Problemet är ju att det oftast inte finns någon möjlighet att lägga tillbaka benen, eller låta dem ligga, då anledningen att man utför en arkeologiskt utgrävning nästan alltid är att någonting ska byggas på platsen. De gravfält jag har grävt är nu vägar, rondeller och hus.
Sen låter den arkeologi du pratar om mer som 1800-talets skattjakt än nutidens mer vetenskapliga arkeologi. Då var det vanligt att man bara plockade åt sig de "speciella" föremålen, och lämnade det man inte ansåg var viktigt (ben, urnor, organiskt material osv). De fynden är idag delvis kontextlösa och därmed inte alls lika användningsbara för vetenskapen. Det gör det svårare att datera dem, sätta in dem i en social kontext och att förstå deras funktion. Dessutom så har osteologin gett oss massor av ovärderlig kunskap om förhistoriens förhållanden; hälsostatus, social organisation, kosthållning, kontaktmönster osv. Om arkeologer inte hade möjlighet att forska på mänskliga kvarlevor så är det massor av aspekter av förhistorien som vi aldrig skulle kunna undersöka över huvud taget.
Chansen att tillräckligt mycket finns kvar om 1000 år av någon som lever idag för att den personen ska hamna på ett museum är försvinnande liten. Som sagt, vi låter sällan våra döda ligga kvar mer än 30-50 år som det är, och med tanke på att jorden blir surare och surare så bryts skelett ned mycket snabbare idag än de gjorde för bara några årtionden sedan.
Själv skulle jag dock inte ha någonting emot att hamna på ett museum eller i en forskares laboratorium.
