Sen Andersen och Burns samlade kvartiär-geologiska mätningar till en översikt över norra halvklotet har mycket is ränt i havet. Dom senare tiår har man fått en rejäl styrkning av forskningen på klimat och istid - och man gör ständigt nya - och tilldels stora - framsteg i denna forskningsgren. Norge är nu bland dom ledande i världen - med aktiva forskningsmiljön på Bjerknes-sentret i Bergen såväl som NLH på Ås, NGU i Trondheim och UNIT i Tromsö.
I dialogen med sina skandinaviska kollegor hittar dom jämt och ständigt nya och oväntade fynd som bryter med den istids-förlopp som Andersen och Burns ritade upp år 1992. Följer man med glaciär-forskningen i Finland, Sverige och Danmark sär man ständigt att här dyker upp små och stora resultat som framtvingar nya korrektioner.
I bland hittar man även större överraskningar. När Mangerud och Svendsen år 2003 insåg att Kola-halvöns stränder varit isfria under hela Weichsel gorde dom nya undersökningar efter kanten av Karahavet. När dom upptäckte att också detta område varit isfritt under hela Weichsel-perioden fick man rita om hela LGM-modellen i norra ishavet. Kusterna av norra Norge och Ryssland hade ingen is under LGM, vilket framgår på dom korrigerade kartor signaturen tty länkade till här ovan.
När Helena Alexandersson i 2006 hittade ett isfritt område i södra Sverige från tiden 18-25.000 år BP blev det ju svårt att behålla Björn Andersens LGM-modell också för låglandet i södra Skandinavien. Inte speciellt överraskande egentligen - eftersom norra ishavet var isfritt, borde ju envar logik insistera på att också dom sydligare land och vatten - i Golfströmmens omedelbara närhet - också varit isfria.
Sen dess har en rad korrektioner kommit till - och dom kartor som Svendsen och Mangerud gjorde anno 2004 - där enbart NV Ryssland korrigerats - är därför passè. Man får därför glömma dessa kartornas granna färger om man vill förstå den process som avslutade istiden i Skandinavia. Om man däremot orkar läsa texten i rapporterna från konferansen år 2006 ser man att diskussionerna bland expertisen går höga om hur man skal applicera dom nya och "kontroversiella" mätvärden som ständigt kommer till.
Jag har försökt följa dom studier och analyser som gjorts under senare år - och ständigt uppdaterat nyheter från geologin på egna trådar i detta forum. Senaste årets fynd och analyser från Tornedalen, Jämtland och Rondane visar med all önskad tydlighet att det istäcke som man TRODDE låg och ruvade över HELA Fenno-Scandia och Östersjön - för 20.000 år sedan - inte varit hälften så stort som man
antagit.
När Lund-forskaren Pirkko Ukkonen sen beskriver fynd av mammuttar från Eem-perioden och under HELA Weichsel-tiden är det givetvis i direkt motsättning till
teorin om ett komplett istäcke över Fenno-Skandia och Östersjön:
Many dates come out as infinite suggesting mammoths of Early Weichselian age or
older. Some dates of mammoths from Finland and Norway come out as 36–20 ka 14C BP,
inferring ice-free conditions some time during the Middle Weichselian. Another group of dates are from mammoths yielding finite ages younger than 20 ka 14C BP, with the youngest dating, 10 ka14C BP, from Estonia.
http://www.skb.se/upload/publications/pdf/TR-06-36webb.pdf
Att nya rön nu kullkastar endera
teorier om istidens förlopp och möjliga vs.
omöjliga refugier, borde såväl biologer som arkeologer och kronologer lära sej leva med. Denna rapport om geologin efter "Nordens gröna bälte" har en rad snygga bilder och kartor över viktiga uppdateringar om istidens förlopp. Dessutom sätter den ärligt och rakt namn på dom luckor som finns i vårt vetande:
http://www.ngu.no/upload/Publikasjoner/Rapporter/2007/2007_024.pdf