Den arkeologiska kunskapsproduktionen är mycket provinsiell. Jag för resonemang om det i min avhandling "Landskapsutnyttjande, bete och odling". Där görs även försök att kvantifiera dagens arkeologiska kunskapsbild för olika län respektive landskap.
Lite kuriosa från avhandlingens bilaga 6:
-Av de artiklar som publicerades i Fornvännen åren 1956-96 handlade 61% om något av landskapen Gotland, Skåne, Södermanland, Uppland eller Öland.
-De län som har mer än 10 registrerade fornlämningar per km2 är Gotland, Stockholms län, Södermanlands län, samt Uppsala län.
-De län som har MINST skog är: Skåne, norrbotten (men där finns fjäll å myrar istället), Stockholm, Gotland. (Skogsbygder är sämre inventerade än fullåkersbygd, jfr data i RAÄs Arkeologi i Sverige från 1980-90 talen, sämre inventerade innebär färre dagar tillgängliga per km2 än för motsvarande områden i fullåkersbygd)
-De län som åren 2000-2001 hade uppdragsarkeologi för mer än 20 miljoner kr var: skåne, stockholm, södermanland, västernorrland, västmanland, västra götaland, östergötland.
-De landskap som har flets tillvaratagna artefakter per km2 är: gotland, öland, bohuslän, halland, södermanland
-Gör man en kombinationssökning i LIBRIS på arkeologi+valt landskap finner man att mest skrivits om: Bohuslän, uppland, skåne och östergötland.
Utifrån detta kan man utläsa att Skåne måhända glöms bort när kyrkor diskuteras, men skåne är tveklöst ett av dagens arkeologiska kunskapscentra......
I boken "Arkeologiska texter" finns en analys av vad C- och D-uppsatser handlar om, uppenbart att universiteten gynnar ämnen som ligger geografiskt nära studieorten.
Hmm, detta var en liten utläggning som kopplar mer an till trådens rubrik än till tidigare inlägg.