Den som tidigast talar om goterna brukar allmänt tillskrivas geografen Pytheas när han ca 325 f.Kr. nämner folkstammen Guionibus. En annan geograf, Strabon, berättar vid vår tideräknings början om Βούτωνας och romaren Plinus d.ä. säger om samma folkstam gutones. Att det är goterna vid floden Wisla (Weichsel) som menas brukar inte ifrågasättas. Tacitus är en av de första antika krönikörer som mer direkt placerar goterna (gotones). In sin bok Germania kapitel 44 skrev han att de bodde nedanför floden Weichsels mynning, och ovanför dem vid själva utloppet bodde rugierna. Sin beskrivelse av goterna återkommer Tacitus även i sin bok Annales. Ptolemaios skriver ca 50 år efter Tacitus att götarna (Γοΰται) bodde i skandinavien och att goternas boplatser (Γύϑωνες) fanns längs floden Wisla. Efter 200-talet använder de kontinentala krönikörerna konsekvent de två formerna Gothi (lat.) och Γόϑοι (grek.) om goterna, vilket frångår de urgermanska formerna *gutaniz och *gautōz. På Piatrossaringen från 300-talet e.Kr. finns inskriften gutani som anses vara goternas eget namn på sig själva. Men detta namn kan bara vara en av många former som goter talar om sig själva eftersom vi hittar många platser med gaut-namn i områden som vi med säkerhet vet att goterna uppehållit sig vid. Götarna omnämns av både Prokopius och Jordanes. Under 500-talet skrev de om Gauthigot och Ostrogothae vilket oomtvistat menas götarnas båda stammar. Och Jordanes beskriver de skandinaviska stammarna så ingående att han knappast kan sakna vetskap om var detta land egentligen låg.
När vi talar om goter, götar och gutar så är det ofrånkomligt att fråga sig om goternas ursprung ska ha varit götarnas land i Skandinavien. Orsaken till detta är att Jordanes säger att goternas ursprungligen kom från detta land med tre båtar. Nu är detta en myt: Jordanes talar om denna utvandring på samma sätt som när han talar om goternas gudomliga eponym gautaz, dvs. det blir ett sagans skimmer över det hela. Och faktiskt är det så att det arkeologiska materialet som visar på kulturella likheter är svagt. De fynd som visar på kontakter kommer huvudsakligen från Öster- och Västergötland, möjligtvis också norra Halland, vilket kan antyda att denna del ingick i Västgötarna rike under tidig forntid.
Av det ovanstående finner jag inget stöd för att goterna skulle ha sitt ursprung från Gotland. Det finns inget annat än namnlikheten. Det vi vet är att inget av namnen gutar, götar eller goter har ett mer etymologiskt ursprung framför de andra. Namnen betyder de utgjutna, vi själva och folkstammarna bor alla vid södra Östersjön. Att både götar och gutar har vandrat söderut kan vara sant, men att de skulle ha varit den orsak till att folkstammen goter uppstod finns det inga belägg för.
