Sen finns möjligheten att också "Oden-kulten" varit en dynasti med historiska traditioner - som med tiden fick vika för en ny härskare och dennes kult, som under medeltiden kom erövra såväl Ryssland som Europa - och sen Amerika. Där hade infödingarna liknande 'kulter' - och en rad ståtliga monument, kulturbyggen, tempel, museer och gravanläggningar - baserad på gamla dynastier och långa kulturtraditioner.
I det sammanhang blir "Oden" att betrakta so en titel - med en rad synonym, typ "Högste", "Allfader", "Jolnir". När gubben Oden drog på seg vintergallan och åkte ikring i länet med åtta bockar framom släden skulle han inleda midvinterns högtid. I denna roll hade han tillnamnet "Jolne", "Jolnir" eller "Julgubben". I detta ljus är han minst lika historisk som gubben Noah - och minst lika gammal som dom mosaiska religioner. När Moses anländer medianitternas land - Levanten - skal dom just till att fira sin 9 dagar långa midvintersfestivalen, där dom dyrkade "avguden" Bal-Peor. I Norden hette samma idol troligen Ball-Pär, eller Bal-der...
Nordens första invånare, asarna, behövde inte romarriket för att utveckla en kunglig dynasti med ett landsomfattande adelsskap. "Det stratifierade samhället" - där far/mor råder över barnen och därvid barn-barnen - uppstod redan under stenåldern.
Ser man på begreppet "ras" som en "stor storfamilj" så kan man tänka sej att man från ett litet antal familjer spridit sej över stora, folktoma områden - där man startat var sitt dynasti, som sen befolkat hela landet i "ättegrenar" - där huvudfamiljen småningom blir kungar - eftersom deras barn blir länsherrar, deras barn-barn häradshövdingar, deras barn-barns-barn bönder och deras barn-barns barn-barn äntligen pigor och drängar.
I ett fem-delad familj-träd representerar då kungalinjen detta folkslags historiska början - och deras kontinuitet. Man kan alltså binda dyrkandet av Kungalinjen till
stammens existens och välmående - eftersom alla landets invånare är i släkt med kungafamiljen - ytterst i femte led. Sen får varje kung/drottning göra en generation barn som får ta hand om den 'adliga'
gren i varje län, varifrån kommer nya heradshövdingar, som var på sin
quist gör nya bönder, vilka gör nästa generation bondebarn. Därmed är hela allmogen förankrad i gårdar, som alla är i omedelbar släkt med häradshövdingen - som i sin tur har sina föräldrar på länsgården, vart man kan hitta kungens bröder och systrar - alla barn av "Gammal-Erik".
Så länge man behåller ett sådant befruktningssystem vid liv blir det givetvis enkelt att utveckla specifika fysiska OCH kulturella egenheter i hela befolkningen under ett. När ett större område är utvecklat och befolkat har man således skapat en ny "underart" av människor - som t.ex. romer, greker, germaner, goter, daner, svear, finnar - alla känt för att ha utvecklats som särskilda folkstammar först efter istiden. Inom genetiken utgår man från att dom alla haft ett gemensamt ursprung. Man kan därmed anta att dom (också) haft en gemensam bas av kultur, språk och samhällssystem. Lagarna var tydligen baserad på ärftliga rättigheter och plikter - och en hyllning av förfäder och stam-mödrar, som ens biologiska såväl som kulturella rötter.
Systemet är också kallad kungadöme - och denna etniska och kulturella helhet refereras redan i Gamla Testamentet som "Kungar och folkslag". Då fanns Oden förlängst på plats som överhuvud i Asgård och arnfäder till "alla kungar i Nordurlanda" - enligt dom forn-nordiska rimkrönikor. Man kan lägga märke till att endera dagens släktsforskare - som tar böckerna bokstavliga - titulerar Oden som "Kejsare av N-Europa"...
