AndreasE, har inte dendografin kommit så långt att de kan fastställa årtal +/- 1 år? Du menar alltså att alla årtal som faststäts på detta sätt kanske är felaktiga? Då är det många uppgifter som bör ifrågasättas - och det allvarligt.
Jag tror att du har missuppfattat hur dendrokronologi fungerar.
Ja, dendrokronologi kan i vissa fall ge ett specifikt årtal, ibland till och med en viss årstid. Detta är dock inte alltid möjligt. För att kunna ge ett fällningsårtal krävs att det allra yttersta av veden finns bevarad. Ofta saknas denna när man ska datera trä som använts i konstruktioner, då de yttersta årsringarna ofta försvunnit när man bearbetat veden (tex när man tillverkat plankor). I sådana fall så får experten uppskatta hur långt från trädets yta provets yngsta årsring suttit. Detta går att göra med ganska god precision, dock ej till året. Man får då en datering i still med "1115 (yttersta bevarade årsringen) + 10 till 20 år", alltså "sannolik datering 1125-1135".
Detta är dock inte problemet här, då alla dateringar som gjorts verkar ha gett specifika årtal (1659 respektive 1184/85 och 1186/87). Detta tyder på att dessa stockar har kvar sina yttersta årsringar. I detta fall så är problemet med de äldre dateringarna ett annat.
Ok, så hur utförs en dendrodatering? Jo, man jämför en sekvens årsringar (själva provet man vill datera) med kända och redan daterade referensserier av årsringar. Dessa byggs upp genom att man sammanställer överlappande prover som sträcker sig längre och längre tillbaka i tiden. Detta är möjligt då årsringarna varierar i tjocklek beroende på lokala och temporala variationer i vädret.
När man ska datera ett prov så försöker man matcha detta med en likadan eller liknande sekvens årsringar i en referensserie. Här finns det dock flera problem. Om provet endast består av ett mindre antal årsringar så kommer det med ganska stor sannolikhet att passa in på flera platser i referensserien, då liknande sekvenser av årsringar av en slump kommer återkomma då och då. Ju längre provet är desto större möjlighet att ge en säker datering. Korta prover går ofta inte att datera alls, och prover däremellan kommer passa bättre eller sämre på ett par platser, och experten måste bedöma sannolikheten i vilken matchning som är bäst. En sådan datering blir inte 100%.
Nästa problem är att alla referensserien är lokala. Inte på by- eller socken-nivå, men på regional nivå. Detta är förstås självklart, då väder och andra aspekter varierar beroende på geografisk belägenhet. Det betyder att alla områden inte har bra referensserier. Ofta kan en serie från en närliggande region fungera som substitut för en lokal serie till ett prov, men då blir oftast dateringen mindre säker, då årsringarna inte ser exakt likadana ut. Här har det hänt väldigt mycket sedan 50-talet. Vi har betydligt bättre referensserier från betydligt fler områden idag än vi hade då.
Till slut så påverkar även aspekter specifika till provet i fråga dateringen. Alla träd växer inte exakt likadant, även i samma region. Saker som tex om trädet har vuxit på en sydsluttning eller en nordsluttning kommer påverka årsringsuppbyggnaden. Detta betyder att inget prov kommer vara en 100% matchning till en referensserie, även om referensserien kommer från samma område och är av god kvalité. Det handlar alltså alltid om att hitta den
bästa matchningen, inte den exakt likadana.
Sammanfattningsvis så har man alltså idag bättre referensserier än på 50-talet, och det är mycket möjligt att de nya proverna innehöll fler årsringar än de som användes vid den första dateringen (den här gången tog man prover på alla fyra hörnstolpar, inte bara en, och fick samstämmiga resultat).
