Nu var ju inte mitt syfte med att skriva om undersökningen i Gnista att debatera definitionen av "storhög" eller dra upp den gamla "Västergötland vs. Uppland"-debatten.
Det jag däremot tycker är intressant är att vi nu alltså har ytterligare ett gravfält med elitindikationer i Uppsala-området. Utan att ha gjort någon djupare analys så förefaller frekvensen av dessa platser vara mycket hög, på ett sätt som jag skulle gissa endast påträffas i ett fåtal områden runt om i landet. För mig är det extra intressant, då jag för bara tre år sedan var med och undersökte ett gravfält exakt 1 km NÖ om Gnista där vi också hittade en hjälm i en grav, den gången i en på ytan helt omarkerad grav.
Vi har alltså på Uppsalaslätten, längs Fyrisåns sträckning Fullerö, Valsgärde, Gamla Uppsala, Gnista, Danmark, Ultuna och längs Ekoln, Alsike. Inte så lång söder ut kommer platser som Fornsigtuna, Åshusby och Runsa. För att inte prata om alla de mindre kända men rika fynd som gjorts på andra platser i området.
Vad säger detta? Självklart är de vanskligt att säga att alla dessa platser har varit viktiga/rika samtidigt, men alla platser jag nämnt förutom Fullerö och Runsa har sin tyngdpunkt i Vendeltid/Vikingatid enligt vad man vet idag. Kan ett så geografiskt litet område ha understött en så, vad det verkar, stor elit? Eller handlar det om ett mindre antal människor/familjer som rör mellan olika platser i landskapet? Eller är det så att det vi idag ser som "elit" snarare är att jämföra med "övre medelklass" idag, och att alla dessa "rika" gravar snarare speglar en spridning av "elitindikationer" ner bland samhällsskikten? I sådana fall, varför förefaller denna yngre järnåldersmedelklass så mycket "rikare" än medeltidens motsvarighet, de självägande bönderna?
Vad hade de stora centralplatserna som GU, och kanske Fornsigtuna och Åshusby, för roll i detta nätverk av rika platser?
