Fel bild av vikingatiden?

[Boreas]

 

De politiska förhållandena kan alltså ändrats rejält sedan t ex 1000-talet, där man kan misstänka att den gamla kungaättens utdöende på manslinjen 1060-66 innebär en brytpunkt för en en utveckling, vilket slutar med läget ca 1220.

Visst upplevde man en brytpunkt i Nordens historia under första hälft av 1000-talet. Denna 'brytning' hade såväl politiska som ekonomiska och kulturella konsekvenser - av till dels graverande karaktär. Alla dom medeltida källor vi har - från Island och Färöarna såväl som Norge, Danmark, England, Frankrike och Rom vittnar om det.

Orsaken till denna "brytning" var att den gamla, självstyrda monarkierna i norr förlorade - såväl slaget om Danevirket som kontrollen med Nordens land och folk och riken. Sen fick dom katolska segerherrar införa en ny och skriftlig historia, där man kunde omskriva och 'auktorisera' en historia bortförklarade och stigmatiserade dom gamla kulturtraditioner. Sen kunde erövringsmakten - det katolska kulturmonopol - förklara att dom nordiska land bestått enbart av"småkungar" och "oorganiserade hövdingadömen" - som efter 200 års missionering skulle ha insett sina civilisatoriska irrvägar och "inför Herrens allmakt övergått till kristendomen". 

I nyare tid har man dock förmått diskutera detta uppbrott, maktbyte och kultur-byte ur real-politiska, ekonomiska och militära motiv. Därmed är vi tillbaka till att den direkta orsak till den historiska vattendelaren var den 'frankiska' eller katolska vapenmaktens intrång i och erövring av Norden.

Början till slutet på dom gamla kulturformer, traditioner, lagar och historiska (kungliga) konstitutioner i Nord-Europa började redan med Caesar projekterade imperium, vilket avsatte den frankiska och brittiska ursprungsbefolkningens egna kungar, drottningar och högadel - jämte deras gamla konstitutioner och institutioner med dom romerska feodal-lagar. Norr om Limes behöll den kvarlevande ursprungsbefolkningen sina kulturella, ekonomiska och politiska traditioner - intill den romanska adeln lyckades kapa makten i Frankrike och avsätta dom germanska merovingerna, under 700-talets början. Sen dess fick man tronrövarna efter Pippin, kallad "pippiniderna" och (senare) "karolinger", som uppkomlingar och ursupatorer på Frankrikes tron(er). Därmed fick Roms 'krämmaradel' och deras biskop tillgång på en militär styrka av dimensioner.

Den vidare utveckling och spridning av den 'katolska läran' känner vi ju till. När dom krigiska karlarna från den nya, franco-romanska regent-familjen omsider lyckas med sina erövringar kommer allt fler lyda under karolingernas feodala regim och Roms katolska informationsmonopol.     

[Boreas]

Under de stora krigstågen på 800-talet samlades naturligtvis ett stort antal av de yngre männen för vikingatåg - men utgjorde inte krigstjänst vid denna tid även en betydlig av tiden även för yngre män i England och kontinenten?

När karolinger och påvemakt under 760-talet lyckas underkuva lombarder och ungrer kan man samla central-Europas ressurser under en och samma regim. Därnäst expanderar Carlemagne - i samarbete med kejsaren i Konstantinopel - mot dom vendiska och slaviska folken mellan Vistula och Oder, varför dom 'slavoniserade' vender - vars handel knyts till Svartahavet och den grekiska kyrkan - fick ingå ett freds- och handelstraktat med 'Väst-Roms' nya, frankiska kejsare - och avstå sej dom gamla allianser med goter, germaner, goter och Östersjö-vender.

Under tiden expanderade "det nya Rom" också mot norr och nord-väst - först med ekonomiska och diplomatiska medel, därnäst med handelsembargo och krig. Med lombarder, ungrer, slaver och vender under kontroll kunde man äntligen ta sej an dom germanska folken norr om Rhen, varför Thüringen, Hessen, Saxland, Billung, Holstein, Holland och Friesland attackerades med et klart, numrärt överläge.

