Sen är väl strömmande vatten inget som måste kopplas enbart till vikande inlandsisar. Årsnederbörden bidrar ju också, som bekant.
/Mats
För att skapa hårda, steniga älvbottnar behövs speciella sediment och större tyngder av drivande is - driven av starka vattenströmmar från höga och skarpa elevationer. Forsande älvar finns ju knappt söder om Dalarna - och definitivt inte i trakterna kring Gotland, Öland och Ösel. Starka stormar och kraftig nederbörd duger inte på långa vägar, med mindre det faller i ett högre landskap som kan samla större vattenmängder i fria fall mot trånga dalar och forsande ådalar med grovstenigt botten...
Man får kanske börja med den baltiska issjön, varifrån den baltiska is-strömmen under hela Weichsel fraktat sten från Västerbotten, Åland och Österbotten - till ett antal lokationer i Skåne, Danmark, Holland, NV Tyskland, Nordsjön och kusten av norska Vestlandet. Den Baltiska is-strömmen har alltså varit aktiv under hela Weichsel – när den passerat förbi eller över södra Sverige - t. ex. efter Närkes morenåsar till Skagerak och Norska rännan. Det återstår fortfarande att förklara hur denna ström fungerat, eftersom inga modeller anger vart strömmen som ständigt för is ut ur Östersjön kommit in...
Ser man på kartan över Baltiska Issjön - och jämför med det s.k. "Ancylus-havet" - kan man förstå att en ström större isberg fraktat åländsk granit eller skånsk flint till dom kaledonska stränderna på Jæren, där höststormarnas havsvågor stångat dom på land.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Baltiska_issj%C3%B6n#Baltiska_issj.C3.B6nVad som dock återstår att förklara är varifrån in-strömmen till den Baltiska Issjön gick, så att det flöde som fraktade isbrearna ut över Mellan-Sverige kunde ta tag i dom redan vid Ålands hav...
Sen har vi ett möjligt problem med teorin att den Baltiska issjön skulle övergått i ett stillastånde sötvattenshav. Visserligen medförde Alleröd en stark temperatur-ökning, där mycket is smällt och skapad forsande älvar av smältvatten, kalvar och isberg.
Fynden av Ancylus-snäckan berättar inte bara att vattnet varit sött, men också att det varit "hårt strömmande". Sen kommer havsökningen kallad ”Ancylus” och kylperioden Yngre Dryas – samtidigt, eller hur?
Under denna försvinner stora mängder landis – primärt genom smältning, men också genom att mobila glaciärer ”kryper” efter gravitationen och ut i havsvattnet, där smältprocessen mångdublas. När större mängder sörja och isberg transporteras ut i varmare havsvatten kvadrupleras smälthastigheten, vilket kyler havs- och luftströmmarna ikring Östersjön så att en ny kylperiod, Yngre Dryas, uppstår. Dom sissta räster av Fenno-Skandias större glaciärer gled tydligen ut i Nordsjön och Östersjön under avslutningen av senaste istid – vilket kan förklara dom kyliga crescendon man kallas Dryas-perioderna.
Frakt av sediment från Ålands hav till Tyskland, Danmark och Norge ser ut till att avstanna efter LGM. Derför återstår enbart Alleröd som möjlig början på en värmperiod osm kan åstadkomma ”starkt strömmande älvar med steniga bottnar’. Det är mycket svårt att förklara hur sådana älvar skulle forssa förbi Öland, Gotland och Ösel – där ute i sjön...?!
Fynden av Ancylus-sneckor på Gotland, Öland och Ösel törs alltså indikera att 'krypande, flytande och drivande isberg' kan ha deltagit som transportörer av dom sneck-skal som lämnades på strandvallarna ikring öarna.
”Envidare synes den äldre Baltiska Isströmmen, som varit påtagligt mäktigare än den yngre, under långa tider bildat den Nord-Europeiska lantisens huvudaflopp till Nordsjön...”
http://runeberg.org/nfas/0287.html
http://runeberg.org/nfbb/0436.html
