Sagum=Sägom, eller inte?

[Tomte]

Hej!
Så länge jag känt till inskriften på Rökstenen har jag tolkat "sagum" i "sagum mogminni", alt. "sagum ungmænni", som imperativ första person plural, dvs "låt oss säga", vilket för inte alls så länge sedan i svenskan hette "sägom" (Samma verbform som "sjungom" och "låtom" i Studentsången). Och stöd för detta har jag sett i översättningar av inskriften. Men nu har jag sett en översättning av Rökinskriften där frasen översätts "jag säger det folkminnet", alt. "jag säger till de unga männen", alltså som presens indikativ första person singular. Hur kan det komma sig att någon får till den översättningen? Slutade presens indikativ aktivum 1 pers sg också på -um, som imperativ 1 pers plur? Eller har jag fel i att imperativ 1 pers plur slutade på -um? Eller kunde man använda pluralformen för att uttrycka singular ("sagum" var väl även presens indikativ för 1 pers plur.)? Är det i så fall fråga om så kallad pluralis majestaetis, som när Gustav Vasa omtalade sig själv som "Vi" i stället för "jag"?

[anber]

Jag tolkar början på tredje raden som "I sagu mukmini þat..." dvs "Jag säger (till) mina fränder att..."
Därefter kommer "um þat sakum á-nart" uttytt som "inget att säga om (fästa sig vid)".
sedan följer två st "þat sakum" som jag tolkar som "det sägs (att)".
De två avslutande "sagwm mogmeni" och "sakum mukmini" tolkar jag som rena imperativ. "Säg (till) mina fränder"
Jag uppfattar stenen lika mycket som ett testamente som ett äreminne över sonen.

När vi ändå har Rökstenen "på tråden" undrar jag:
Varför Varin och inte Invar?
"aft uamuþ stonta runaR þaR inuar in faþi", tycker jag är lika passabelt som
"aft uamuþ stonta runaR þaR in uarin faþi".
Är orsaken att man ursprungligen missade att slingans "hjälplinje" användes som huvudstav?
Jag har sett många uttydningar som:
"aft uamuþ stonta runaR þaR n uarin faþi".
Finns det någon mer indikation att Varin var ett vikingatida namn?

[Tomte]

Jag tolkar början på tredje raden som "I sagu mukmini þat..." dvs "Jag säger (till) mina fränder att..."
Därefter kommer "um þat sakum á-nart" uttytt som "inget att säga om (fästa sig vid)".
sedan följer två st "þat sakum" som jag tolkar som "det sägs (att)".
De två avslutande "sagwm mogmeni" och "sakum mukmini" tolkar jag som rena imperativ. "Säg (till) mina fränder"
Jag uppfattar stenen lika mycket som ett testamente som ett äreminne över sonen.

När vi ändå har Rökstenen "på tråden" undrar jag:
Varför Varin och inte Invar?
"aft uamuþ stonta runaR þaR inuar in faþi", tycker jag är lika passabelt som
"aft uamuþ stonta runaR þaR in uarin faþi".
Är orsaken att man ursprungligen missade att slingans "hjälplinje" användes som huvudstav?
Jag har sett många uttydningar som:
"aft uamuþ stonta runaR þaR n uarin faþi".
Finns det någon mer indikation att Varin var ett vikingatida namn?

in=en, som ju en konjunktion med betydelsen "och" eller "men", och som inleder satsen om ristaren. Därför bör det vara hans namn som följer därefter. Möjligen skulle han kanske kunna heta *Nuarin.  Ingvar skulle väl snarare stavas ikuar eller inkuar än inuar