Du kan nog lugnt koppla bort promiskuiteten och dom hårda drogerna. Vad dom annars åt och drack under sina fäster vet vi ju inte, men 1800-talets folkmenyer - till jul-, påsk-, midsommars- och skörde-festerna - byggde ju i princip på 1000-åriga traditioner...
Jag vill nog ändå slå ett slag för LSD(!) och våra förfäder. Tittar man österut så går ett "svampätarbälte" hela vägen härifrån till kamtjatka - betänk att uttrycket berusa sig heter besvampa sig på vissa ställen.
Kort sagt så finns det belägg för att man använt röd flugsvamp, ofta, mycket och gärna - huruvida detta gäller för de germanska stammarna kanske skall vara osagt, det verkar ha funnits två olika synssätt: tabubelagt där schamaner och just inga andra använt svamp, samt en mer öppen syn där man faktiskt i modern tid kunde få fyra renar för en fin flugsvamp på sina håll...
Vårt tabu och vår starka ovilja att äta svamp överhuvudtaget (man fick lov att lobba hårt för att få oss att bli svampätare under svältåren) tyder på att vi tillhört en mer schamanistisk del av svampätandet - endast utvalda sysslade med detta(?) Vi valde hellre barkbröd. (I Finland var man mer benägna att äta svamp under svältperioder.)
Betänk vad som händer vid ätandet - du blir fullständigt övertygad om att du kan flyga, du hör röster, pratar med och rent fysiskt träffar,"svampgudarna" som är små och bor under marken... Kort sagt: man kommer i kontakt med gudarna. På riktigt, så att säga.
En del av ruset består av stunder av stark aggression, stark glädje - sista delen av ruset sägs vara stor trötthet.
Mindre rus ger mest en känsla av fysisk storhet - tydligen kunde små bitar ätas för att motverka hunger och trötthet hos skogsarbetare, men generellt så är nog upplevelsen ganska individuell.
Jag är övertygad om att flugsvampen varit en central del av religion och kultur. Över hela världen.
Precis som kvinnans sköte.