Författare Ämne: Vad betyder Kylling?  (läst 6708 gånger)

Utloggad Bengan

  • Stammis
  • Antal inlägg: 168
    • Bengans historiasidor
Vad betyder Kylling?
« skrivet: juli 20, 2005, 22:27 »
I Vårgårda finns en kulle som heter Kyllingakullen och på andra sidan byn flyter Kyllingsån fram. Finns det något fornnordiskt ord som namnet Kylling skulle kunna stamma från? Slår man kylling på Internet så blir det väldigt mycket dansk och norsk kyckling...

Uppe på Kyllingakullen tronar en av Västergötlands största gravhögar, till ålder obekant och inte utgrävd.

Eller kan det vara en namnförändring av Kulling, häradet? Bokstäverna y och u borde kunna vara ganska lätta att ta fel på i ett handskrivet dokument.
I Nordisk familjebok 1899 står det faktiskt Kullingsån, biflöde till Säveån.

Bengan

Utloggad Reuterdahl

  • Moderator
  • Veteran
  • Antal inlägg: 796
  • Arkeolog, Länsstyrelsen i Östergötlands län
    • Testimony of the spade
Vad betyder Kylling?
« Svar #1 skrivet: juli 26, 2005, 01:23 »
Det finns ganska många ord som skulle kunna utgöra förleden till Kylling- eller något liknande. Är man intresserad måste man dock först söka efter de äldsta beläggen för ortnamnet. Ortnamn har en förmåga att förändras under århundradena och hittar man en äldre stavning kan det visas sig utgöra något helt annat.

Ett exemepel som brukar tas upp är orten Vedyxa som ursprungligen hette Vedhusa, dvs husabyn vid skogen eller något liknande, att det idag kallas Vedyxa beror på en kartritare som inte förstod roslagsmål och benämnde ortnamnet såsom han han uppfattat den.

När man väl funnit ett gamalt belägg för ortnamnet kan man undersöka både för- och efterled. Bra böcker att ha till hands kan vara Etymologisk ordbok, K.F. Söderwalls Ordbok öfver Svenska Medeltids-språket (finns på nätet http://spraakdata.gu.se/sdw). Andra böcker som kan hjälpa är t ex Bengt Palms Ortnamnen i Sverige eller något ortnamnslexikon.

Reuterdahl
Söderwalls ordbok
Archaeology is taxes well spent!

Utloggad Nihonshu

  • Medlem
  • Antal inlägg: 65
Re: Vad betyder Kylling?
« Svar #2 skrivet: juli 27, 2005, 12:33 »
Varför inte kyckling? Det heter ju kylling (om kyckling/höna) dialektalt i skåne än idag. Om kylling är ett gammalt ord för kyckling även i Västergötland är det väl möjligt?

Appropå det här med kulling så ha i åtanke att 1800talskällor (svenska) är väldigt fientligt inställda till allt dialektalt som inte låter svenskt nog eftersom det var den tidens anda.

Citat från: "Bengan"
I Vårgårda finns en kulle som heter Kyllingakullen och på andra sidan byn flyter Kyllingsån fram. Finns det något fornnordiskt ord som namnet Kylling skulle kunna stamma från? Slår man kylling på Internet så blir det väldigt mycket dansk och norsk kyckling...

Uppe på Kyllingakullen tronar en av Västergötlands största gravhögar, till ålder obekant och inte utgrävd.

Eller kan det vara en namnförändring av Kulling, häradet? Bokstäverna y och u borde kunna vara ganska lätta att ta fel på i ett handskrivet dokument.
I Nordisk familjebok 1899 står det faktiskt Kullingsån, biflöde till Säveån.

Bengan

Utloggad Bengan

  • Stammis
  • Antal inlägg: 168
    • Bengans historiasidor
Vad betyder Kylling?
« Svar #3 skrivet: juli 31, 2005, 11:44 »
Namnet Kyckling på en kulle kan man kanske tänka sig om den har rätt utseende - men som namn på en å? Då lutar jag nog mer åt att någon kartritare varit framme. Kyll kan jag inte finna någonstans, däremot kull kan man ju fundera vidare på...
För- och efterleder är intressant, liksom naturligtvis stavning - C eller K som kan ge fler associationer. Ja, här finns mycket att fundera över...
Ett besök på Länsmuséet kanske skulle kunna ge något. :shock:

Bengan som just kommit hem från Skåne och ätit kylling!

