Råttor är svåra att hantera ur tafonomisk synpunkt p g a sin vana att hålla till i hålor och skrymslen vilket gör att de mycket lätt dyker upp i avlagringar som är mycket äldre än de själva (det finns t ex flera fynd från gånggrifter).
De äldsta tillförlitligt daterade fynden i östersjöområdet är såvitt jag vet från Hedeby och vikingatid, och de äldsta väldaterade från Sverige från Eketorp III som numera dateras 1170-1240. Det är värt att notera att svartråttan inte finns i det folkvandringstida Eketorp II.
Det finns ytterligare ett antal "trovärdiga" fynd i medeltida kontexter, men vad jag vet inga säkra från vikingatid. Stolpe rapporterade Rattus från Birka, och de kan kanske vara från vikingatiden eftersom området inte alls varit bebyggt sedan dess, men utan en C14-datering av sjäva benen måste de betraktas som osäkra. Svaret blir alltså "kanske" på din fråga:
"Råttan är ju känd för att ge sig på befolkningens matförråd och för att sprida sjukdomar. Var detta något som den vikingatida befolkningen i Norden var tvugna att kämpa mot?"
Husmöss fanns dock.
