Det verkar som om många skapelseberättelser reflekterar den miljö och de naturfenomen som var rådande i den trakt där berättelsen uppstod, med vissa tillägg och ändringar allteftersom myten spridits till andra områden.
Bibelns skapelseberättelse tycks sålunda visa på en föränderlig miljö där land stiger ur vattnet och koloniseras av olika varelser. Detta stämmer ganska bra med miljön i Eufrats och Tigris deltaland, speciellt under den tid då myten tycks ha uppkommit. I deltat bildas öar och land av flodernas sediment. Dessa landremsor koloniseras sedan av växter, flygande insekter och fåglar. Något senare kommer de fyrfota djuren och sedan slår sig människor ned i området. Detaljer och successionsordning i Bibelns skapelseberättelse tycks stämma relativt väl med en sådan miljö.
I det forntida Egypten influerades skapelseberättelsen (eller berättelserna) av Nilens föränderliga vattenstånd som också gav upphov till idéer om land som stigit upp ur vattnet.
I Eddadikterna möter vi en värld där is, eld och vatten interagerar på ett dramatiskt sätt och där vattendrag och stora källor har stor betydelse. Liknande fenomen kan man se på Island också idag där vulkaner erupterar under glaciärer och ger upphov till smältvattenströmmar och vattensamlingar. Också på Island kan man se hur nytt land stiger upp ur havet.
För att ytterligare se i vilken miljö dessa myter uppstått och hur de förändrats när element från andra platser och kulturer lagts till dem kan man också analysera sammansättningen hos de djur och växter som beskrivs. Det borde kunna ge en bra bild av miljö, förändringar och influenser.