Ytterst märkligt är att det första bandet av "Norges Litteraturhistorie" använder stor plats att presentera arvet från vikingatiden medan dess svenska motsvarighet snabbt avverkar vikingatiden med några ord om runstenar.
Utan tvekan berör både danska Saxo , Snorre och andra norska och isländska sagor i alla fall söndra och västra Sverige.
"Man skäms över att vara svensk" sade en kollega. Knappat är det "muslimerna" och det "mångkulturella samhället" som lägger hinder i vägen. Snarare är det väl fråga om en flumradikal vänster som menar att Sveriges verkliga historia börjar med mäster Palm på 1800-talet. På min kurs för historialärare i Lund på 1980-talet lärde vi mindre om Sveriges äldre historia än vi gjorde i folkskolan i Norrland. Visst är perioden 1875-1950 viktig men inte den enda intressanta perioden i vår historia.
