Författare Ämne: Sliprännor  (läst 96530 gånger)

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Sliprännor
« Svar #140 skrivet: maj 10, 2012, 13:43 »
När man slipar behöver man bra ljus, helst från sidan och gärna i ungefär 45 grader.

Tidiga förmiddagar och sena eftermiddagar är alltså bra tider att slipa på – i solsken. Tiderna passar ju även bra då arbete kan utföras mellan dem i dagsljus – och det som blivit slött kan slipas på sen eftermiddag – och eventuellt finslipas på morgonen före dagens arbete.

Vad man slipat är okänt, men säg att det är någon typ av verktyg som användes sommartid. Om jag då använder solljus, och vill ha ca 45 graders sidoljus – så bör ju majoriteten av de slipskåror jag skapar bli orienterade ungefär öst/västligt med en eventuell liten dragning åt norr och söder beroende på att jag slipade både förmiddagar och eftermiddagar.

De dagar jag måste slipa – men där solen inte syntes – innebär att jag kan slipa i vilken riktning som helst – vilket kan förklara att alla sliprännor inte har samma orientering.

Vad det var man slipade i dessa skåror är okänt – men en överväldigande majoritet av dessa slipskåror bör ha varit uttjänta = förbrukade. De har helt enkelt blivit för stora – och då började man på en ny, när den blev för stor – började man på ytterligare en ny. För att försöka hitta vad man slipade i dessa skåror bör vi alltså leta efter något som är mindre än dessa slipskåror är, kanske till och med avsevärt mindre. Slipskårorna ger ju oss  ett max-mått där slipskåran inte längre gick att använda – men jag förmodar att man använde slipskåran så lång tid som möjligt eftersom det var besvärligt att börja på en ny.

För att hitta rätt verktyg bör vi alltså försöka titta på dessa slipskåror, ta fram ett maxmått och ett minimimått – och någonstans strax före mitten mitten bör vara en storlek på det som slipades?

Det kanske också är så att slipskåror inte enbart är slipskåror. Några av dem, eller några platser, kan vara någonting annat än slipskåroror, kult, religion, tro, övertro kan ha spelat in på vissa platser – eller – slipskårorna är tidiga – och senare generationer har uppfattat dem som kult eftersom de inte kunde förklara hur de uppkom – och gjort nya slipskåror som en kulthandling?

Min fundering alltså: Slipning vid vissa tider i klart solsken där ljuset kom ini ca 45 graders vinkel vilket medförde att sliparen såg tydligt vad han slipade fram och där har stod så att hans skugga inte skymde ljuset – gav riktningarna på majoriteten av slipskårorna. Deras ”spridning” är naturligt eftersom solen rör sig – och genom att man utnyttjade både tidig förmiddag och sen eftermiddag för att slipa.  De skåror som inte ligger i öst/västlig riktning kom till när det inte fanns solsken?

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Anganatyr

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 268
SV: Sliprännor
« Svar #141 skrivet: maj 10, 2012, 21:04 »
Jag tror du har hittat svaret Carl Thomas. Det verkar mycket logiskt.

Utloggad Sören Gannholm

  • Medlem
  • Antal inlägg: 42
SV: Sliprännor
« Svar #142 skrivet: maj 11, 2012, 11:59 »
Man behöver inte ha solen i någon viss vinkel för att bedöma resultatet av slipning. Man tar i så fall upp föremålet i handen och synar det. Men förmodligen var slipföremålet fast anbringat i någon sorts anordning, vilken man inte flyttar runt hur som helst. De flesta slipskårors botten följer en cirkelbåge mer eller mindre exakt, varför någon sorts pendel bör ha använts. Vi byggde en pendel vid ett hembygdsmuséum för att prova att tillverka en slipskåra. http://stavgard.com/stavar/gotlslipsk/slipskaror.html#try
Själva slipföremålet var i det här fallet en 2 dm lång stav av eneträ och stenen en kalksten. Slipföremålet spändes fast undertill och var inte ens synligt under slipningen. Vid vissa tillfällen togs slipföremålet loss och vreds för att det skulle behålla ett cirkulärt tvärsnitt. Slipskåran som uppstod fick samma form som de riktiga, d.v.s. cirkulär botten men ändarna konvexa  http://stavgard.com/stavar/gotlslipsk/bilder/fig2.gif

