Övrigt > Historia

Snorre Sturlasson - trovärdig

(1/74) > >>

Yngwe:
Är Snorre Sturlassons verk verkligen användbara? Är han trovärdig!
 
Är han trovärdig som person, utifrån det vi vet om honom?
 
Är det han skriver överenstämmande med den verklighet vi känner alltid ibland eller sällan? Finns det i så fall något sätt att avgöra när han är trovärdig?
 
Från att ha varit helt ute ur den vetenskapliga debatten är han ju nu tillbaka, förtjänar han att vara det?

Adils:
Frågor som hade varit lättare att besvara om han hade haft fler samtida författarkollegor. Det är, efter vad jag vet, bara Saxo Grammaticus , och hans trovärdighet brukar väl också ifrågasättas?

tty:
Faktum är att Snorre (och hans ofta namnlösa samtida isländska kollegor) är förvånansvärt tillförlitliga i de fall där vi kan kontrollera deras uppgifter mot andra källor. Snorre själv var dessutom fullt medveten om problemen med källors tillförlitlighet och i företalet till Heimskringla resonerar han om problemen på ett sätt som nog är unikt för sin tid (även om Are Frode berörde samma tema i Isléndingabok).
Snorre själv ansåg skaldediktningen vara den pålitligaste källan, dels eftersom det är näst intill omöjligt att ändra i den utan att förstöra metriken och dels därför att kvädena ofta ursprunglingen framfördes för de kungar och stormän de handlade om och deras följe och knappast kunde innehålla uppdiktade händelser, "det vore hån och inte heder" som Snorre uttryckte det.
Det är intressant att jämföra vad som berättas i de isländska sagorna om t ex England och det Bysantinska riket där vi har ganska gott om andra oberoende källor. Resultatet är att de personer, platser och händelser som nämns nästan alltid har funnits, men att namnen ofta "islandiserats" (dock sällan till oigenkännlighet) men att t ex kortlivade och obemärkta kungar kan vara överhoppade i kungalängderna, och att det finns en tendens att förstora norröna kungars och stormäns insatser. En del av de "islandiserade" namnen är förresten rätt roliga:

Blachernae-palatset = Bláktjarnir
Hippodromen = Padereimen
York = Jórvik ("Hästviken")
Kejsar Alexios = Kirjalax ("Kyrie Alexios")
Jerusalem = Jórsalir
Hagia Sophia = Aegisif

Egentligen rätt remarkabelt att man på 1200-talets Island, faktiskt kände till namnen på enskilda byggnader i Konstantinopel!

supergeten:

--- Citat från: tty skrivet augusti 18, 2011, 12:14 ---Faktum är att Snorre (och hans ofta namnlösa samtida isländska kollegor) är förvånansvärt tillförlitliga i de fall där vi kan kontrollera deras uppgifter mot andra källor. Snorre själv var dessutom fullt medveten om problemen med källors tillförlitlighet och i företalet till Heimskringla resonerar han om problemen på ett sätt som nog är unikt för sin tid (även om Are Frode berörde samma tema i Isléndingabok).
Snorre själv ansåg skaldediktningen vara den pålitligaste källan, dels eftersom det är näst intill omöjligt att ändra i den utan att förstöra metriken och dels därför att kvädena ofta ursprunglingen framfördes för de kungar och stormän de handlade om och deras följe och knappast kunde innehålla uppdiktade händelser, "det vore hån och inte heder" som Snorre uttryckte det.
Det är intressant att jämföra vad som berättas i de isländska sagorna om t ex England och det Bysantinska riket där vi har ganska gott om andra oberoende källor. Resultatet är att de personer, platser och händelser som nämns nästan alltid har funnits, men att namnen ofta "islandiserats" (dock sällan till oigenkännlighet) men att t ex kortlivade och obemärkta kungar kan vara överhoppade i kungalängderna, och att det finns en tendens att förstora norröna kungars och stormäns insatser. En del av de "islandiserade" namnen är förresten rätt roliga:

Blachernae-palatset = Bláktjarnir
Hippodromen = Padereimen
York = Jórvik ("Hästviken")
Kejsar Alexios = Kirjalax ("Kyrie Alexios")
Jerusalem = Jórsalir
Hagia Sophia = Aegisif

Egentligen rätt remarkabelt att man på 1200-talets Island, faktiskt kände till namnen på enskilda byggnader i Konstantinopel!

--- Slut citat ---

Instämmer, trodde det var vedertaget att man numera tillskriver Snorre tillförlitlighet.

Frågvis Amatör:
Jag skulle säga att trovärdigheten är låg när det skall beskrivas händelser flera hundra år efter att de inträffat. Att en muntligt tradition eller verser skrivna på ett speciellt sätt skulle öka trovärdigheten är något jag är skeptiskt till. Min farmor kunde alla namn på de som brukat släktgården sedan 1600 talet men det är vittnesmål som ofta inte innebär värderingar av olika händelser.

Snorre var säkert trovärdig i sina uttlanden om händelser på Island och de områden han reste runt i under sin levnad och som var samtidiga.

Detta handlar inte om historia eller arkeologi utan om frågor inom psykologi och vittnespsykologi. Vi människor är selektiva i vad vi kommer ihåg och segrarna skriver historia. Vi vet inte heller om det fanns bättre källor än Snorre under hans levnadstid eftersom alternativen kan ha blivit förstörda. Vi vet bara vad som skrivits i de källor som har överlevt.

Trots detta är berättelserna användbara men de är inga bevis för något. Snorres beskrivningar tillsammans med arkeologiska bevis är naturligtvis en stark kombination.

Thomas I

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida