Birger Jarls DNA

[sockerfri]

Birger Jarl och hans son Erik ska ha tillhört Y-haplogrupp I1 (M253), vilket ~40% av nuvarande svenska män bär på.

"Birgers" mtDNA var H (~30% bland svenskar).
"Eriks" var Z1a (oerhört ovanlig bland européer).
"Mechtilds" var U5b1 (~2% bland svenskar - men hennes mors linje var ej från Sverige).

Alla tre verkar ha varit laktostoleranta, även om Birger - om det nu är honom - var heterozygot på den typiska genen associerad med europeisk laktostolerans-

Finding the founder of Stockholm–a kinship study based on Y-chromosomal, autosomaland mitochondrial DNA

Historical records claim that Birger Magnusson (died 1266), famous regent of Sweden and the founder of Stockholm, was buried in Varnhem Abbey in Västergötland. After being lost for centuries, his putative grave was rediscovered during restoration work in the 1920s. Morphological analyses of the three individuals in the grave concluded that the older male, the female and the younger male found in the grave were likely to be Birger, his second wife Mechtild of Holstein and his son Erik from a previous marriage. More recent evaluations of the data from the 1920s seriously questioned these conclusions, ultimately leading to the reopening and reexamination of the grave in 2002. Ancient DNA-analyses were performed to investigate if the relationship between the three individuals matched what we would expect if the individuals were Birger, Erik and Mechtild. We used pyrosequencing of Y-chromosomal and autosomal SNPs and compared the results with haplogroup frequencies of modern Swedes to investigate paternal relations. Possible maternal kinship was investigated by deep FLX-sequencing of overlapping mtDNAamplicons. The authenticity of the sequences was examined using data from independent extractions, massive clonal data, the c-statistics, and real-time quantitative data. We show that the males carry the same Y-chromosomal haplogroup and thus we cannot reject a father-son type of relation. Further, as shown by the mtDNA analyses, none of the individuals are maternally related. We conclude that the graves indeedbelong to Birger, Erik and Mechtild, or to three individuals with the exact same kind of biological relatedness.

Länk

[Boreas]

Haplogrupp Z:
http://dienekes.blogspot.com/2006/09/haplogroup-z-in-saami.html

U5b1:
http://en.wikipedia.org/wiki/Haplogroup_U_(mtDNA)

[Mats Hansson]

...om det nu var Birger Jarl som ligger i Varnhem. Men det verkar väl sannolikt. Vi borde väl få svaret så småningom efter analysen av sonen Magnus Ladulås.
Såg förresten på wikipedia att sonen Valdemar antingen ligger begravd i Vreta eller i Riddarholmskyrkan. Någon som vet mer om detta?

/Mats

[sockerfri]

Mödralinjerna för respektive person:
Birger Jarl har jag bara kunnat följa till hans moder Ingrid Ylva, kopplat till östgötska stormannaätten Ylvingarna.
Eriks mödralinje kunde jag följa bak till Berthe av Toscana (född slutet av 900-talet eller början på 1000-talet), denna linje går genom dagens Tyskland, Polen, Vitryssland och Danmark genom giftemål.
Mechtild kommer jag bara till Oda av Berg-Altena.

Någon som kan komma längre bak i tiden för respektive?

[Boreas]

Mödralinjerna för respektive person:
Birger Jarl har jag bara kunnat följa till hans moder Ingrid Ylva, kopplat till östgötska stormannaätten Ylvingarna.
Eriks mödralinje kunde jag följa bak till Berthe av Toscana (född slutet av 900-talet eller början på 1000-talet), denna linje går genom dagens Tyskland, Polen, Vitryssland och Danmark genom giftemål.
Mechtild kommer jag bara till Oda av Berg-Altena.

Någon som kan komma längre bak i tiden för respektive?

Ylvingarnas mt-dna är ju i sej spännande.
Men, hur kan du följa Eriks mödra-linje till Berthe av Toscana? Är Berthas dna känt?
 

[Boreas]

Ynglinga-ättens sidogren i Ryssland, rurikiderna, har avslöjat y-dna R1a.

Men hg I1a kan Bjälbo-ättens ursprung mao. följas till Uppsla,  varför den blir något gåtfull. Härstammade Birger Jarl från ett gammalt götisk eller vendisk kungahus, typ 'ylvingarna'? Kan det förklara varför hela Finalnd och norra del av Baltikum, inklusive Ingermanland, kom unisont med i det förenade kungarike som lagstadgades 1250 - utan ett svärdsslag?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%A4lbo%C3%A4tten
http://www.wadbring.com/historia/sidor/aettbjalbo.htm

Frågan aktualiserades givetvis då man 2009 kom fram till att Westligarnas familj sitter på en gren från samma stam:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=2736883

[Boreas]

Korrektion:

Ynglinga-ättens sidogren i Ryssland, rurikiderna, har avslöjat y-dna R1a.

