Sedan sociela-darwinismens dagar har den ledande åsikten vad gäller 'människans evolution' att man gått från ett primitivt och våldsdominerad stadium under stenåldern - genom en gradvis 'evolution' - till ett 'högre stadium' under brons- och järnåldern. Med bas i det arkeologiska materialets tekniska innovationer har man etablerad en hypotetisk konsensus för att förklara framväxten av civila samhällen som ett resultat av en 'makt-elit' - som genom teknologiska framsteg och överlägen krigsmakt underlagt ej ständigt större områden.
Genom det senare sekel har denna hypotes fått etablera sej som ett gemensamt konsensus - som i ända in vår tid används oreflekterat och okritiskt som ett underliggande axiom på de flesta historiska fakultet. I Sverige anses denna underliggande ad-hoc hypotes fortfarande som rama sanningen - varför man fortfarande ser på 'vikingatidens' Skandinavien som en "våldsam plundringsekonomi" och bronsålderns Europa som "krigiska stam-samhällen". Synsättet ligger fortfarande intill den social-darwinism som under 1900-talets första hälft bidrog till att förklara 'människans natur' som våldsam - och krig som ett nödvändigt ondo, för att "civilisera dom primitiva" och "utrota ondskan". 70 år efter Europas Armageddon får våldsromantiken fortfarande råda okritiskt - och det anses politisk korrekt att avfärda 'vetenskapliga arbeten' som understödjer tanken om forntiden som genomgående våldsam och krig som 'civiliserande faktor'.
Problemet är emellertid att ingen kultur - än mindre en civilisation - kunde ha uppstått i en miljö av ständig oro, plundring, våld och grymhet. I ett evolutionärt perspektiv finns det inte plats för arter som uppträder självdestruktivt. En art där individer och grupper ständigt strider och dödar varann har tyvärr ingen plats i naturens mångfald. "Survival of the fittest" henvisar inte till fysisk styrka i sej - men till anpassningsförmåga. Mammaler i almenhet och primater i synnerhet överlever främst pga. av deras höga grad av anpassning, vars främsta byggstenar är starka sociala band, individuell känslighet, intelligens och minnesförmåga. I ett biologiskt perspektiv är vi alltså den mest känsliga, lärovilliga och socialt beroende av alla jordens arter. Friska människor kan alltså inte vara födda som 'brutala' eller 'onda'. Då skulle vi knappt funnits - som art. Nu har en större undersökning av dom enkla jägar-samhällen visat att vårt byggande av kultur och civilisation ligger till vår natur - eftersom vi alla föds med förmågan att skilja mellan gott och ont...
Co-Residence Patterns in Hunter-Gatherer Societies Show Unique Human Social Structure
Contemporary humans exhibit spectacular biological success derived from cumulative culture and cooperation. The origins of these traits may be related to our ancestral group structure. Because humans lived as foragers for 95% of our species’ history, we analyzed co-residence patterns among 32 present-day foraging societies (total n = 5067 individuals, mean experienced band size = 28.2 adults).
We found that hunter-gatherers display a unique social structure where (i) either sex may disperse or remain in their natal group, (ii) adult brothers and sisters often co-reside, and (iii) most individuals in residential groups are genetically unrelated. These patterns produce large interaction networks of unrelated adults and suggest that inclusive fitness cannot explain extensive cooperation in hunter-gatherer bands. However, large social networks may help to explain why humans evolved capacities for social learning that resulted in cumulative culture.
http://www.sciencemag.org/content/331/6022/1286