Mest intressant är säkerligen de två långa, helt raka, rader av gropar i omedelbar närhet till Högåsengravfältet. Den ena raden består av 12 gropar, med mestadels 5 till 6 meters avstånd från varandra. Radens totala längd är 170 meter. Raden löper i nordsydligt riktning öster om och parallellt med Högåsengravfältet. Den andra raden består av 20 gropar och har en längd av totalt 157 meter. Den ansluter till den nordsydliga radens södra del och fortsätter mot sydöst.
I exakt förlängning, ca 255 meter sydost om denna finns ytterligare ett tiotal gropar. Dessa upptäcktes i maj 2011 vid arkeologiska förundersökningar1 av Riksantikvarieämbetet UV Mitt
1
http://www.saublogg.se/2011/05 Några meter söder om de grävda groparna upptäcktes flera härdar i ett rad parallellt med groparna.
som tillsammans med Societas Archaeologica Uppsaliensis (SAU) och Upplandsmuseet har genomfört kompletterande arkeologiska förundersökningar inför Trafikverkets projektering av ostkustbanan genom Gamla Uppsala.
Klart är att den linjära strukturen verkar höra samman, kanske till en sammanlagd längd av minst 495 meter. Det verkar också som att groparna är placerade med exakt avstånd - 5–6 meter - mellan varandra.
uppmärksamheten på magnetometerresultatet från september 2010.
Groparna är daterade2 genom C14-analys av en hästtand som hittades i en av de stenfyllda groparna till 570–660 e. Kr, som tidsmässig placera groparna samtidig med uppförandet av de stora gravhögarna. Funktionen av de upptäckta strukturerna är inte klarlagd. Det finns vissa likheter med fundamentsgropar till så kallade resta stenar, vilket är en av hypoteserna. Uppenbarligen omsluter raden inte gravfältet, men utesluter det. Kanske har raden av groparna inhägnad ett fredat område, med tingshögen i centrum.
Ett kompletterande