Med hg I1a kan Bjälbo-ättens ursprung mao. inte härstamma från sveakungarna i Sigtuna/Uppsla.

[vemvet]

Korrektion:

Ynglinga-ättens sidogren i Ryssland, rurikiderna,

Var fär du allt ifrån Källa tack,

har avslöjat y-dna R1a.

att ryssar har R1a är kanske inte så konstigt. Rurik lär ha haft N1c1.
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Rurikdynastin

Med hg I1a kan Bjälbo-ättens ursprung mao. inte härstamma från sveakungarna i Sigtuna/Uppsla.

Vad är I1a?

[Vetgirig]

Ynglinga-ättens sidogren i Ryssland, rurikiderna, har avslöjat y-dna R1a.

Men hg I1a kan Bjälbo-ättens ursprung mao. följas till Uppsla,  varför den blir något gåtfull. Härstammade Birger Jarl från ett gammalt götisk eller vendisk kungahus, typ 'ylvingarna'? Kan det förklara varför hela Finalnd och norra del av Baltikum, inklusive Ingermanland, kom unisont med i det förenade kungarike som lagstadgades 1250 - utan ett svärdsslag?

Du skriver själv att Bjällbo-ätten INTE kan härstamma från sveakungarna. Det är ju självklart. Svearnas kungliga ätt dog ju ut på manslinjen 1060 och definitivt 1066.

Det innebär att svearnas ättlingar måste sökas på KVINNOLINJEN. Å andra sidan säger inget att sveakungarna speciellt härstammar från stormän knutna till Uppsala/Sigtuna. Svearnas kungaätt utgick ju ur en ätt som under 100-tals år skaffat sig bördsrätt för att inneha kungavärdigheten innebärande att vara överbefälhavare för den östra tredingens ledung/flotta. Den politiska makten innehas fortfarande 1066 av resp alliansmedlemmars landsting.

Det är ju med legetimitét via kvinnolinjer inbördesstriderna om kungamakten (bördsrätten till befälet över ledungen) förs efter 1066. Hårdaste strider förs 1066-1088. Då måste man titta på döttrarna till den/de sista sveakungarna och ev bröders döttrar ang vilka  DNA man skall följa.


En ledning bör vara att de sista kungarna vid flera tillfällen gifter sig med Wendiska högättade kvinnor. Historikerna har då alltid pekat på Vender från Oder och västrerut. Det kanske är dags att tänka om, i varje fall delvis. Kan det i varje fall i något tillfälle handla om ett Wendland österut, d v s dagens Åland/SV Finland/NV Estland/Ösel/Gotland??? i enlighet med Olaus Petris förord till Swenske Cröneka. Om man studerar den tätaste utbredningen av  I1a, så hamnar längs linjen Vgl-Mälarområdet-SV Finland med koncentration till Satakunta. D v s större sannolikhet att en kvinna född ur svearnas kungliga ätt härstammar från nämnda område. Men inget ursprung från hela Norden kan uteslutas (inkl Baltstaterna inkl Ösel/Gotland, så vitt jag kan se.

[Boreas]

Att kungalinjen - med grundstammen av R1a1 - dött ut, betyder givetvis inte att gen-gruppen är borta. I förlängningen av ett ättesamhälle var ju alla svearnas häradshövdingar, bönder och bondpojkar R1a - fram till Olof Sköldkonungs dop. Ättlingar från Yngve-Frejs hus borde det alltså finnas i gott mån under 1100- och 1200-tal - och den är väl fortfarande största y-grupp i delar av det nuv. Sverige. Sen fanns det tydligen ett större område där ynglingarnas hus inte gällde, men där man upprätthållit en ännu äldre grundstam, baserat på hg I1/I2.

Det övriga har du väl stort sett rätt i. Birgers y-profil var väl I1a1, vilket främst till den svensk-finska delen av Ia1-gruppen, till skillnad från I1a2/3, som gärna uppträder där götarna vandrat under romertid och folkvandringstid. Innan dess ahr den äldre I-gruppen, I2, varit den dominerande i norra Europa - vilket framgår från dna-tester av dom ca. 8.000 år gamla gravfynden från Mottala och dom 4.500 gamla fynden från Ajvide. Anmärkningasvärt också att I-männen från såväl Mottala följs av kvinnor med U2 och U5.

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,6179.msg66759.html#msg66759

Annars är det ju intressant att G- och I-gruppen tillhör dom äldsta y-dna i N-Europa, och numer har dykt upp bland dom första jordbrukarna på kontinenten. Sen kommer R-gruppen sprida sej, specifikt där man bedriver med nöt och korn. Som det framgår av senare månaders analyser från arkeologiska fynd - kommer R1a/R1b dela sej i två, med vaar sin  huvudriktning. R1a går från Sverige och Tyskland/Polen österut, medan R1b går västerut. Sen har man en hel del inslag av R1b i hop med R1a i österled, ända fram till Baktrien och Tarim-bassängen i det nuv. Kina.