Det är bara jag och Göran Henriksson som i nutiden har forskat om slipskårorna samt skrivit om dem. Ytterligare några personer känner väl till slipskårorna och har studerat dem på plats, och har synnerligen praktisk kompetens speciellt när det gäller stenbearbetning och har delgett oss värdefulla synpunkter.
Alla kommentarer jag sett i diskussionsfora på webben om slipskårorna är bara skrivbordsprodukter utan koppling till verkligheten.
Tidigare arkeologer hade en god uppfattning om slipskårorna eftersom de studerat dem på plats. Professorn i arkeologi John Nihlén (1901 - 1983) skrev ju ” Rännornas läge på vissa stenar talar även mot praktiskt nyttjande; de korsa varandra och ligga på obekväma sidor av stenen, vilket ej tyder på vanlig slipning”. Han ansåg att åtminstone huvuddelen av de gotländska var en del av kulten.

Slipskårorna är noggrant inriktade vilket t.ex. bilden på slipskårestenen från Ronehamn visar http://stavgard.com/stavar/gotlslipsk/slipsk/rone_halor_ii.jpg
Slipskåran längst t.v. har tvingats in i en viss riktning och därmed delvis utplånat den bredvid. Den påbörjades på kanten av den andra i en mycket svår position. (John Nihlén var klok, han insåg sådana saker). Och varför skulle man slipa en ny skåra i liten vinkel med den förra?

Utloggad Anganatyr

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 268
SV: Sliprännor
« Svar #143 skrivet: maj 11, 2012, 16:53 »
Låter väldigt omständigt att ständigt behöva ta föremålet hela tiden för att bedöma hur arbetet fortskrider. Det är ju en klar fördel att vända sig så solen lyser på det man arbetar med.

Utloggad Sören Gannholm

  • Medlem
  • Antal inlägg: 42
SV: Sliprännor
« Svar #144 skrivet: maj 11, 2012, 17:38 »
Ytan som slipas ligger an mot botten, alltså nedåt, och den kan man inte se resultatet av med mindre än att man tar upp den i handen.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Sliprännor
« Svar #145 skrivet: maj 11, 2012, 19:35 »
Jag slipar mycket, mest eggverktyg/knivar. Ljus är en förutsättning vid slipning (inte enbart av ståleggar).

Jag förmodar att man slipade ganska länge och ganska mycket eftersom slipskårarnas antal tyder på detta. Vi vet inte om man alltid slipade samma verktyg eller om det var olika verktyg, eller bara ibland andra verltyg. När man slipar studerar man vad man slipat = man lyfter upp det, studerar slipresultatet – och fortsätter sedan sin slipning. Man kontrollerar slipytan mycket ofta eftersom man inte ser den yta man slipar. Om jag, när jag slipar, varje gång skall vända mig om för att få rätt ljus – tar slipningen längre tid, jag vill kunna lyfta upp föremålet/verktyget, studera ytan – och snabbt fortsätta slipa. Kontrollen ger mig även en liten paus från de monotona sliprörelserna. Skall jag gå djupare in i detta så är det som så att ändrar jag mina fötters placering - så ändrar jag även slipvinklarna - pröva själv med en kniv mot ett bänkbrune så ser du vad jag menar.

Man lyssnar även till ljudet från slipningen och hör hur slipstenen ”äter” i materialet – och när ljudet förändras kontrollerar man varför.

Att slipa på kanten (ett besvärligt ställe) kan vara en fördel – beroende på vad det är man slipar –man ville kanske just ha en kant för att få motsvarande kant på det man slipar = en klack som skall ligga mot någonting för extra stabilitet.