På 790-talet kunde Karl den Store alltså slå ut dom sista saxiska motståndsstyrkor och lugnt rida fram till Östersjöns sydvästra hörn - utan att frukta för venderna och "Odens vrede". Efter massakern av den saxiska adeln kunde han däremot invitera sina öst-kristna allierade - inom den vendiska noblessen - till att ersätta dom avlidna, saxiska adelsmännen. (Konsekvensen kan bl.a. ses i utvecklingen av vendiska språkfickor väster om Vistulan, såväl som i det tyska språket själv - från dettas forn-germanska ursprung.)

Nu hade såväl Karl den Store som hans romerska sponsorer en klar strategi på att erövra dom germanska 'stammars' huvudsäte - norr om Slesvig. Det framgår klart från dom frankiska brev och krönikor att erövringen av Saxland var ett steg på vägen till att erövra och "kristna" Danmark - och återskapa det romerska imperium, som ett handels- och kulturmonopol - efter fenicisk modell, feodala principer, romersk disciplin och katolsk 'renhet'. 

http://phoenicia.org/jefferson.html

Nu vet vi dessutom att dom fria kungadömen i norr - främst Danmark - fick stå emot 'den frankiska faran' med alla medel. Efter att karolingerna redan erövrat deras närmaste släktingar och fränder söder om Slesvik var det lilla, danska kärnlandet - Jylland, Själland och Skåne - under ett direkt och mycket ödesdigert hot. Utan en större och effektiv allians med det övriga Skandianvien - och centrala delar av den östliga Östersjön - ville den katolska erövringen av norra Friesland och Jylland enbart vara en tidsfråga.

[Boreas]

Dom styrkor som samlades vid Bråvalla ca. 770 kom alltså uppträda under en gemensam ledning och dito fana, kallad "korp-baneret". Alliansen hade en klar militär och politisk funktion; att hejda karolingernas brutala frammarsch i Saxland och Friesland och skydda Norden och dom nordiska folks intressen.

Kollar man vem som deltog på Bråvalla ser man att även friser, saxer och vender är aktiva deltagare i den försvarspakt och -makt som kom försvara Danevirke - och hålla såväl Nordsjön som Östersjön under lagstyrd kontroll.  Förövrigt fick dom skandinaviska styrkorna assistera skandinaviska befolkningar, handelspartner och motståndsmän i Frisland, Holland, Valland, Brettland, Nordmandie och på dom Brittiska öarna.

När dessa sjö-burna styrkor lyckades slå tillbaka mot det frankiska väldet blev dom också kallade till tjänst i öster - där bl.a. kazarerna ständigt bedrev plundringar, slavjakter och rena erövringar bland vender och slavifierade vender. När den svenska Rurik etablerar ett nytt kungahus i "Gårdariket" formaliseras en än större allians mellan nord-öst och nord-väst. Under sonen Oleg (Helge) tar den rysk-skandinaviska alliansen en rad vikingaskepp till Svarta havet för att demonstrera sin makt för kejsaren i Konstantinopel.

Den politiska, ekonomiska och militära allians mellan dom fria skandinaviska kungadömen - ledde alltså till en gemensam moblicering av sjöburna stridskrafter - organiserad av dom skandinaviska kungadömen. Under 800-talet utvidgades alliansen till att infatta det gamla "Vanaheim hin mikla" - också kallad "Svitjod hin Mikla" så väl som 'Gardariket' och 'Rosland'.  När dom nordiska ledungs-styrkorna stred på hemmaplan kallades dom 'askmän' (ascomanni), 'vigmän' eller 'vikingar'. När dom samma styrkor tjänade i öster - hos furstarna i Novgorod, Kiev eller Konstantinopel - kallades dom 'väringar' (varjagi), medan dom vendiska soldater kallades 'kylvingar' (kolbjagi).       

Efter en rad lyckade vikinga-räder under 800- och 900-talet fick den katolska kejsarmakten omsider ordning på sin kustbevakning, befästningar och mobila kavallerier - varför vikingarnas 'commando-raids' blev allt svårare.

