Tja, jag kommer ihåg en kurskarmat på A- eller B-kursen i Arkeologi som på en föreläsning högt förkunnade att guld minsann var häftigast. Personen ifråga är numer doktorand, så det finns hopp även för de Indiana Jones-influerade (eller så är det tvärtom så att det inte finns något hopp för arkeologin :roll: ).
Vi kan ju även märka att börjar en arkeolog tala om häftiga fynd av ädelmetall så kommer det fler journalister till pressvisningen eller evenemanget.
Likaså kan man även märka den stora besvikelse som kommer över folk som stått och beundrat ett vackert guldfynd, när de får höra att det faktiskt är en ytterligt välgjord kopia i plast de beundrar. Jag min elaking brukar alltid berätta att det är en plastkopia, så fort jag får frågor om säkerheten, och jag ser ofta samma besvikelse.
För egen del älskar jag att benämna guldskatter, som den i Vittene, som metallskrot och istället visa små lortiga "stenar" och berätta att det faktiskt är 5000 år gammal keramik. Det går även att få folk att inse att även recent skräp funnet vid en utgrävning kan vara ganska intressant. Jag tror det gäller att styra in besökarna på det som är intressant. Kan man bara berätta om det på ett spännande sätt så spelar det ingen roll vad det är. Kan man inte berätta häftiga historier om livet i fordom så kan man brodera ut svårigheterna med fältarbetet i stället. Folk brukar bli nyfikna när det börjar låta som en deckargåta, även om det visar sig vara en plastpärla från 1900-talet, som vållar huvudbry då den hittats i en gånggriftshög.
Hälsningar
Gunnar