Bilden du hänvisade till visar en liten slipskåra på kanten av en större dito. Se på vänsterkanten av den lilla slipskåran, den ser på fotot ganska "vass" ut. Om jag slipar t.ex. trä i denna slipskåra slipas en klack fram i trät.

 Sliparen tycks alltså medvetet använt kanten av en slipskåra för att uppnå ett önskat resultat.

Jag har inte sett många slipskåror och jag har inte ens jämfört dem – så mycket riktigt, jag är amatör på slipskåror – men inte på slipning. Där kan jag nog kalla mig för erfaren yrkesman eftersom jag slipat i mer än 50 år numera. Jag vet alltså vad som inträffar när man slipar mot ,tex. mjuka material som olika bergarter, sandsten och olika typer av slipstenar och brynen samt kan jämföra hur det är att slipa mot t.ex. hårda diamantbrynen.

Jag har sett diverse konstruktioner som man testat dessa slipskåror med – men jag är tveksam att de är ”maskinellt” framslipade. Muskelkraft, kroppsvikt, öron som lyssnar, ögon som ser i bra ljus och känsliga händer är viktiga när det gäller slipning – lite beroende på vad det är man slipar.

En sak är jag övertygad om, en stor majoritet av de slipskåror som finns idag är uttjänta, de blev helt enkelt för stora, det gick inte längre att slipa i dem just på grund av detta – och jag kan tänka mig att man använde dem till dess att de var direkt olämpliga. För att hitta rätt storlek på det som slipades måste vi alltså söka tunnare och kanske mindre föremål. Det bör ju finnas ett antal, av något skäl,  övergivna perfekta slipskåror i exakt rätt storlek – samt, ett antal påbörjade, för små slipskåror som man arbetade upp till rätt storlek, de två senare tror jag är viktiga att studera – och det kan kanske lösa gåtan så småningom.

Sören, jag är absolut ingen motståndare till det du skriver, jag vill bara ge ett alternativ baserat på den erfarenhet jag har av slipning – jag är öppen för andra alternativ.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Sliprännor
« Svar #146 skrivet: maj 12, 2012, 01:06 »
konvexa  http://stavgard.com/stavar/gotlslipsk/bilder/fig2.gif

Alla kommentarer jag sett i diskussionsfora på webben om slipskårorna är bara skrivbordsprodukter utan koppling till verkligheten.
t

Är du ens medveten om att en del av inläggen här, intressanta sådan, skrivs av en som sysslar med slipning på proffesionel nivå??? 
 
Själv vet jag inget om slipning, men väl om skärpa! Den nås bäst med öppna ögon och öppet sinne!!!
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Sören Gannholm

  • Medlem
  • Antal inlägg: 42
SV: Sliprännor
« Svar #147 skrivet: maj 12, 2012, 10:01 »
Kommentar som jag sett på webben om de gotländska slipskårorna är från personer som inte tycks ha någon djupare kännedom om dessa. Däremot har jag diskuterat med personer som är väl förtrogna med dem och som också har stor kännedom om stenbearbetning och slipning och som jag har fått värdefulla upplysningar ifrån.
Slipningen har alltid skett längs hela slipskårans längd så att dessa fått en jämn och fin utformning. De kan inte vara biprodukter vid någon sorts verktygstillverkning. Man kan säga att de är konstnärligt utformade. Det vara själva slipskåran som var syftet. - Som ett led i kulten alltså.
I Australien finns slipskåror som aboriginerna har använt för att slipa stenyxor i. Men dessa är ojämna och kantiga som de blir när man gnuggar slipföremålet fram och tillbaka och koncentrerar sig på det och inte bryr sig om hur slipspåret ser ut.