Utloggad Reuterdahl

  • Moderator
  • Veteran
  • Antal inlägg: 796
  • Arkeolog, Länsstyrelsen i Östergötlands län
    • Testimony of the spade
Vad betyder Kylling?
« Svar #4 skrivet: juli 31, 2005, 14:00 »
Har kollat lite snabbt utifrån namnet kylling och funnit ett antal liknande ord av historisk eller förhistorisk förankring. Att komma ihåg är dock att den stavning som föreligger idag inte med nödvändighet leder oss till det ord som ursprungligen nyttjats utan att detta endast är att se som ett exempel på hur man kan jobba. Detta bör istället göras utifrån det äldsta belägget. I detta fall verkar det dessutom vara ett ägonamn och inte ett bebyggelsenamn vilket gör det hela lite svårare, se nedan.

En inte allt för vild gissning i detta fall skulle kunna vara att Kyllinge är ett ursprungligt Kullinge bildat av ordet kull eller kulle. Då med betydelsen kullen och i steg två vattnet/floden/ån vid platsen där kullingarna (kullingeborna) bor. Kullen skulle i detta hänseende eventuellt kunna syfta till den gravhög du nämnde finns på kullen.

Jag har också hittat att Kullinge skulle kunna var namnet på en åker. I det fallet är jag osäker på var förleden berättar. Det skulle kunna åsyfta att det är en kullig åker eller att den ligger på en kulle eller högt eller något helt annat.

Tittar man på ord ur vilket namnet skulle kunna vara bildet så finns det ett ganska stort antal, dett är bara några få som jag hittade:

Ur: Erik Jonssons Oldnnordisk ordbog
Kyk - kvick -
kýla - fylde, proppe mm.
kýli - Byld
kylja - kuling, luftning
kylja (2) - kule, blåsa
Kýll - påse
kyllir - pung

Ur: Etymologisk ordbok

kyl - (norrl. dial.) matpåse, skinnsäck, stor mage, buk.
kýll - (isl) se ovan
Kiulla - ficka, ränsel besläktat med det isl. ordet kjóll i betydelsen skepp

Kylling skulle kunna vara en möjlighet, även om det inte känns så sannolikt, även så ordet kylt - kult skulle kunna vara en möjlighet. Se K.F. Söderwall: Ordbok öfver Svenska Medeltids-språket:

kyklinger
(köklinger: -lingin Bir 2: 42. kyllinger: -ing LB 7: 314, 315. -ar), m. [Jfr Isl. kjúklingr] kyckling. swa som kyklinga plägha rinna äpte häronne Bo 67. ib 179. Bir 2: 42, 87. stäkta kyklinga LB 3: 19. ib 7: 314, 315.
- kylinga kiöt (kyllinga köt), n. kycklingkött. ätta kyllinga köt oc stäkta kyklinga LB 3: 19.

kylter?
kylter? m.? [Fdan. kylt SD 4: 575 (1337, dipl. utfärdat i Lund). Isl. kult, n. Mnt. kolte. Mht. kulter, kolter, kulte, kolte.

I det här fallet utgick jag från den förled vi känner genom den moderna stavningen, vilket inte är rätt väg att gå. Man kan tänka sig flera andra varianter på ursprunglig stavning och på så sätt få en hel uppsjö av tänkbara varianter t ex. kull som i kulle, eller terräng ordet köl/käl/kielas etc.

Man kan också titta på namnet utifrån efterleden: -inge.

Efterleden -inge. är ett av de mest spridda germanska namngrupperna. Typen är vanligt förekommande på kontinentalgermanskt och engelskt område och är mycket vanlig vanlig i Sverige och Danmark. Namnen är ofta koncentrerade till centrala bygder och till de gamla vattensamfärdslederna. Man skall komma ihåg att även om namngruppen använts under hela järnåldern så har den också forsatts att brukas in vår tid. Så bara för att det är ett -inge namn behöver inte säga så mycket om åldern på namnet.

