Hej
Nja nu mins du nog lite fel. Det stämmer att Ållebergskragen är funnen 1827 i oktober men det blev mig veterligen ingen rättsprocess. Fyndet gjordes av hemmansägare Gustaf Sandsjö och inhysesmannen Lars Helgesson, när de bröt sten till ett ungsbygge. Den roligaste detaljen kring fyndet är nog det att den lokale kyrkoherden Johan Fredrik Mellin trode sig kunna identifiera fyndet som Albrekt av Mecklenburgs krona som han tappade i samband med slaget vid Falköping 1389.
Den rättsprocess du mins gäller den femringade kragen från Öland. Där tvistade tre personer om vem som hade rätt till inlösespengarna, dessa tre pressenteras här av pastorn i Torslunda Carl Lidbom i samband med sockenstämman den 6e januari 1861:
”Anders Jonsson, statdräng i Färjestaden, född i Långemåla 1816 7/9, är ärlig och välfrejdad. Han är gift och har 4 barn, samt är stadd i torftiga omständigheter. Mig veterligen är han icke förklarad omyndig.
Johan Peter Petersson är född i Thorslunda 1845 476 samt har fört en ärlig och oklanderlig vandel. Såsom i barndomen frånfallen har han blifvit uppfostrad af församlingens fattigvård och är således alldeles utfattig. På församlingens begäran har Ordföranden i Sockennämnden f.d. Nämndemannen Johannes Nilsson i Björnhofda nyligen blifvit förordnad till hans förmyndare.
Erik Gustaf Petersson, son av förrymde statdrängen Peter Magnus Petersson, är född i Resmo socken 1847 2/2 och mot hans vandel är mig ingen anmärkning bekant.”
Historien fortsätter med förhör inför sockenstämman och beslut av landskansliet till förmån för Johan Peter Petersson. Beslutet överklagas av Erik Gustaf Petersson och Anders Jonsson till Häradsrätten. Även häradsrätten dömer tillförmån för Johan Peter Petersson och tillkänner honom hela lösensumman. Det roliga är att domen faller utifrån ett vittnesmål som styrker att Johan Peter Petersson fann kragen först då han utropat ”Hwad är det för skit som ligger der”
Vad det gäller Ållebergs ryttare så säger sägnen att de sover/vilar/väntat i Ålleberg och att de kommer fram när landet är i fara. Det finns en hiskeligt ful skulptur i en av rondellerna i Falköping som föreställer en av ryttarna samt en lika hiskeligt ful docka i pseudohistorisk mundering på en vägkrog. Bara dessa två avbildningar borde vara skäl för ryttarna att åter gripa till vapen.
Anders