Problemet med idén om diametralt motsatta kungaämbeten är ju dock att när de kungliga landinnehaven börjar synas i de skriftliga källorna på 1100-talet så tillhör de alla samma ämbete, trots att "medregenter" fortfarande förekommer. Antingen så har det skett en enorm konsolidering av de kungliga ägorna som inte lämnat några spår, eller så har traditionen av "medregenter" och "underregenter" ingått i ett och samma system. Att det har funnits motsättningar mellan olika tronpretendenter under vissa perioder är nog självklart, så har det ju alltid varit. Men i grund och botten förefaller Sigtuna och Gamla Uppsala ingå i samma system av kungliga ägor.
Visst finns en möjlighet att en "hednisk" kungamakt satt kvar i Uppsala på 1000-talet, och en kristen kungamakt satt i Sigtuna under samma period. Men en sådan organisation förefaller osannolik, framför allt då de skriftliga källorna som beskriver det hur kungamakten var organiserad inte pekar ut något sådant förhållande i 1000-talets Mälardalen. Adam, en av de få i stort sett samtida källorna, beskriver Svealand som en region som hade flera kungar endast sporadiskt. Tex var Olof Skötkonung medregent med sin son Anund Jakob, men Anund förefaller i sin tur ha varit ensam kung under delar av sin livstid. Adam beskriver även Svealand som en region där delar av befolkningen var kristen, och andra inte. Det i sig betyder att synkretism måste ha varit en viktig del av verkligenheten.
Men till syvende och sist, våran detaljkunskap om 1000-talets Mälardalen, framför allt politiskt, är så fragmentarisk att man kan läsa in nästan vad man vill i det. Religiösa motsättningar, religiös synkretism, you name it.