Författare Ämne: Båtyxa (Hammare)  (läst 14537 gånger)

Utloggad Vinstorparn

  • Stammis
  • Antal inlägg: 187
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #20 skrivet: december 23, 2011, 16:57 »
Tack Mats.  Jag önskar dig en riktigt God Jul & Ett Gott Nytt År !!  Det gäller naturligtvis också er alla andra på denna fantastiska sajt   :)

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #21 skrivet: december 23, 2011, 17:51 »
Tack för mycket fin information!

Min tanke var främst baserad på min erfarenhet av att arbeta med knivar. Titta på ett knivhandtag från idag. Det är jämnt och slätt, inga vassa kanter som kan skada handen. Skruvar och nitar är försänkta och handtagen är oftast gjorda i trä (om det inte är massproducerade knivar, då är handtagen i olika konstmaterial).

 Att arbeta med kniv innebär att redan efter några få minuter blir ojämnheter i handtaget ungefär som en liten sten i skon – och det blir snabbt mycket obehagligt. Knivhandtag, så som på praktdolkarna, måste alltså ha varit lindade med något material för att de skall vara användbara – enligt min uppfattning. Det kan ha varit läderremsor, lin eller annat material som gjorde handtaget handvänligt.

De ”gjutsömmar” dessa praktdolkar har på sina handtag hjälper då till att hålla skaftmaterialet på plats. Jag tror alltså mindre på gjutsömmar - och mer på en praktisk handtagsfunktion – om knivarna använts praktiskt och inte enbart varit skådebröd.

Dubbla gjutformar när det gäller knivar har alltid sina gjutsömmar längs bladets egg/eggar, alltså inte som praktdolkarnas ”gjutsömmar” som alltså är på fel sida eftersom de även finns på mitten av ”bladet”.

 Det finns alltså flera skäl till att fundera över vad som ledde till vad.  ”Gjutsömmarna” på en praktdolk kan alltså, som jag ser det, med ganska hög sannolikhet, hänföras till att den som namngav dem kanske inte var så van att arbeta med kniv…

God Jul och ett Gott Nytt År på er alla!

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Vinstorparn

  • Stammis
  • Antal inlägg: 187
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #22 skrivet: december 25, 2011, 20:31 »
Vill bara flika in att ”gjutsömmen” är själva  signumet för en mästersmed och rena porren för en modern flintsmed.  Att påstå att detta endast  är en praktisk lösning för att hålla en virad läderrem på platts skulle kunna vara en ren förolämpning. 
Det finns idag en handfull flintsmeder i världen som dedikerat sitt liv åt att kopiera dessa sk "Danish daggers".  Flera av dem är verkligen mästare i sitt hantverk men bara ett ytterst  litet antal   klarar att till fulländning skapa själva sömmen.  "Gjutsömmen" är det ultimata konststycket  och den yttersta utmaningen.  Till ett av dessa konststycken kan även de ”pringlade” skaftsidorna räknas.

Bara något att tänka på Carl Thomas.      Därmed inte sagt att  du har fel ;)

http://www.dc-waldorf.com/images/daggers/AFKyb%20c.jpg

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #23 skrivet: december 25, 2011, 21:40 »
Vinstorparn,
Jag har aldrig i hela mitt liv haft fel, utom en enda gång – då erkände jag att jag haft fel. Det visade sig senare att jag hade haft rätt – så det var själva erkännandet som var fel… ;)

Knivar är för mig verktyg och inget annat. Verktyg skall kunna utföra det de är skapade till att utföra. Stenåldersnubbarna tror jag var inne på exakt samma linje, troligen var de mer extrema än vad jag är i denna syn eftersom deras material ständigt gick sönder och de fick ständigt göra nya verktyg.

Utöver sin speciella funktion skall verktyg vara användarvänliga. De skall inte ge skavsår när man använder dem, osv. Det är krav nummer två på ett verktyg. Alltså: funktion och ”användarvänlighet” är de två viktigaste punkterna.

För att uppnå dessa två punkter kunde man säkert jobba länge och idogt när man knackade fram ett nytt verktyg. Därav min teori om att gjutsömmen var till för att hålla handtagsmaterialet på plats.

Verktyg får gärna vara vackra att se på – men det kommer ganska långt ned på listan – redan då – enligt min tro.

Men, bling kanske förekom redan då? Ville man visa upp hur skicklig flintsmed man var? Då kan dessa gjutsömmar kanske förklaras? Man bar alltså en ganska oanvändbar flintkniv i sitt bälte för att göra reklam för sin yrkesskicklighet? Det kan jag faktiskt köpa som en förklaring.

3-vlig fortsättning på julen!

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Vinstorparn

  • Stammis
  • Antal inlägg: 187
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #24 skrivet: december 25, 2011, 22:06 »
En flintdolk är egentligen ganska så värdelös som kniv. Som stickvapen skulle de kunna fungera bättre  Ett simpelt flintspån som kan massproduceras av en duktig flintsmed under loppet av några minuter blir både betydligt vassare, mer ekonomiskt och lättare att  föra med sig.  Skrytmånsar fanns det ju redan under tidig trattbägartid med  praktyxor så stora att de inte gick att hugga med 8)

3-vlig fortsättning på dig själv.