Vad gäller den ryska sidolinjen till Uppsala-ätten (Linga-ätten) är det rimligt kart att det ärr R1a som gäller. Dom senare "rurik-ättlingar" som visar upp N1c1 är tydligtvis av finsk härkomst. Innan man etablerade Rurik och det nya huvudsätet i Nygård/Novgorod var det ju dessa ädlingar som fortfarande styrde dom nordliga län av Ryssland. Troligtvis hade dom sin bas i södra Finland och/eller Holmgård. Efter att Rysland gått i allians med kejsaren i Konstantinopel etableras den s.k. "Monomakh-linjen" inom det ryska kungahus, med huvudsäte i Kiev. Det är denna som numer kan visa upp y-dna N1c1. Originalen - som på den tid regerade i Chernigov och Novgorod hade alltså R1a, precis som drygt 17 % av dagens svenskar. Sen är det anmärkningsvärt att den danska linjen, Rb1 har en större andel i den befolkning som utgör dagens Sverige (21-22 %) - fast "göta-linjen" (hg I) fortfarande är störst med 37 % - medan finnarna (hg N) är minst, med 7%.

https://www.familytreedna.com/public/rurikid/default.aspx?section=news

[Adils]

Svearnas kungliga ätt dog ju ut på manslinjen 1060 och definitivt 1066.

Var har du det ifrån? Ibland syns mig dina inlägg en smula förvirrade.

[Vetgirig]

Bl a ansedlar inom släktforskningen. Vad flera oberoende tycker sig kunna bevisa.

[Adils]

Sverige blev ett arvrike först med Gustav Vasa.

[Vetgirig]

Arvrike? För mig förefaller det som att det som blev Sverige var ett arvrike, om än inte konstituerat enligt romersk rättsordning, ände sedan de olika alliansländerna konstituerar sin försvarsallians (kungen som överbefälhavare). Bördsrätt är detsamma som arvsrätt, där bördsrätten faktiskt kan vara en fördel då den tingsmenighet som har att välja näste kung, kan välja den mest lämpade bland kandidater med rätt börd, i stället för att välja den äldste etc. Risken för inbördeskrig om makten anses ju minska om arvsrätt föreligger, men så behöver inte vara fallet (jämfört med bördsrätt) om man studerar Europas historia.

[Boreas]

Sverige blev ett arvrike först med Gustav Vasa.

Enligt kungssagorna var Sveariket ett arvsrike fram till 1060-61, då Emund den gamle dog. Därefter fick man ett valkungadöme, där den tysk-romerska kejsarmakten skulle approbera kandidaterna och godkänna det slutliga kungavalet. Ett resultat av dessa lagändringar fick man 200 år med inbördes strider och krig, innan man fick en lagreformation under 1240-talet, vilket banade väg för alliansen med Finland och Baltkum och den berömda fredsavtalet med det ortodoxa Ryssland - 1249.

Under den nya lagen fick, som endera vet, Bjälbo-ätten en framträdand roll, varför kungavärdigheten gick i arv efter Birger Jarl, fram till intrigerna slår dom ut efter Magnus Ladulås död, då Vasa-familjens Mats Kettilmundsson fick fungera som regent, i kraft av sin ställning som riksdrotts. Sen får man en ny orostid, där påvemakten - genom tyska knektar och riddar, jämte det danska kungahuset - försöker få full kontroll med det svensk-finska kungadömet. Därmed får man dom  kända kontroverserna mellan det danska kungahuset och den svensk-finska adeln - vilket inte avslutas innan Gustav Wasa lyckas mobilicera bondhövdingarana i Dalarna och Hälsingland till militär insats för att bli av med dom "främmande herrar" på rikets tron - och därmed det katolska oket".

Därefter får man alltså en förenad, inhemsk adel och bondestånd, där man lyckas återinföra den gamla lagordning, som ett fritt, självständigt kungadöme - "efter fordoms säd". Poängen med en agnatisk arvslag var att undvika ytterligare intriger, men säkra tronen på inhemska händer och ge den återvunna självständighet och frihet en stabil konstitution efter redan välkända lagtraditioner "från hednatiden spunnen". Möjligen var det av den orsak att Wasa-familjen - i tråd med Nord-Europas gamla, legitima kungahus - ville förklara sina anor tillbaks till järnålderns Asgård och asa-ätten.

Som Adils kanske vet var det just denna arv ('börd') som legitimerade samtliga av dom kungadömen vi känner från järnålderns N-Europa. Vad jag vet var dom alla ärftliga. I annat fall ville man inte haft några ätter - ej heller dom ättesagor som sammanställer det iriska, skotska och isländska saga-materialet.

