Tack för länken - it made my evening!
Harrison skal ha beröm för att lyfta fram en oerhörd underkommunicerat del av svensk medeltid. Därmed försvinner också konturerna av det mycket nära samband som fanns mellan Skandinavien, Finland och Ryssland fram till år 1050 - då dessa bröts över tvärt. Därefter var nordbornas rejäla motstånd mot 'främmande makter' i princip bruten. Det är ingen tillfällighet att just 1050 används som slutdatum för 'vikingatiden'.
I det här fallet skal professor Harrison också krediteras för att förespråka akademiska ambitioner med ett civilt courage som har varit alldeles för sällsynt - på båda sidor av Ålands hav - dom senaste sjuttio åren. Ingen svensk med respkt för sej själv borde passivt acceptera att dom sista kvarlevor av kust-finnarnas gotiska dialekter på östra sidan Ålands hav skal decimeras - av inlandsfinnarnas rama okunnighet.
”Den glömda historien” formar sig, skavankerna till trots, till ett viktigt inlägg i den pågående debatten om historieämnets roll i samtiden. Det hävdas ofta att svenskarna är västvärldens mest historielösa folk, att den i och för sig lyckosamma bristen på krig och historiska trauman har frambesvurit en framtids- och framgångsdyrkan som fått historiekunskaper att framstå som irrelevanta eller till och med farliga. Den som läser John Chrispinssons digra volym inser att det finns fog för den uppfattningen.
Genom att amputera det gamla Östsverige från vårt tidsmässiga och rumsliga medvetande har vi tackat nej till tusen år av svenska historiska erfarenheter och avstått från kunskaper som inte kan annat än berika oss. Att väcka den glömda historien till liv och införliva den med vår allmänbildning borde vara högprioriterat, och det faktum att så inte är fallet säger mycket om vilka öppna eller latenta historieskeptiska värderingar som i dag kännetecknar det svenska samhället.
http://www.svd.se/kultur/understrecket/ostsverige-drankt-i-ett-hav-av-glomska_6447094.svd
