I gravfältstäta landskap som Mälardalen skulle det bli mycket problematiskt om vi skulle börja begränsa möjligheterna till eller göra det mycket dyrare att gräva ut gravfält inför byggen. Framför allt infrastrukturutbyggnad skulle bli rejält dyrare och mer komplicerat.
Sen kan man alltid diskutera hur lättvindigt vi ska gräva ut just gravfält. Trots att fornminneslagen är till för att skydda fornlämningar, och grundmålet alltid ska vara att försöka bevara registrerade fornlämningar utan ingrepp, så anses nästan alltid exploateringens "samhällsnytta" som större än fornlämningens "samhällsnytta". Det leder till att man istället för att försöka hitta sätt att bevara tex gravfältet genom modifiering av byggplanerna, så låter man det tas bort.
Ibland är pricksäkerheten nästan komisk, som när en liten motorvägsavfart i Rosersberg lyckas träffa tre gravfält och en medeltida smedja, eller när en rondell utslängd på ett enormt fält i Fyrislund i Uppsalas utkant självklart placeras på det enda impedimentet som finns på flera hundra meters avstånd, vilket förstås utgjordes av ett gravfält. Ironiskt nog så hade huvudplanen för områdets utbyggnad flera år tidigare pekat ut impedimenten som viktiga att bevara just på grund av deras kulturhistoriska betydelse. Någonstans på vägen vann väl dock kostnaderna.
