at=æftiR?

[Tomte]

Prepositionen æftiR har ju kortformer som æft/aft. Är formen at också en kortform av æftiR eller är det runsvenska formen av den preposition som idag heter "åt"? Jag hade alltid tänkt mig att at etymologiskt motsvarar "åt", även om det kunde användas i betydelsen "efter" (som i resarformler). Nu har jag dock stött på en uppgift i en bok som jag tolkar som att at skulle vara en kortform av ordet æftiR. Någon som vet mer? Som kan bekräfta eller dementera eller bara komma med intressanta teorier?

[Måns Sjöberg]

Efter är av med en ändelse tillagd, precis som över är upp med samma ändelse. I alla fall enligt Hellquists etymologiska ordbok.

[Tomte]

OK, men det säger ju inget om huruvida at, i likhet med æft/aft, är en kortform av æftiR (och därmed även den hör samman med "av"), eller om runnordiskt at är av annat ursprung, motsvarande latinets "ad", engelskans "at" och nusvenskans "åt".

Kan man för övrigt tänka sig att ordet "åter" är bildat till "åt" på samma sätt som "efter" till "av"? Eller så kanske det är bildat till prepositionen "å".

[Måns Sjöberg]

Snarare kognat till latinets ad m.fl. Och åter ska vara en sidoform till æftiR. Hellquist finns här: http://runeberg.org/svetym/1291.html

[tty]

At är en äldre form av vår nuvarande preposition åt, och är mycket riktigt släkt med bl a latinska (och keltiska) ad.

Däremot är åter (danska atter) inte besläktat med åt utan är troligen en uddljudsförlängd växelform till efter (båda kommer från en form after). "Akter" är f ö exakt samma ord, fast inlånat från plattyskan eller möjligen holländskan.

[Adils]

Hur ska man då ställa sig till ett ord som efteråt?

[tty]

Det är samma preposition "åt" som används i riktningsbetydelse och där prepositionerna smält ihop. Analoga bildningar är uppåt, nedåt, utåt, inåt, framåt, bakåt osv.

Det finns liknande bildningar där prepositionen fortfarande är självständig, som t ex, "dra åt..."