Därmed kom central-Europas numrära överläge igen till sin rätt, inte minst genom handelspolitiken och den monopoliserande merkantilismen. Den slutgiltiga orsak till sammanbrottet i den nordliga alliansen - från Irland till Kaspihavet (!) - markerades med den militära erövring av Danevirke - och därmed Danmark. Därmed kunde man effektivt skrinlägga och skrota den gamla, skandinaviska (gotiska) handelsmonopolen - som sen urminnes tid hade organiserat och förestått handeln över haven mellan Irland och Ryssland - med Gotland som det operativa centrum.

[Boreas]

Med kontroll över Öresund och Nordsjön kunde den franko-romanska handelsmonopolen äntligen undertvinga och kolonisera såväl friser och daner som götar/guter och svear. Dessutom kunde man numer effektivt ta sej an såväl norrmän som finnar och balter - inte minst med hjälp av dom "omvända" saxer, friser, daner och vender dom nu tvingades fungera som en katolsk ledung i dom nordliga vatten.

Därför berättas om Harald Gormssons tid, då man v. hj. a. "trelleborgar" samlar dom kvarvarande nordiska styrkor i Danmark, med åsikten att med en större landarme återerövra Slesvik och Holstein från det katolska väldet. Det lyckas tydligen i första omgång, eftersom Harald på sin minnesmynt lär markera att den danska kungafamiljen åter regerar från sitt gamla huvudsäte i Oldenburg (Aldinburg). Sen slår imperiet hårt och effektivt tillbaka, varför större delar av den nordiska armeen utrotas - och den kvarvarande delen får dra sej norrut - till Danevirke och Jomsborg.

När kejsar Otto och "biskop Poppo" sen drar igång en större offensiv mot Danevirket lär dom skandinaviska härskarna ta fram sina norska och vendiska reserver - varför man i längre tid klarar försvara fästet. Efter månader av strategiska dragningar och diverse anfall lyckas man - enligt en av annalerna - att utföra en vinnande krigslist, enligt kungasagorna utfört av den talangfulla krigaren Olav Tryggvasson, vilket placerar händelsen till 980-talets början.

Under överlöparen Sigvat Jarl gjorde så den nyss omvända dansk-vendiska ledungens ett anfall mot Norge, tre år efter Danevirkets fall och Harald Gormssons 'omvändelse'.  Enligt Jomsvikinga-sagan och sagan om Olav Trygvasson skulle anfallet mot Norge kuliminerat med den katolska ledungens förlust, vid slaget i Hjörundavåg, år 986. Tiden för Danevirkets fall, Harald Gormssons smärtsamma förlust och "Danmarks kristnande" får alltså läggas till 980-talet. 

Fyra år efter att den skandinaviska ledungens kärnstyrkor utrotats och Danmark fallit får även den ryska regenten ge upp sin självständighet - och söka en diplomatisk lösning med kyrkoherrarna i Konstantinopel. Av den orsak ingår storfurst Vladmir den Vise ett förnuftsäktenskap med dottern till sultanen i Konstantinopel, varför han anammar hennes tro som sin - och låter sej döpas som menig och medlem i den grekiska kyrkan - år 987. Några små år senare gör Olof Sköldkonung i Sverige ett liknande kompromiss, genom att 'försaka' sin rätta och äkta maka (Edla) - och låta sej döpa och föra in i ett kyrkligt förnuftsäktenskap med en katolsk prinsessa (Estrid) från det vendiska Mecklenburg/Pommern.

När Anund Jacob föds får man alltså den första, katolskt uppfostrade kungason av Sverige. Under tiden fasthåller stora delar av den nordiska adeln dom gamla lagar och traditioner, varför Olofs äldre son - Emund anses vara Olofs rätta arvtagare. Efter som han inte döpts kunde han även fortsätta den kungliga plikt att procedera som 'ceremonimästare' - enligt gammal tradition, säd och skick - under dom centrala tingsmöten och dom årsvisa högtider i landets centrala hov och inhemska helgedomar.

