Första arkeologiska utgrävningar i Sverige ?

[immo]

Vem, var och när började grävande arkeologi som vetenskap i Sverige ?

[Reuterdahl]

Inte en aning men den första Svenska boken som kan kallas arkeologiskt torde vara De orbibus tribus aureis nuper in Scania erutis è terra disquisitio antiquaria 1675 av Johannes Schefferus - minns jag inte fel handlar den om lösfynd i form av brakteater, så någon grävning är det inte. Men det ger åtminstonde någon form av bakre gräns.

//Magnus

[Sven lagman]

En av de första mera seriösa marinarkeologiska undersökningarna i Sverige är kanske utgrävningarna av Ystad hamn 1868-1869. Det var den tidigare amanuensen vid Lunds universitets historiska museum Nils Gustaf Bruzelius som övervakade detta enorma grävningsarbete. Han bjöd in en mängd av dåtidens främsta arkeologer: professor Sven Nilsson från Lund och den danska professorn J. Steenstrup samt professorerna J Johnstup och Otto Torell. Från Stockholm doktor Hildebrand och en mängd andra lärde, även från övriga Europa.

Fynden var många, från medeltid till forntid. Utgrävningen kom nämligen att beröra en under vatten dold torvmosse. Inte mindre än 22 vrak, många medeltida, påträffades. Bland fynden märks två medeltida hakebössor.

I tovmossen påträffades en mängd föremål. Ett av många exempel: "Då författaren i sällskap med professor Villanova och herr J. Tubino fråm Madrid företog en liten gräfning vid sydvestra hörnet af hamnbassinen, der torfven ännu ej var blottad, anträffades nederst i sandlagret, alldeles invid torfven, en liten 3 tum, 3 linier lång hvisselpipa (?), förfärdigad av ulna af en gås."

Nils Gustaf har i en utförlig, tryckt berättelse på 26 sidor + planscher beskrivit utgrävningen. (Tryckt i Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och beskrifning. 1870)

[Leif]

Har för mig att Tore Artelius pratade om en passage i någon isländsk saga som kunde tolkas som någon slags grävande i en äldre grav.... Skulle stämma med yngre järnåldersmänniskornas ovana att rota runt i äldre gravar och stoppa ner lite egna döingar där.

[AndreasE]

Jag har inga detaljer framför mig nu, men tex grävdes en av kungshögarna i Uppsala ut på 1840-talet. Är ganska säker på att andra arkeologiska undersökningar hade utförts även tidigare. Man kan ju dock alltid diskutera hur vetenskapliga dessa tidiga utgrävningar var.

[Boreas]

Rudbeck, Olof, d. ä. (1630-1702) var en pioner också inom arkeologisk systematik och datering. Hans grundläggande metoder används fortfarande och hans fynd och observationer har många gånger visat sig stämma, förvånansvärt bra.

http://libris.kb.se/bib/2779758

[tty]

Johan Hadorph (1630-1693) var nog den förste som grävde i forskningssyfte. På 1680-talet grävde han bl a i Svarta Jorden på Björkö och resultatet övertygade honom om att det var där Birka hade legat.

[Karlfredrik]

Såhär beskrevs en gravplundring i en isländsk saga:
BÅRD SNÄFFELLASENS SAGA sid 100

Så hissade de Gest ner i högen, och prästen och de andra höll i linan. Det var trettio famnar ner till högens golv. Gest hade svept kring sig den duk han fått av kungen och hade saxsvärdet i sitt bälte. Vaxljuset höll han i handen, och der tändes av sig självt så snart han kom ner.
 Gest såg sig nu omkring i den väldiga högen. Han såg det mäktiga skeppet Sloden med fem hundraden män liggande ombord. Så stort var på sin tid detta skepp att det inte kunnat seglas med mindre besättning än så. Det påstås ha varit lika stort som Gnoden, vilket Åsmund styrde. Gest äntrade upp i skeppet och såg då att alla där var redo att resa sig innan vaxljusskenet föll över dem, men då kunde de inte röra en lem utan bara blinkade förfärat med ögonen och fnyste. Gest högg med saxsvärdet huvudet av dem allesammans, och det bet som om det svepts genom vatten.
Han tog all drakskeppets skrud och lät hissa upp den i linan.
Så började han leta efter Rakne själv. Han fann en gång som förde ner i jorden, och där såg han Rakne sitta på en stol. Han var fruktansvärt ondskefull att skåda, och därinne var det både stankunket och kallt. Under hans fötter stod en handkista full med skatter. Han hade ett storartat praktfullt guldsmycke om sin hals och en diger guldring om armen. Han var iförd brynja och hade hjälm påf huvudet och svärd i hand. Gest gick fram till Rakne och bragte honom sin höviska kungshälsning, och Rakne lutade sig fram mot honom.
 

