Riktlinjer för god arkeologisk praxis

[Gorm]

Svenska Arkeologiska samfundet har lagt fram ett förslag på riktlinjer för god arkeologisk praxis, till stor del baserad på EAA:s (European Association of Archaeologists) Code of practice.

Jag tänkte att detta kan ligga till grund för en diskussion om arkeologi och etik. Vissa punkter kan anses som självklara men det är ändå intressant att se dem uppstaplade. Tas detta upp i den arkeologiska undervisningen? I annat fall skulle det nog kunna användas som en ganska bra utgångspunkt i undervisningen om arkeologi och dagens samhälle, även fast lärosätena undervisar i arkeologi och inte utbildar arkeologer. Är det något som saknas?

1. Arkeologerna och samhället

1.1. Arkeologer bör verka för att bevara och medvetandegöra de arkeologiska kulturarven.

1.2. För att uppnå detta mål bör arkeologerna aktivt förmedla arkeologiska kunskaper till allmänheten och därvid eftersträva en hög pedagogisk standard. Arkeologiska kunskaper är mångskiftande och bör ses som sådana (inkluderande kunskap om arkeologiska tolkningar av det förflutna, kunskap om dagens fornlämningar i sin befintliga kulturmiljö, kunskap om hur denna kunskap skapas och används i nutiden). En ömsesidig dialog med samhället i stort bör kontinuerligt äga rum.

1.3. Arkeologer skall ge akt på diskriminerande eller rasistiska budskap som deras forskning kan tänkas förmedla, vilka kan medföra negativa moraliska och ideologiska konsekvenser i samhället. Därför är det viktigt att uppmana till eftertänksamhet vid undervisning och förmedling av arkeologi och eftersträva god kvalitet vid arkeologisk forskning. Etiska frågor bör vara en självklar del av undervisningen i arkeologi på universiteten/högskolor.

1.4. Arkeologer skall inte medverka i någon form av aktivitet som relaterar till olaglig handel med arkeologiska föremål och konstverk.

1.5. Arkeologer skall inte medverka i någon form av oetisk aktivitet som påverkar de arkeologiska kulturarven.

1.6. Varje arkeolog bör verka för att lagarna efterlevs och att relevant myndighet informeras om hot mot de arkeologiska kulturarven, plundring eller olaglig handel.

1.7. Vid planeringen och genomförande av arkeologiska projekt bör arkeologer, i enlighet med ingångna kontrakt, ta hänsyn till de ekologiska och sociala konsekvenserna av undersökningen, i synnerhet för den lokala befolkningen. Forskning som berör ett lands ursprungsbefolkning kräver särskild omtanke. Alla sådana projekt skall genomföras i kontakt och dialog med den lokala befolkningen eller ursprungsbefolkningen, inklusive ömsesidigt utbyte av erfarenheter.

1.8. Liksom i samhället i övrigt, skall ingen diskrimineras på grund av kön, religion, ålder, hudfärg, nationalitet, etnicitet, sexuell läggning eller handikapp inom det arkeologiska samhället.

2. Arkeologerna och det arkeologiska yrket

2.1. Arkeologer skall utföra sitt arbete i enlighet med aktuell kunskap och eftersträva högsta möjliga vetenskapliga standard.

2.2. Arkeologer bör orientera sig om och pröva nya tankar och metoder i syfte att vidareutveckla den arkeologiska kunskapen inom olika områden.

2.3. Om det inte är möjligt att bevara en fornlämning bör den undersökas utifrån ett explicit formulerat vetenskapligt syfte.

2.4. Arkeologer bör undvika att genomföra projekt inom områden som de inte har adekvata kunskaper för.

2.5. En strategi skall formuleras i inledningen till varje projekt för magasinering och handhavande av fynd och prover, samt för förmedling och kontakt med samhället.

2.6. Dokumentation i begriplig och varaktig form skall vara en given del av varje arkeologiskt projekt. En kritisk värdering av det vetenskapliga resultatet bör även ingå i varje projekt.

2.7. Rapporter över alla projekt skall skrivas och göras tillgängliga genom lämpliga media.

2.8. Arkeologer som företräder ett specifikt projekt bör inom rimlig tid göra materialet tillgängligt för vidare forskning.
 

/Johan

[Leif]

Vid Jönköpings läns museum diskuterade vi om vi i våra anbud skulle ange att vi tillämpar Samfundets praxis, men efter långa diskussioner kom vi fram till att vi inte hade något till övers för den policy som råder för att bli medlem i Samfundet. Lite väl mycket ålderstigen klubb över det hela.
Sedan kan man konstatera att de flesta punkter inte behöver formuleras på det viset. Mycket av det som står regleras redan i lagstifninten, tillämpningen därav (RAÄs allmänna råd). Andra saker regleras i de länsstyrelsebeslut som föregår att ett arkeologiskt projekt över huvud taget kan starta. Vad gäller forskning som sådan så finns en hel del reglerat i högkolelagen.
EAAs dokument är ett internationellt gångbart policydokument. Ser man Samfundets dokument som en svensk anpassning/översättning är det väl OK. Men det finns en del skillnadet.
Lämpligare att i kurser lägga in en djupläsning av lagstiftningen och dess tillämpning!

[Gorm]

Nja, vad jag var ute efter var snarare att man skulle använda dessa punkter som ett diskussionsundelag för etik, inte som något sorts regelverk  eller policy (för detta är nog främst punkterna 1.1-1.8 intressanta).

Lagstiftning är också vikigt (jag har lite svårt att förstå att det inte tas upp mer, personligen fick jag inte läsa en enda paragraf i KML under 80 poängs arkeologistudier) men jag skulle även se diskussioner om det t ex är rätt att gräva upp andra människors gravar, hur arkeologi kan missbrukas samt hur man kan bemöta detta, hur plundring kan förebyggas mm.

/Johan