Det slutgiltiga brottet inträder alltså under Emunds tid. Av dom händelser som där finns omtalade framstår det katolska anfallet mot Österlandet som det ödesdigra. I denna operation lär såväl Anund som Emunds son Ingvar ha deltagit - och omkommit, vilket innebär att årtalet 1050 får en konkret innebörd, som markeringen på slutet av dom fria, nordiska kungadömens kamp för självständighet - också¨kallad "vikingatiden"... 

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5593.msg52900.html#msg52900

[Boreas]

Det finns alltså ytterligare en dimension utöver offensivt försvar i de vikingatida anfallen. Att försvara sina religioner, både en kristen och icke kristen.

Vikingatiden handlade om dom nordiska ursprungsbefolkningars självständighet - och frihet från tvång - "under främmande herrars välde".

Slutet på vikingtiden började med en framgång - då den skandianviska alliansens (kvarvarande) styrkor under Harald Gormsson och Erik Segersäl samlas i Danmarks borgar och "trelleborgar". Därefter går man till en större offensiv för att frigöra och återta Slesvik-Holstein.

Det lyckas tydligen i första omgång, eftersom Harald på sin minnesmynt lär markera att den danska kungafamiljen åter regerar från sitt gamla huvudsäte i Oldenburg (Aldinburg). Sen slår imperiet tungt och effektivt tillbaka, varför större delar av den nordiska armeen utrotas - och den kvarvarande delen får dra sej norrut - till Danevirke och Jomsborg. Lejonparten av den svenska ledungen - under Erik Segersäls jarl Styrbjörn Sveakappa ("Styrbjarnar Svíakappa") - lär ha stupat i dessa strider. Garnisonsstaden på Björkö överges som känt på denna tid.

När kejsar Otto och "biskop Poppo" sen drar igång en större offensiv mot Danevirket lär dom skandinaviska härskarna ta fram sina sista reserver. Efter månader av strategiska dragningar lyckas man - enligt en av annalerna - genom att den talangfulla renegaten Olav Tryggvasson kunde utföra en avgörande krigslist. Trygvassons deltagande placerar händelsen till 980-talets början.

Under överlöparen Sigvat Jarl gjorde så den nyss omvända dansk-vendiska ledungens ett anfall mot Norge, tre år efter Danevirkets fall och Harald Gormssons 'omvändelse'.  Enligt Jomsvikinga-sagan och sagan om Olav Trygvasson skulle anfallet mot Norge kuliminerat med den katolska ledungens förlust, vid slaget i Hjörundavåg, år 986. Tiden för Danevirkets fall, Harald Gormssons smärtsamma förlust och "Danmarks kristnande" får alltså läggas till 980-talet. 

Med kontroll över Öresund och Nordsjön kunde den franko-romanska handelsmonopolen äntligen undertvinga och kolonisera såväl friser och daner som götar/guter och svear. Dessutom kunde man numer effektivt ta sej an såväl norrmän som finnar och balter - inte minst med hjälp av dom "omvända" saxer, friser, daner och vender dom nu tvingades fungera som en katolsk ledung i dom nordliga vatten.

Fyra år efter att den skandinaviska ledungens kärnstyrkor utrotats får även den ryska regenten ge upp sin självständighet - och söka en diplomatisk lösning med Konstantinopel. Av den orsak ingår storfurst Vladmir den Vise ett alliansäktenskap med dottern till sultanen i Konstantinopel, år 987. Några små år senare gör Olof Sköldkonung i Sverige ett liknande kompromiss, genom att 'försaka' sin rätta och äkta maka (Edla) - och låta sej döpa och föra in i ett kyrkligt förnuftsäktenskap med en katolsk prinsessa (Estrid) från det vendiska Mecklenburg/Pommern.

När Anund Jacob föds får man alltså den första, katolskt uppfostrade kungason av Sverige. Under tiden fasthåller dock den inhemska adeln och bönderna dom gamla lagar och traditioner. Dom anser alltså Olofs äldre son Emund vara den lagstadgade kronprins. Tack vare honom kunde man upprätthålla den kungliga 'ceremonimästare' som enligt gammal tradition skulle företräda vid centrala tingsmöten och årsvisa högtider i landets centrala helgedomar.

