlösa-stenen, Västergötland (Vg 119) kan dateres til før år 670 e.Kr. da den gengivne rytter på stenens D-side ikke er sadlet op med stigbøjler. Den her gengivne bygning mener jeg bærer stor lighed med gudehovet afbildet på mønten slået i Hedeby. Bygningen en kenning for Bilskirnir (Bilscirni), der betegner Troja og kongsgården bag bystatens bolværk. Det forekommer at hvad vi ser er Troja's byport(e) og ydermuren på hver sin side. Det viste "vindue med tremmer" må være den ydre byport's glughul. Den runde ring på den ydre byport kan være en edsring og derfor en kenning for "hellig", underforstået Troja. En anden mulighed er, at ringen kan tilkendegive en Trojaborg eller ringborg, og derfor være Troja's byplan.

Tanken om at det måtte være langskibets form der er ophavet til Overhusets samme når udført i spån, opstod da det gik op for mig at den tømrer der udførte arbejdet med skibe er den samme tømrer der bygger langhuset. Derfor mente jeg at samme konstrutionsteknik måtte findes begge steder. Det mener jeg er korrekt.

mvh

Flemming

[Castor]

Sikahällen i Frötuna socken, Uppland,  lär vara den äldsta avbildningen av en kristen gudstjänst på svenskt område. Den kan vara gjord i slutet av 1000-talet.

http://www.flickr.com/photos/swedish_heritage_board/4118941425/

[supergeten]

Sikahällen i Frötuna socken, Uppland,  lär vara den äldsta avbildningen av en kristen gudstjänst på svenskt område. Den kan vara gjord i slutet av 1000-talet.

http://www.flickr.com/photos/swedish_heritage_board/4118941425/

Det går alltså inte att tyda något av texten? Är ju rätt spännande om man tänker sig att det är någon "speciell" som döps eller liknande.

[Troels]

Hej Flemming

Mit spørgsmål gik specielt på taget set fra enden / gavlen - altså om der var tagryg som i 1000-tals kirkerne.

"Hog-back"-profilen i længdesnittet er et andet forhold, som ikke nødvendigvis kan forbindes hermed. Det rejser jeg slet ikke tvivl om.

For ikke at forvirre diskussionen tror jeg, at vi skal holde os til selve billederne og de officielle dateringer - og ikke din personlige dateringer og hypoteser bag dem. Tjängvide er faktisk senest af Lisbeth Imer dateret til 800- eller snarere 900-tal, og stigbøjlen (som ikke ville kunne ses) blev ikke indført til brug på nuværende vis med det samme overalt efter avarernes ankomst (også på 1200-tals statuetter kan du finde ryttere med fremadstrakte ben - i stigbøjle). Du jævnfører jo selv Hedeby med Sparløsa, så en forskel er ligegyldig.   

[tty]

Sikahällen i Frötuna socken, Uppland,  lär vara den äldsta avbildningen av en kristen gudstjänst på svenskt område. Den kan vara gjord i slutet av 1000-talet.

Överhogdalsbonaden är väl nästan lika gammal (1105 +- 65 år):


http://www.overhogdal.se/svensk1/tapeten.htm


Björns gravvård från Botkyrka är väl något yngre (ca 1150?) och föreställer uppenbarligen en stenkyrka:


http://www.hagen.web.surftown.se/Bjorns%20gravvard%202.jpg

[Emund Slemme]

Hej Flemming,

Interessant indfald hvis Hedeby-mønten kan forklare konstruktionen af før-kristne kultbygninger. At billedet er et hus er der enighed om - f.eks. skriver Brita Malmer, at mønten forestiller et hus omgivet af snoede orme (slingrade ormar). Mønten forklares som en efterligning af Karl den Stores Dorestad-mønter og - at et hus i form af et tempel er et almindeligt motiv for Karolingiske 800-tals mønter.

Kristian Erslev skriver om det såkaldte tempelpræg (vedhæftet) –

Den oprindelige figur, hvoraf dette præg er fremkommet ved en række omdannelser, er det romerske tempel, således som det ses på mønter fra kejsertiden (a). Når man umiddelbart sammenholder dette med vore mønters præg (d), synes der vel kun at være en meget ringe lighed; men man kan tydelig forfølge urprægets udvikling gennem de karolingiske mønter. Man ophører snart med den mere detaillerede udførelse af mønternes præg, og templets piller indskrænkes i tal (b); samtidig aftage de i störrelse, indtil de snarere ligne bogstaver end tempelsöjler, og på baierske mønter fra det tiende århundrede bruges virkelig denne plads til møntmesterens navn (c). Gavlen voxer mere og mere, og endelig forandres trinnene under templet til en nedadvendt gavl; herved er det præg fremkommet, som også findes på, danske mønter.

Hvis mønten er slået i perioden 870-900 e.kr. som du angiver, befinder vi os midt i en kaotisk tid mellem Lodbrog-slægten frem til det svenske Olaf-dynasti. Det er derfor meget usikkert om der her er tale om en nordisk mønt og bygnings-konstruktion.

[Castor]

Det går alltså inte att tyda något av texten? Är ju rätt spännande om man tänker sig att det är någon "speciell" som döps eller liknande.

Sikahällen var den första ristning jag såg "live" (Jag är född och uppvuxen i Norrtälje). Den otydbara texten har alltid fascinerat mig, då det finns utrymme för mer eller mindre djärva spekulationer. Antingen rör det sig om ett klurigt schiffer eller också var ristaren illitterat. Ristningens rätvinkliga, rektangulära form är ovanlig. Kanske har det funnits en förlaga i form av ett pergamentark, en bonad eller en träskiva. I så fall skulle överföringen från originalet till berghällen kunna förklara varför runorna blev som de blev, förutsatt att ristaren var illitterat.

Ristningens placering, alldeles intill västra stranden av sjön Limmaren som på 1000-talet var en havsvik, är också intressant. Området omedelbart väster om Limmaren hör till de mest fornlämningstäta i Norrtälje kommun. Frötuna kyrka, som ligger cirka tre kilometer från Sika, är en av de äldsta kyrkorna i Roslagen.

Det finns inget som säger att den avbildade scenen utspelar sig i Frötuna socken. Motivet kan lika gärna vara hämtat från Sigtuna eller Lund eller någon helt annanstans, kanske Novgorod, Kiev eller Konstantinopel...