En grävskopa syns - vad gör ni?

[Jan Owe]

Om ni i en rik kulturbygd ser en grävskopa vid vägkanten, eller ett uppgrävt område överhuvudtaget, vad gör ni/tänker ni då?
- Antar att en arkeologisk utredning har gjorts och funderar inte närmare på det.
- Stannar bilen, kliver ut och snokar i diket efter fornfynd eller - om någon är där - frågar om de sett något.
- Återkommer i skymningen med ficklampa, eller på helgen, för att leta när det är mindre trafik (och garanterat ingen i grävskopan).
- Tar reda på om det har gjorts någon utredning och vad den kom fram till.
- Hoppas att någon annan arkeologitok har kollat upp det hela.
- Eller något annat, eller en variant av ovanstående.

Själv hoppas jag ofta att t.ex. hembygdsföreningarna har arkeologitokar som kollar upp, letar, och frågar om det hittats något. Men det har hänt att jag har stannat eller återvänt för att se om man själv kan se något. Speciellt tänkte jag mycket på detta när det lades ner bredbandskablar vid vägkanterna. Vad gjorde ni då, och vad gör ni nu?

[tty]

I min hemtrakt där jag vet vilka områden som är "intressanta" brukar jag faktiskt kolla grävningar. Jag har dock aldrig fått någon "träff".

[Mats Hansson]

Brukar nog välja detta:

- Hoppas att någon annan arkeologitok har kollat upp det hela.

Med "arkeologitok" inkluderar jag då länsstyrelse, men det är kanske optimistiskt ibland.

Men det är klart, ibland kastar man lite nyfikna blickar på jordlagren. Tyvärr konstaterar jag då ofta att man redan är nere på "sterilen", dvs. grävskoporna har som regel redan kommit ner djupt, förbi möjliga kulturlager. Den styva leran (eller moränen) ligger ljusgrå och naken. Det är väl möjligen i schaktkanterna man skulle kunna se något av intresse.

/Mats

[tty]

Den styva leran (eller moränen) ligger ljusgrå och naken. Det är väl möjligen i schaktkanterna man skulle kunna se något av intresse.

Glöm dock inte att subfossilfynd mycket väl kan finnas även i ishavsleran. Numera görs dock sällan några sådana fynd, p g a att grävmaskinisterna befinner sig för långt från materialet de gräver i och dessutom ointresserade. Jag kände en arkeologiskt intresserad grävmaskinist (han är tyvärr död nu), och han hittade både det ena och det andra.

[Leif]

När jag pluggade anmälde jag ett par schaktningar på tidigare okända fornlämningar till lst. Praxis är lite olika hur stora ytorna skall vara för att arkeologin skall dra igång när tidigare känd fornlämning inte berörs. I vissa områden krävs det utredning på enstaka villatomter i andra områden krävs att exploateringen berör minst 1 ha. Så det varierar.

Nu skiljer jag bättre på arbetstid och fritid. Ser jag något i tjänsten så ringer jag lst. Ser jag något på fritiden så avvaktar jag, om det inte är på en uppenbarligen tidigare sannolikt känd fornlämningr (tydligt gravfält etc), då ringer jag lst. Men inte förrän jag är på jobbet....

[Adils]

Är det ett ställe som man inte vill att de gräver upp kan man alltid slänga ner en stenyxa och sedan ringa RAÄ......

[webbsmurfen]

Jag hade i vanlig ordning blivit upprörd över den obefintliga respekten vi ger våra förfäder. Sedan hade jag börjat luska vad grävskopan gör där

[Ny Björn]

Själv har jag inte drabbats av någon sådan situation - ännu.

På Gotland finns däremot gott om ruskiga historier om hur illa det kan gå när exploatörer bestämt sig för att uppfatta sina antikvariska skyldigheter på ett mer, tja, kreativt sätt.
I ett fall resulterade det i att en golfklubb lät bulldoza av en hel boplats med tillhörande silverskatt och verkstadsområde - detta anmäldes av den förskräckte markägaren som altså inte hade del i det hela. I ett annat fall var det markägarna som med berått mod lät gräva ett par djupa och stora hål i en känd boplats på västra kusten sedan de - måste det sägas mycket kreativt - fått anvisning av kommunen att undersöka lämpligheten i att lägga en infiltrationsbädd mitt i fornlämningsområdet. Kruxet var bara att Länsstyrelsen inte informerats, något kommunen utgått ifrån...
Inga rättsliga åtgärder vidtogs i någondera fallet.

Å andra sidan finns det ju solskenshistorier också - som fyndet av bildstenen vid Stenbro i Silte 1998. Där insåg grävmaskinisten på egen hand vad det var (i ett halvmeterbrett kabelschakt), lade upp den snyggt och prydligt, och ringde sedan in fyndet till museet.

/N B