Det slutgiltiga brottet inträder alltså under Emunds tid. Av dom händelser som där finns omtalade framstår det katolska anfallet mot Österlandet som det ödesdigra. I denna operation lär såväl Anund som Emunds son Ingvar ha deltagit - och omkommit, vilket innebär att årtalet 1050 får en konkret innebörd, som markeringen på slutet av dom fria, nordiska kungadömens kamp för självständighet - också¨kallad "vikingatiden"... 

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5593.msg52900.html#msg52900

[Boreas]

Under senaste sekel har amerikanska forskare presenterar en något annan bild av vikingatiden än den man fortfarande får från Holywood. Redan år 2000 gav Fitzhugh och Ward ut ett betydligt bidrag till en mer nyanserad  förståelse av vikingtiden, kallad  "Vikings: the North Atlantic Saga".

Sist ute är Robert Ferguson, som i 2010 gav ut boken "The Vikings".
https://www.kirkusreviews.com/book-reviews/robert-ferguson/the-vikings/

Intervju med Fergusson:
http://www.redicecreations.com/radio/2014/12/RIR-141212.php

[Mio Nielsen]

alliansäktenskap med dottern till sultanen i Konstantinopel, år 987. 
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5593.msg52900.html#msg52900

Jeg undrer mig over titlen sultan i Konstantinopel på den tid. Er det rigtigt ?

Men ellers forekommer din fremstilling mig meget overbevisende.

På en anden tråd har jeg resumeret en nutidig mainstream fremstilling af Danmarks kristning. Og det så ikke godt ud !
Hvordan ser en tilsvarende svensk fremstilling af vikingetiden ud idag. Jeg gætter på at der også i Sverige findes en on-line encyclopædi i lighed med den fra Gyldendal, som jeg citerede fra.

Med andre ord, Boreas, det ville være interessant om du i højere grad sammenlignede dit eget syn på vikingetiden, med den man lærer børnene i skolen.  Nej, undskyld, jeg ved godt, man ikke lærer dem noget længere. Men hvis man ville...

[Boreas]

Men ellers forekommer din fremstilling mig meget overbevisende.

Tak. Her mangler vitterlig en hel del, men skissen av en langt bedre og rent fakta-basert bilde av vikingtiden begynner etterhvert å få faste former. Naturligvis blir den historie som da framstår til tider ganske annerledes enn de tilvante forestillinger og historiske sjablonger de fleste av oss har med seg fra dagens grundskole...

[Vetgirig]

I Sverige är det inget angeläget att låta medborgarna få en aning om sina förfäders/-mödrars historia. Det är viktigare att låta befolkningen förstå att det inte finns någon SVENSK historia, då allt är hämtat in utifrån. Det mångkulturella i historian måste prioriteras. I Sverige blir vi allt mer historielösa.

[Boreas]

Innan Leif Eriksson-jubileet, år 2000, publiserade Smithsonian Museum boken "Vikings: the North Atlantic Saga" - redigerad av William Fitzhugh och Elisabeth Ward.

Två år senare presenterade NOVA sin serie "The Viking Deception" - där Fitzhugh intervjuas. Här återgav han den syn på vikingatiden man under 1990-talet kommit fram till inom amerikansk akademi - bl.a.:

A DISTORTED HISTORY


What must it have been like for the monks at Lindisfarne to be suddenly attacked out of the blue?

For them, the attack represented the vengeance of Satan on the Christian outposts of Europe. It was a terrible event, because the monks and the church centers had set themselves up in small, fortress-like places where they could pursue their studies and writings in peace, and it was an invasion of the sanctitude of Christ and their religion.

What are the main challenges in finding the truth about the Vikings?

