Tältkåtor är något helt annat Yngwe. Det jag har pratat om är torvkåtor byggda av stockar – alltså byggda som hus men med annorlunda design + att jag gissar att de är lite tätare än hus genom att de har ett lager näver och torv utanför stockarna.
Vad jag pratar om när det gäller öppen eld på golvet, på en plattform, eller i en öppen spis är att den inte går att påverka speciellt mycket. Den avger en viss mängd kubikmeter varmluft per timme som försvinner ut – och kompenserar detta genom att dra in lika mycket kalluft.
När du bygger en kåta, eller ett hus, måste du bestämma eldens storlek – och sedan anpassa rököppningen mot eldens storlek – eller rättare sagt, utgående mängd rökavgaser. Vill du ha en stor eld, en riktigt stockvedsbrasa – så går detta utmärkt – men du måste då ha högt i tak, stor rököppning – och inget brännbart mellan eld och rököppning. En stor hall kunde då ha en rejäl stockvedsbrasa inomhus - utan problem för eldfara.
Men andra problem uppstår, man kan inte vara nära elden, alltså man kan inte t.ex laga mat på den eftersom dess strålningsvärme blir mycket hög på nära håll. Man kan inte heller sitta närmare än 4 – 5 meter, kanske ännu mer, ifrån elden eftersom det skulle bli för varmt. Om detta inte är något problem, skulle en sådan brasa ge en ordentlig värme i ett sort hus.
Vad jag säger är alltså att du kan laborera med eldens storlek för att värma en större volym – men det är fortfarande strålningsvärmen som gäller. Har du stor eld kan du inte vistas nära den = man förlorar golvyta. Det man måste hitta är en balans mellan eldens storlek och den volym som lokalen skall ha. Man kan också ha två, eller flera normalstora eldstäder - och även fler rököppningar –men återigen, man vinner vissa saker – och förlorar andra saker.
Fram till dess att kakelugnen kom gällde strålningsvärmen. Efter det att kakelugnen kom fick man ett inomhusklimat med varm rumsluft.
Min moderna braskamin drar 2,5 kg ved (5 vedträd) per timme och ger 7000 kw i värme och den drar 8 kubikmeter ingående luft per timme – att jämföra med en öppen eld som drar 8 kubik per minut. Förutsättningen för detta är ett litet slutet rum (en eldstad) där jag kan påverka inkommande luft – och ett spjäll där jag kan bromsa utgående luft – eller ett fast minimalt ställt spjäll. Genom att balansera dessa två saker kan jag då bestämma ”klimatet” i det slutna rummet.
Om eldstaden hade en luftläcka – kan jag inte längre påverka klimatet i eldstaden ( = om min bostad inte är 100% tät kan jag inte heller bygga någonting som skulle ge mig en högre rumstemperatur, speciellt om jag då inte samtidigt kan bromsa utgående luftmängd).
Min braskamin har två järnrör som går ”genom” eldstaden. När dessa järnrör blir varma börjar luft dras igenom dessa rör. Dom tar alltså kall rumsluft, värmer upp den, och ”sprutar” ut den igen i samma rum. Det är mycket effektivt – och den använder då enbart rumsluft för detta. Rumsluften ”cirkulerar” alltså genom rören. Jag kan, om jag vill, komplettera dessa rör med en fläkt som ökar genomströmningstakten på luften – men jag gillar självdrag - och låga elräkningar… (Denna nya braskamin medförde ca 3.500 kr lägre elräkningar per månad under vinterhalvåret. Veden kostade 5000 + arbete).
Principiellt kunde alltså våra förfäder bygga en eldstad utomhus, låta trälar sköta den, låta flera ”järnrör” gå genom eldstaden – och dessa rörs båda mynningar skulle då vara inne i huset, alltså samma rumsluft cirkulerade – alternativt, luft togs från utsidan och pumpades in uppvärmd i huset – och en ventil, placerad på andra sidan rummet, skulle släppa ut övertrycket som bildades. Det skulle fungera – om deras hus varit isolerade.
Thomas
