Ibland får jag intryck av att man överdriver det stereotypa i yngre järnålders-gravfälten. Det är sant att de äldre järnåldersgravfälten, åtminstone från romersk järnålder, har en större variationsrikedom vad gäller de rena geometriska formerna (rektangulär, triangulär, skeppsformad osv.) och stenkretsformerna (typ domarring, tre-/fyrsidiga stenkretsar m.m.). Men det finns en hel del variationer även i ett typiskt yngre järnåldersgravfält: Högar, stensättningar av olika "flackhet", både kvadratiska och rektangulära (även om de runda dominerar), enstaka treuddar, högar med mittklot/rest sten, separata resta stenar, stensättningar som är helt övertorvade resp. stensättningar som är röseliknande. Och man får väl inte glömma bort båtgravarna och kammargravarna under åtminstone början av den yngre järnåldern.
Ibland kan högarna vara så dominerande att det hela redan därav ser ganska stereotypt ut, men man ska väl komma ihåg att de yngre järnåldersgravfälten oftast har många fler gravsatta individer än från äldre järnåldern. Fler människor i samhället än tidigare föräras med en grav. Vad detta utsäger om maktstrukturer och kult kan jag inte säga, men det är ju inte att förvänta sig att de individuella skillnaderna består i en alltmer tättbefolkad och utbyggd jordbruksbygd.
/Mats