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #25 skrivet: december 27, 2011, 08:42 »

Knivar är för mig verktyg och inget annat.

För dig är kanske en kniv bara ett verktyg, men om man tar en titt på historien och etnografin så har knivar och dolkar ofta varit mycket annat också. De har varit statusmarkörer, de har varit markörer för etnisk eller religiös tillhörighet, de har varit ren prydnad.
Man kan inte automatiskt utgå från att folk alltid tänker på samma sätt som man själv, och man kan inte heller utgå från att de alltid tänker praktiskt, rationellt  och utilitaristiskt.

Även i vårt samhälle kan knivar ha andra användningsområden än att skära med:

Citera
En vacker slät Athame med trä skaft och mässing beslag. En tvåeggad rituell kniv med ett blad av rostfritt stål som traditionellt används för att bland annat rikta energier under rituellt och/eller "magiskt" arbete.
Ett svart skyddsfodral medföljer athamen för att skydda bladet.

http://shop.tarotkatten.se/p/723/

Ju äldre desto bättre.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #26 skrivet: december 27, 2011, 11:42 »
Här finns fortfarande levande traditioner som använder 'sakrala knivar' som högst profana symbolvapen. I flärtalet av traditionella folkdräkter skulle alla 'riktiga karar' ha kniv till dräkten, medan kvinnorna hade större silverhängen ("söljen") av olik karaktär. Sen finns det variationer i knivarnas former och dekor som - i likhet med den övriga dräkten - varierar från distrikt till distrikt.

http://smijernsbua.no/index.php?main_page=index&cPath=50_54

Eftersom man numer kan beskriva ett samband mellan vikingtidens kvinnodräkter och medeltida folkdräkter är det liten tvekan om hantverkstraditionens forn-nordiska ursprung:
http://www.gibud.no/Auction/APViewItem.asp?ID=414203

Dessa exempel törs bevisa att konsthantverkets kvaliteter - jämte form, fason och tradition - har haft definitiv prioritet före praktisk funktionsduglighet  och slitstyrka. En del av bronsålderns dolkar, värjor och svärd faller i samma kategori.

Vidare kan man anmärka att knivarna i våra folkdräkter kommer i två grundformer; med bladformad eller lansettformad spets. En liknande skillnad i formspråk,  mellan bladformade respektive lansett-formade spetsar, kan man också skona i järnålderns dekorationer oh bronsålderns symbolvapen. 

Eftersom folkdräkterna varierade mellan olik ålder och "dignitet" (civilstatus) kan olik form på mannens specifika symbolvapen hänga i hop med männens olika "värdigheter" i ett 'stratifierad samhälle'. Endera motiv i dom norska silverarbeten påstås härstamma från järnåldern:
http://www.bunadsolv.no/soljer1.htm
http://hobbysmed.blogspot.com/2010_04_01_archive.html

Följer man resonemanget och accepterar att också stenåldern var ett "stratifierad samhälle" kan man även formoda att sten-smedernas mästarstycken - av enkla och dubbla 'båtyxor', lansett-formade dolkar och bladformade sablar - varit tydliga symbolvapen av sällsynt kvalitet i sin samtid. 8) 

I så fall kan man läsa in olika sociala funktioner ("status") mellan bärarna av dom olika vapnen. Under bronsåldern ser man skillnaden på sablar vs. svärd, spjut vs. lansar - där den spetsiga lansettformen växlar med den rundare 'bladformen'. Inom järnålderns dekor och i den medeltida heraldiken ser man t.ex. lansett-formade löv (t.ex. ask) vs. rundare 'lövtungor' (t.ex. ek).

Efter dom uppgifter och kommentarer som framkommit på denna tråd kan det vara frestande att föreslå att namnet på dessa 'stridsxor' kanske borde uppdateras - till 'torshammare'.  I Finland kallar man redan 'stridsyxorna' för "Vasarakirves" (Hammaryxa), "Ukkon kirves" ('Odens yxa') eller "Ukkon vasara" - alltså "Odens hammare":
http://fi.wikipedia.org/wiki/Ukon_kirves
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Heimund

  • Medlem
  • Antal inlägg: 27
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #27 skrivet: mars 02, 2012, 14:07 »
... om jag förstår er som är lite mer pålästa i ämnet än jag så finns det uppenbarligen en hel del fynd av yxor som är trasiga... d.v.s. att de har brottsytor vid den svaga punkten... tyder inte detta på att de har använts? D.v.s. att de gått sönder när man nyttjat dem? Eller handlar det om ett "rituellt dödande" liknande det som när man böjt svärdsklingor..?

Sen håller jag fullständigt med er att stilistiska vapen i princip "alltid" följt männskligheten och ofta har varit ngn. form av status/tillhörighets symbol... Men återigen - bara för att vapen är snyggt behöver det inte betyda att det inte har en funktion - se till de traditionella katanorna t.ex. Vackra estetiska vapen som visar att man är en samurai och inte en "simpel" fotsoldat - men likaväl ett dödligt vapen...