Spekulation:
I en hall bor det många människor. Husmor klarar inte att laga mat till alla dessa sittande invid en eld på golvet och använda små ”kastruller” och grytor. Ergonomiskt fungerar det helt enkelt inte. Hon måste använda stora grytor och kittlar som rymmer många liter – och hon måste därmed även kunna röra på sig, hämta saker till matlagningen osv.
För att klara detta bygger man en plattform för elden, låt oss säga 200 X 80 cm stor och 50-80 cm hög. På denna plattform eldar man. Över elden finns kättingar osv från taket som man hänger kittlar och grytor i – och kanske hade man grillgaller och annat också. Hela konstruktionen var alltså i princip en föregångare till vår spis. Den bör ha varit byggd av sten – vilket även, kanske, skapade ett sorts, litet, värmemagasin?
Det var lätt att hålla denna typ av eldstad ren, ta bort aska – och draget till elden bör ha varit utmärkt.
Men, hela hallen påverkas ju av denna nya typ av eldstad. Husmor får kalla fötter och underben eftersom värmeskugga bildas av plattformen – och hon blir ordentligt varm på överkoppen som träffas av värmestrålningen.
Nästa problem var att man tidigare bott direkt på golvet. Troligtvis hade man risat golvet med björkris så att en luftspalt bildats. Över riset hade man ogarvade hudar (hårda), över detta hade man garvade skinn (mjuka) och sina sängkläder. Men – nu låg detta i värmeskugga…
För att återfå strålningsvärmen byggdes plattformar längs väggarna. Höjden på den nya eldstaden bestämde höjden på dessa ”bostadsplattformar”. När de var byggda träffades de, i hela sin längd, av strålningsvärmen. Man kunde alltså sitta på plattformen med korslagda ben och få hela kroppen uppvärmd av strålningsvärmen.
Jag har läst att man tror att dessa plattformar byggdes för att komma bort från markkylan – men min tro är att de byggdes för att nås av strålningsvärmen från elden – som nu låg på en plattform av matlagnings-ergonomiska skäl.
Under dessa plattformar var det svalt – och framför allt rök- och askfritt – och det var där man förvarade sina ägodelar. Allt som fanns i hallen över ca: 1,5 meter färgades av röken, blev kladdigt av tjära och svart av sot blandat med askflagor. Man behövde ett skyddat utrymme till sina saker.
Från 2 meter och uppåt kunde man röka kött, korvar osv – samt torka trä, spjutskaft och pilämnen som då samtidigt blev lagom impregnerade av tjäran.
Under plattformarna ledde man fram dragkanaler mot elden, så nära eldstaden man kunde komma = man fick det relativt dragfritt i resten av hallen. På bostadsplattformen ytterväggar kunde man hänga upp bonader eller skinn för att minimera draget. Ju ”finare” man var i samhället – ju närmare elden och dess strålningsvärme bodde man på bostadsplattformen.
Thomas