Min poäng var att man inte kunde leva enbart på privat sponsring, stöd från skattepengar behövs.
Även privat finansierade utgrävningen måste följa vissa regler.
Tittar man till idrotten och det övriga kulturlivet så ligger det en statlig och kommunal finansiering i botten. Dit hör givetvis alla institutioner som tar hand om våra etablerade kulturminnen.
Sen har vi en rad kulturminnen som fortfarande ligger begravt. En väsentlig del av dagens utgrävningar sponsras ju redan av markägare och egendomsutvecklare, via lag. Då kan man ju tänka sej att vettiga företag också frivilligt kan sponsra lokala initiativ till (professionella) inventeringar och utgrävningar - likaväl som dom sponsrar speciella konserter och idrottsarrangemang. I sådana fall ges sponsor vissa rättigheter under arrangemanget (till egna anställda), samt i reklamsyfte. För övrigt är det arrangörens ansvar att organisering och ekonomi följer vedertagna stadgar...
Nu förutsätter jag att initiativet till utgrävningar kommer från en lokalhistorisk förening eller liknande miljö. Projektgruppen får hursomhelst anlita professionella arkeologer. Deras utmaning är sen att hitta företag som kan se en egennytta i att stöda projektet. Det innebär som regel att projektgruppen får hjälpa dom på traven och utveckla sakliga förslag på hur företaget kan delta och profilera sej genom projektet. 'Sponsor-arbete' kallas det inom idrotten.
Nu kan ju envar tidning med kurant budget få mycket ut av att sponsra - och sen täcka - en spännande utgrävning. Så snart man hittat
något konkret av historiskt intresse har dom dessutom en NY och tydlig marknadsprofil som kan utnyttjas - typ: "Vi gräver fram sanningen - Ystad Allehanda".
Får man en (lokal/regional) tidning med på laget visar det sej ofta att andra (lokala/regionala) företag ser sej nytta av att delta. Större utgrävningar av nationellt intresse kan givetvis utnyttja den uppmärksamhet dom får till att dra in större företag i en "stödgrupp". Då får man givetvis acceptera att ett SJ, ICA eller Cederroth sen kan smycka sej i skenet av våra kulturinstitutioner - som 'aktiva', 'medvetna' och 'ansvariga' samhällsaktörer. Det stämmer förövrigt rätt bra med den ständiga efterfrågan efter 'etik och samhällsansvar i näringslivet'...