När man skall datera ortnamn får man skilja på om de är  bebyggelsenamn eller ägonamn. Vid fallet av ägonamn är det svårare att belägga dess ålder beroende på att man för det första kan utgå från att det är en betydligt mindre krets som nyttjat ett ägonamn. Detta gör att det lättare faller i glömska. För det andra finns det ytterst få belägg på just ägonamn från medeltid då dessa oftast traderats från mun till mun. Ägorna kan dessutom ha bytt funktion från tid till tid vilket gör att de då och då kan ha bytt namn. -inge efterleden är vanligt förekommande i bildning av ägonamn.

Magnus Reuterdahl
Archaeology is taxes well spent!

Utloggad Bengan

  • Stammis
  • Antal inlägg: 168
    • Bengans historiasidor
Vad betyder Kylling?
« Svar #5 skrivet: augusti 01, 2005, 23:25 »
Tack för detta mycket omfattande svar, Magnus! Jag får nog börja med att söka namnet tillbaka i tid för att kunna få någon rätsida på detta.

Annars låter ju kult spännande!

OT: Vårgårda hette ju Skövde förr, "under medeltiden Skødve och Skøtve, en ursprunglig sammansättning med ordet vi - en biform till det fornsvenska vé - en offerplats (Linde). Slutledet i namnet, -ve (-vi,-vä), har enligt ortnamnsforskningen betydelsen 'helig plats' och är av hedniskt ursprung".

Förutom den nämnda kullen som inne i skogen gömmer en av Västergötlands största gravhögar så har närapå varenda mindre höjd en eller flera ganska stora högar. Här finns också ett femtontal större resta bautastenar, flera mindre diton och ett antal domarringar - plus en del som jag inte kikat på än.
Man har också funnit en ceremoniyxa och en runsten i samma område, så visst finns här mycket att fundera och spekulera över...


Yxa från Galstad, Vårgårda, 36 cm hög och 26 cm bred

Intressant i sammanhanget:
- Strax söder om Kyllingakullen flyter Säveån fram och några km norrut i Södra Härene passerar Nossan (av Hnoss). Där ligger Lundskullen med ett fyrtiotal resta stenar, domarring, 18 stensättningar, fyra högar, en treudd och här har funnits fyra hällkistor varav tre återstår. Och en grusgrop...
- I söder ligger Hols gravfält med närmare 200 kvaravarande gravar och sju storhögar. Och en grusgrop...
- I NO ligger Nycklabackens gravfält med ca 200 gravar och ca 30 resta stenar. Och en grusgrop...

I Vårgårda kommun finns enligt senaste räkning i runda tal 1.800 förhistoriska fornlämningar av vilka 1.700 är gravar.


Bengan

Utloggad Gunnar Creutz

  • Stammis
  • Antal inlägg: 199
    • Slutarpsdösen
Vad betyder Kylling?
« Svar #6 skrivet: oktober 24, 2005, 16:56 »
Vad gäller sockennamnet Skövde så skriver ju Ivar Lundahl i Ortnamnen i Skaraborgs län Del VII Kåkinds härad (1950) att Kåkinds-Skövde, liksom Kullings-Skövde och Ale-Skövde, är säkerligen identiskt med de Skadevi och Skedvi, som förekommer i andra landskap. En förklaring skulle då vara att namnet innehåller gudinnenamnet Skade (isl. Skaði). Tyvärr så verkar de exakta namnformerna inte riktigt peka åt rätt håll. Ett namn/ord *skaða skulle däremot på isländska ge namnet *Sköðuvé, vilket automatiskt väl skulle bli *Sköðvé genom bortfall av u-et vid v. Vi har också namnformen Sködwe i Västgötalagen. Andra stavningar på 1300-talet är Sköþwe och Sködhwi. Däremot skiljer sig de fornsvenska böjningsreglerna från de fornisländska, så ett *skaða skulle ej böjas *sköðu utan *skaðu (om jag förstått saken rätt), varför resonemanget delvis faller.

Tyvärr har jag inte tillgång till Ortnamnen i Älvsborgs län Del VIII Kullings härad (1913) för den är svår att få tag på. Det skulle vara intressant att se vad som där skrivs om Kulling, Kyllingakullen och Kyllingsån.

Hälsningar
Gunnar