Är goðr (ack. goðan) på runstenarna, som benämning på den döde, mer än ett berömmande attribut? Det utgår Joakim Goldhahn ifrån i sin C-uppsats i arkeologi "Några aspekter på den sociala och politiska organisationen i det senvikingatida samhället - En studie utifrån Östergötlands runstenar" (1993). Goldhahn hänvisar till B Sawyer, som anser att goðr är ett ord som förknippas med den landägande eliten av befolkningen, en statusmarkör för dessa. Goldhahn behandlar därför goðr tillsammans med þægn och drængR i ett kapitel med rubriken "Titlar".
Det faktum att vissa runstenar använder andra berömmande attribut än goðr, t.ex. nytr (duktig, duglig; på Ög 105 m.fl.) och (Hann vaR) manna mæstR oniðingR (av män minst av allt en niding; Sm 5) har jag tolkat som indikationer på att man gärna ville skriva något fint om den döde och att goðr därför inte behöver vara mer än ett berömmande adjektiv. Men man skulle ju också kunna dra en helt annan slutsats: Personer som man inte haft "juridisk" rätt att kalla goðr, har man måst välja ett annat ord för att skriva något berömmande om.
Goldhahns uppsats innehåller för övrigt stora brister i upplägg och resonemang. Till exempel utesluts objekt från Eskilstunakistor ur materialet, eftersom de tillhör "de medeltida kalkhällarna". Därför kommer han t.ex. fram till att endast män benämns som goda. Hade han även tittat på gravhällarna hade han också hittat goda kvinnor (t.ex. Ög 239 (Två stycken!) och Ög ATA6266/59A, båda vikingatida).
Vad tror ni som är mer insatta än jag om goðr? Vart lutar forskningen idag? Jag är även intresserad av frågan huruvida drængR betyder mer än "ung man".