[Leif]

Såhär beskrevs en gravplundring i en isländsk saga:
BÅRD SNÄFFELLASENS SAGA sid 100

Så hissade de Gest ner i högen, och prästen och de andra höll i linan. Det var trettio famnar ner till högens golv. Gest hade svept kring sig den duk han fått av kungen och hade saxsvärdet i sitt bälte. Vaxljuset höll han i handen, och der tändes av sig självt så snart han kom ner.
 Gest såg sig nu omkring i den väldiga högen. Han såg det mäktiga skeppet Sloden med fem hundraden män liggande ombord. Så stort var på sin tid detta skepp att det inte kunnat seglas med mindre besättning än så. Det påstås ha varit lika stort som Gnoden, vilket Åsmund styrde. Gest äntrade upp i skeppet och såg då att alla där var redo att resa sig innan vaxljusskenet föll över dem, men då kunde de inte röra en lem utan bara blinkade förfärat med ögonen och fnyste. Gest högg med saxsvärdet huvudet av dem allesammans, och det bet som om det svepts genom vatten.
Han tog all drakskeppets skrud och lät hissa upp den i linan.
Så började han leta efter Rakne själv. Han fann en gång som förde ner i jorden, och där såg han Rakne sitta på en stol. Han var fruktansvärt ondskefull att skåda, och därinne var det både stankunket och kallt. Under hans fötter stod en handkista full med skatter. Han hade ett storartat praktfullt guldsmycke om sin hals och en diger guldring om armen. Han var iförd brynja och hade hjälm påf huvudet och svärd i hand. Gest gick fram till Rakne och bragte honom sin höviska kungshälsning, och Rakne lutade sig fram mot honom.
 

Nu snackar vi Indiana Jones arkeologi!

[Wolfhechel]

Frågan när är betydligt enklare att svara på än frågorna vem och var. Låt mig utveckla det hela:
Om man med vetenskaplig utgrävning menar en undersökning i syfte att besvara frågor om forntida förhållanden så genomfördes de tidigaste i Sverige runt mitten av 1600-talet. Den första mer utförligt rapporterade utgrävningen genomfördes 1663 av riksantikvarien Olof Verelius och rörde en gravhög situerad i Ulleråker, Uppland. Den mest namnkunnige i sammanhanget var annars polyhistor Olof Rudbeck d.ä. som enligt egen uppgift grävde ut tusentals högar, framförallt i området kring Uppsala.

Enligt källorna grävdes det lite här och var i Sverige varför det sannolikt är lönlöst att söka någon ”foundingfather” i sammanhanget. Snarare var framväxten av utgrävningen som metod ett resultat av tidens ändrade syn på kunskap – det sammanföll nämligen med empirismens och den historiska källkritikens framväxt (jmf. den vetenskapliga revolutionen) – och ett nytt sett att se på det arkeologiska källmaterialet som vid denna tid fick ett allt högre källvärde i förhållande till äldre skriftliga källor.

Slutligen kan nämnas att såväl skriftliga som arkeologiska källor pekar på att man gjort ingrepp i fornlämningar allt sedan de en gång konstruerades. Det klart vanligaste motivet till varför man grävde i framförallt högar var länge sökandet efter skatter. I de isländska sagorna omnämns skattletning i en mängd sammanhang (det talas ofta om högbrott). Även religiösa motiv kunde ligga bakom och liknar i mångt och mycket det medeltida relikletandet och tron på att förfädernas kvarlevor och gravgåvor ägde en rad positiva egenskaper. 

[Boreas]

Utmärkt redovisning.

Utvecklingen av naturvetenskapens och arkeologins tekniker skedde alltså under Rudbecks tid som professor och pro-rektor i Uppsala. Var det inte utvecklingen av geologins stratigrafi och landhöjningen - och det faktum att det svenska låglandet en gång hade legat under havet - som gjorde att Rudbeck kom på iden att Skandianviska halvön skulle ha varit Platons Atlantis?

De metoder som Rudbeck använder är vid sidan av närläsning av antika texter, främst långt drivna etymologier och arkeologiska fynd.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Atlantica

http://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Rudbeck_den_%C3%A4ldre

[Boreas]

Såhär beskrevs en gravplundring i en isländsk saga:
BÅRD SNÄFFELLASENS SAGA sid 100

Så hissade de Gest ner i högen, och prästen och de andra höll i linan. Det var trettio famnar ner till högens golv. Gest hade svept kring sig den duk han fått av kungen och hade saxsvärdet i sitt bälte. Vaxljuset höll han i handen, och der tändes av sig självt så snart han kom ner.
 Gest såg sig nu omkring i den väldiga högen. Han såg det mäktiga skeppet Sloden med fem hundraden män liggande ombord. Så stort var på sin tid detta skepp att det inte kunnat seglas med mindre besättning än så. Det påstås ha varit lika stort som Gnoden, vilket Åsmund styrde. Gest äntrade upp i skeppet och såg då att alla där var redo att resa sig innan vaxljusskenet föll över dem, men då kunde de inte röra en lem utan bara blinkade förfärat med ögonen och fnyste. Gest högg med saxsvärdet huvudet av dem allesammans, och det bet som om det svepts genom vatten.
Han tog all drakskeppets skrud och lät hissa upp den i linan.
Så började han leta efter Rakne själv. Han fann en gång som förde ner i jorden, och där såg han Rakne sitta på en stol. Han var fruktansvärt ondskefull att skåda, och därinne var det både stankunket och kallt. Under hans fötter stod en handkista full med skatter. Han hade ett storartat praktfullt guldsmycke om sin hals och en diger guldring om armen. Han var iförd brynja och hade hjälm påf huvudet och svärd i hand. Gest gick fram till Rakne och bragte honom sin höviska kungshälsning, och Rakne lutade sig fram mot honom.
 

Tablå!

När man för ett år sen kunde datera plundringen av Oseberg-graven till år 950-1000 var det med en viss undran. Vem kände väl till Bård Snefellansens saga?!

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3920.msg31409.html#msg31409

[Adils]

Med tanke på de helt outroliga skatter som hittades under ett palats i Indien härförleden så kan man aldrig så noga veta......