[Adils]

Att man väljer kung - som man bevisligen gjorde - från samma ätt, torde med nödvändighet inte betyda att man per automatik väljer vederbörandes son till  kung. Arvet var ett mer vidlyftigt begrepp när det begav sig.

[Boreas]

Vad jag vet var sätet för huvudmannen i alla dessa ätter ärftliga, vilket i monarkin betydde äldsta sonen - också kallad drott eller kronprins. Dom övriga prinsar blev ju på den tid landshövdingar - aka 'lendermän',  'hertigar' eller 'hersar'. 

Sen fans det givetvis undantag, där en kung dog utan att ha en legitim efterträdare, varför man fick gå till närmaste broder eller dennes äldsta yngling.

Ett kungahus gick alltså inte "ur tiden" innan denne sista av en kungs söner eller bror-söner var borta. Forntidens prinsar var alltså - som ländermän/hertigar - en reserv till tronstolen i fall deras äldre broder skulle falla i från. Av den orsak kan man även beskriva hertigarna som "kungsbördiga". När man drygt 200 år in i den katolska tiden beskriver hednatidens hertigar som "lokala småkungar" hade det alltså ett visst fog i verkligheten. Det betyder dock inte att dessa kungasöner alla var kungar, utom hertigar/lanshövdingar ikring en gemensam storebroder, kungen. 

Nu skedde det - som man vet - att man år 1051 - ca. 50 år efter katolicismens intåg i Sverige - stod utan en kungason från den gamla kungsätten (ynglinga). I Danmark lyckades man dock behålla sin fram till 1100-talet, då man gjorde dom två s.k. kadettlinjerna vid sidan om den oldenburgska kungslinjen - från var sin prins.

När sen huvudfamiljen dog ut fick man så äldsta kadettlinje som kungahusets överhuvud ('Augustenburgska huset'). När även dom dog ut trädde så den yngsta linjen - Glücksburgska huset - fram på Danmarks tron.

Under Augustenborgarnas tid, fick man dessutom avknoppningen i hertugdömet Slesvig-Holstein, vars senare giftermål med Peter den Stores dotter gjorde en gren från den gamla, oldenbugska ätten till kungalinje i det ärftliga storhertigdömet Ryssland. Senare gav man avknoppningar från den glucksburgska linjen till Norge och Grekland, varifrån nu kommit in i England, genom Prins Philip och den nuvarande kronprins - hertigen av Wins-dor.

Alla dessa danska linjer fördes efter samma, agnatiska princip - där den äldsta sonen ärver kronan. Kollar du i kungasagorna från forn-nordisk tid är det samma princip som gäller. Vad du visar till - som "bevis" - gäller enbart i dom undantagstider, där utomstående makter har inflytande över landets lagar och/eller politiska processer. Detta undantag gäller tydligen för det svenska kungadömets del, i varierande grad, under perioden 1022-1523 - men det ändrar vare sej på princip eller praxis i dom legitima, forn-nordiska kungadömen - där naturens lagar låg i botten för den sociala och politiska ordning - där etablerade lagtraditioner och ättens gemena intressen gick före temporära händelser och individuella nycker.

[Vetgirig]

Att man väljer kung - som man bevisligen gjorde - från samma ätt, torde med nödvändighet inte betyda att man per automatik väljer vederbörandes son till  kung. Arvet var ett mer vidlyftigt begrepp när det begav sig.

Som jag nämnde hade den fontida bördrättliga arvsföljden den fördelen att "alltinget" för alliansen kunde välja den mest lämpade vilket inte behövde vara äldste son. Det kunde vara en bror till den döde eller en brorson. Men vanligen hade äldste son haft många år på sig att bygga upp ett personligt externt nätverk och hade bästa utgångspunkt inom kärnsläkten för ett kommande val.

[Vetgirig]

1060-66 så hade den siste manlige representanten för den kungliga sveaätten dött. Därmed återstod bara släktskap via kvinnolinjer för att motivera en rätt till att inneha kungavärdigheten. Situationen öppnade samtidigt upp för att maktgrupperingar vilka tidigare respekterat bördsrätten, nu med stöd av en ny samhällsfilosofi inkommen med kristendomen, i princip enbart den Romersk Katolska fraktionen av kristendom, kunde börja intrigera om kungavärdigheten. Många alliansäktenskap blev antagligen ingångna och snabbt blev det öppna strider. Strider som hårdast 1066-1088.

[Castor]

Enligt sagorna hade ju Ivar Vidfamne, som var den förste "Sveakungen" av sin ätt, en dotter, men ingen son. Dottern, Alfhild alias Aud den djupöda, födde två söner Randver och Harald Hildetand. Randver var Erik Segersälls farfars farfars farfars farfar.

http://www.tacitus.nu/svenskhistoria/kungar/hervararsagan.htm