När Caesar anländer kusten av Belgien berättar han om atlantiska samhällen där segling hörde til dagens order. Bland annat beskriver han hur venderne dyker upp också här - som seglande handelsmän, sjömän och motståndsmänniskor.
... the Veneti both have a very great number of ships, with which they have been accustomed to sail to Britain, and [thus] excel the rest in their knowledge and experience of nautical affairs;
http://classics.mit.edu/Caesar/gallic.3.3.html
På båda sidor om Engelska kanalen lär man alltså ha haft segel under äldre järnålder.
Då återstårbara att förklara hur man ikring hela Nordsjön och Östersjön hade undvikit uppfatta att här fanns båtar med segel. Hur skal man annars förklara den etablerade syn - att "nordborna INTE kände till seglet"?!
Subsidiärt får man förklara hur dom kunde känna till det - men inte fatta och begripa hur dom själva kunde bygga mast och producera rep och segel på sina egna skepp - innan grannskapet med romerna blivit 700 år gammalt...
Avsaknaden av bevis - dvs. fynd av avlägsnade segelskepp med intakt mastfot, från äldre järnålder eller tidigare - bevisar som kännt ingenting.
Frågan blir inte mindre knasig av att det var i just Skandianvien man hittade alla dom rå-material som behövs för att göra smidiga (= havsgående) skepp, med mast, duk och rep. Så som malmfuru och mastgran, hamp/lin/ylle och skinn av sel - till seldon och skeppsrep. Behov hadde dom också - i minst lika stor grad som jordbrukarna efter Nilen och deras kustbefolkning.
På bakgrund av dom uppgifter som presenterats på denna tråd går det givetvis
inte utesluta att man seglat över Östersjön
också - som senast på Caesars tid.
Utifrån dom fynd vi har finns det en rimlig sannolikhet för att den maritima Östersjökulturen redan under bronsåldern nått samma maritima nivå som jordbrukskulturerna ikring Medelhavet.