Well, one of the major problems in Viking studies is that we're biased towards the historical accounts—early chronicles that all came from the church centers or official reports to the kings or regional authorities. It's always been that way. Only in the past 20 years or so have archeological and other studies begun to provide information that fleshes out and in some cases contradicts or even replaces the historical record. These findings are giving us a totally different view of the Vikings. We see them archeologically not as raiders and pillagers but as entrepreneurs, traders, people opening up new avenues of commerce, bringing new materials into Scandinavia, spreading Scandinavian ideas into Europe. This contrasts sharply with the early accounts. They were inevitably based on victims' reports and were extremely one-sided.

Are the Icelandic sagas as unreliable?

The Icelandic sagas are phenomenal documents that for hundreds of years provided everything we knew about the Vikings. If we were interested in Vinland, it was the sagas. If we were interested in the history of the kings of Norway, it was the sagas. But then, beginning with the discovery of Viking burial ships a century ago, archeology started to poke its nose into Viking affairs, and today, excavations have become an invaluable new source of information.

...

In the end, what do you feel was the Vikings' greatest impact on the world?

I think that without question it was reconnecting humanity, making the world a smaller place by travelling huge distances, connecting peoples from Baghdad to Scandinavia to southern Europe to the north Atlantic to the mainland of North America.

From a social or economic or religious point of view, no matter what you think of it, the Viking period was a kind of hinge in European history. It was the time you went from early history and classical civilization into what we know as modern Europe and a modern world, in which people are exchanging ideas and moving around rapidly and exploring new frontiers, looking for new resources and new connections. When we look into the future now, I think we implicitly look back to the Vikings as the origin of this kind of human endeavor to find new horizons, go new places, use new technology, meet new people, think new thoughts.

In a millennium era as we're in now, this is the inspiration of the Vikings: It's not only the historical impact that they had on Europe and in discovering the North American continent for the first time. These things are interesting and important, but I think that we should look at the Vikings in a broader sense, as a kind of a human myth come true that we can draw on—that is, we can look to space, to the oceans, to explorations among our own peoples, finding new ways of getting along, mixing, and sharing.

http://www.pbs.org/wgbh/nova/vinland/

Ref.: http://anthropology.si.edu/staff/Fitzhugh/Fitzhugh.html

[Boreas]

Sen år 2002 har det gått ett drygt decennium - men det verkar inte som dessa synpunkter ännu har nått dom svenska institutioner som sysslar med nordisk historia, antropologi och/eller arkeologi. Detta och andra fora till trotts.

Kan kanske det vara en orsak till att såväl den allmäne skattebetalare såväl som politiker och riksdagsledamöter fortfarande tycker svensk forntid fortfarande framstår som "enbart töntig"? Kan vi här hitta en medverkande orsak till att man nu prioriterar ner det politiska och ekonomiska stöd man traditionellt gett åt våra kulturminnen och kulturbevarande institutioner? Har vi för närvarande en akademi där den självmedvetna filodoksin är viktigare än den målmedveten filosofin?

[Boreas]

Vill man få en alternativ bild av vikingatiden kan man numer efterutbilda sej i Edinburg:

Viking Studies

This programme seeks to move beyond compartmentalisation of knowledge and enquiry regarding the historical developments referred to collectively as the Viking Age; its strongly interdisciplinary focus aims to equip students with the cognitive tool kit necessary to navigate towards a fuller understanding of the Viking diaspora and its legacy.

http://www.postgrad.com/University_of_Edinburgh_School_of_Literatures_Languages_and_Cultures_Viking_Studies/course/370989/#sthash.52kKvWOK.dpuf

... eller Aberdeen, där professor Brink blivit en drivkraft:

Vikings

The course will introduce students to a broad range of methods and approaches to primary sources, from archaeological remains and rune-stones to ships and bridges, and from legal texts and chronicles to praise-poetry and sagas. Scandinavian expansionism will be presented in the wider political context of Dark-Age Europe, rooted in the late-antique breakdown of Roman rule and the accompanying ‘barbarian’ incursions. Alongside the political developments students will be introduced to key aspects of so-called "Viking-Age" culture and society, which in turn helped shape the politics of the period.

Old Norse Language

Old Norse is the Latin of the North: it preserves a wide range of some of the most important and exciting texts for understanding early Scandinavian history, society and religion. Students will get an understanding of the different types of sources in Old Norse and the kinds of historical and social information about early Scandinavia that can be gained from them. The language component of this course focuses on using the language for reading and understanding real Old Norse texts from the beginning, with the aid of printed and web-based resources.

http://www.abdn.ac.uk/registry/courses12/display.php?Subject=HI#level4

En något mer konventionell variant finns vid Oxford:

Vikings: Raiders, Traders and Settlers

Ravagers, despoilers, pagans, heathens - the Vikings are usually regarded as bloodthirsty seafaring pirates, whose impact on Europe was one of fear and terror. As they plundered the British Isles and the north Atlantic, these pagan invaders were seen by their Christian victims as a visitation from God.

Yet the Vikings were also traders, settlers and farmers with a highly developed artistic culture and legal system. Their network of trade routes stretching from Greenland to Byzantium and their settlements, resulted in the creation of the Duchy of Normandy in France, the foundation of the Kingdom of Russia in Kiev and Novgorod as well as the development of Irish towns including Cork, Dublin and Limerick.

This course will use recent findings from archaeology together with documentary records, to examine these varied aspects of the Viking world and to give a detailed and balanced view of this fascinating period.

https://www.conted.ox.ac.uk/v400-24

[Boreas]

Det är snart 20 år sen Bjørn Myhre, Per Hærnes och norska historiker började utveckla ett mer objektivt förhållningssätt till vikingatiden. Inför Leif Eriksson-jubileet i Amerika hade man ett vidare samarbete mellan Nordsjöländerna  samma syfte. Ett av resultaten var ett EU-sponsrat samarbete mellan museerna i Stavanger, Esbjerg, Leiden. Leeuwarden och Newcastle - som år 2000 publicerades under titeln "Nordsøens Konger - år 250-850" (Fås på fem språk, från Esbjerg eller Stavanger Museum).

Genom grundligare analyser av medeltidens Nord-Europa - baserad på nyare källkritik och kognitiv arkeologi - hittade man under 90-talet en fruktbar väg vidare i vår forskning på denna kritiska period i vår forntid.

Som emeritus har Björn Myhre fått möjlighet komplettera delar av sitt livslånga forskningsarbete inom nordisk JÅ og medelålder. I följande artikel sammanfattar han kontexten ikring Borrefynden i norska Vestfold, berömd för  praktfynden av vikingatidens dominerande dekorstil - den s.k. Borre-stilen.

Enligt hans sammanfattning av fynd från N-Europa lär stilen ha haft sitt upphov, formspråk, symbolism och ledande smedjor i Östersjöns norra kärnområden -  dvs. Mälardalen, Finska viken och Ladogan:

Viken – Sveariket – Rus

Wladyslaw Duczko has recently presented a hypothesis that the rich warrior graves with equestrian equipment, decorated in Borre style, represent a social elite that organized trade between political centres in Central Sweden, Russia and Ukraina. In his opinion, the mounted warriors buried in the ship graves at Borre and Gokstad, belonged to such a group of political leaders.

A new study of the Borre grave supports Duczko`s hypothesis. The special objects found at Borre seldom occur in Norwegian graves, but rather in the Mälar valley in Sweden and the Rus´area. Supported by written sources it is argued that the ship burials at Borre and Gokstad might reflect the political situation in Viken about AD 900.

The peety kings buried in these graves may have established alliances with Swedish rulers for support against the political pressure from the kingdom of the Danes and the Norwegians in the west. Such alliances were supported by intermarriage and special gifts between royal
leaders.

https://www.duo.uio.no/handle/10852/43696

Kommande höst utges Myhres bok om Borre-fynden och Borrestilens utbredning.

Ytterligare nyheter ikring Östersjöns ekonomiska och politiska centrum - fram til Jomsborgs og Danevirkets fall:
http://www.unt.se/uppland/uppsala/vikingapussel-laggs-i-uppsala-3639219.aspx