De gotländska har i de flesta fall en närmast perfekt cirkelrund längdprofil men där alltså ändarna övergår från konkav till konvex form. Slipskårorna måste ha slipats med en stabil maskin under så högt tryck att kvartskorn kan göra decimeterlånga raka repor i den ofta mycket hårda stenen t.ex. granit, diorit.
Slipförsöket jag beskrev tyder på att det var en riktig princip då slipskåran har exakt rätt form.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Sliprännor
« Svar #148 skrivet: maj 12, 2012, 14:54 »
Sören, när man slipar fram en form använder man sig av det material som slipar bäst, är mest hållbart och man väljer hårdhet på slipstenen mycket noggrant. Jag vet inte hut många brynen jag har men de är många, de har olika storlek, form, hårdhet osv. Bergarter med kvartskorn är perfekta för att slipa med eftersom kvartskornen tjänstgör som sanden på ett sandpapper – medan bergarten håller dem på plats. Alternativet är hårda bergarter utan kvarts – då tillsätter man fina kvartskorn, t.ex sand från stränder samt lite vatten – och så slipar man på det sättet.

Då bör man kunna se detta geografiskt, alltså vilka av slipstenarna innehåller naturlig finkorning kvarts – och vilka gör det inte. De som inte innehåller kvarts bör då vara lokaliserade i hygglig närhet av en sandstrand (vars sand är av finkorning kvarts till största delen).

Att en slipskåra får den form du beskriver förstår varenda slipare. Har du ett bryne hemma, studera det, det har samma form = ”hängmatteform”.  Denna form kommer ”automatiskt” när man slipar eftersom man trycker hårdare i mitten av slipstenen – och trycket lättare i slipskårans ändar när man skall byta riktning.

Finns det slipskåror som går tvärs stenar – och där slipskårorna är lika djupa/breda och vida hela sin stäckning – så är föremålet man slipar en lång stång av något slag som man vill slipa jämntjock samt, eventuellt ”polera”. Det kan ju faktiskt vara så att man slipade olika föremål/verktyg, eller kanske byggnadesdelar, t.ex käppar man använde för väggar samt senare lerklinade? (vild gissning).

Oavsett vad dessa slipskårar är för någpt, dvs, slipade man olika verktyg (eller annat) i dem – eller var de framslipade som symboler i någon form av kult – så slipade man fram dem, man högg inte fram dem.

Har någon gjort en sådan slipskåra, i rätt material, i modern tid – och hur lång tid tog detta att göra? Hur gjorde man, vilket material slipade man med, osv. Ett sådant experiment vore värdefullt för att förstå hur värdefulla de var för sliparen, oavsett han slipade någonting – eller om han slipade för sin kult/tro.

I sandsten går det ganska fort, i hårda bergarter där kvarts är en del av bergarten – borde det ta oerhört lång tid = slipskåran blev mycket värdefull genom att lång arbetstid åtgick för att ”tillverka” den.

Min uppfattning är alltså att dessa slipskåror är en biprodukt av slipning. Din uppfattning är att man tillverkade dessa slipskåror och att slipskåran i sig var själva målet. Oavsett vilket – de har slipats fram.

Om slipskåran är själva målet – varför högg man inte ur dem – och finslipade dem i det sista skedet? Det borde avsevärt förkorta arbetstiden, eller hur? Alternativt, var själva slipförfarandet och arbetstiden som lades ned – viktiga i denna kult?

Det kan ju till och med vara så att det var arbetstiden som var det viktiga = 5 man slipade i skift under 5 dagar för att ”rena” sig före en ceremoni? Slipskåran var beviset för att de jobbat hårt?

Vi kan vrida och vända och vrida på detta på olika sätt eftersom vi inte vet vad som slipades i skårorna, alternativt, vi vet inte vilka verktyg man använde för att framställa dessa skåror.

Vi kan ju gissa hur mycket som helst, t.ex, var det kanske det rytmiska regelbundna ljudet från slipningen man ville ha fram, var det ett bakgrundsljud i en speciell ceremoni? En ”symbol” för livets förgänglighet – till och med sten kunde nötas ned…

Trevlig helg!
Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Sören Gannholm

  • Medlem
  • Antal inlägg: 42
SV: Sliprännor
« Svar #149 skrivet: maj 12, 2012, 16:01 »
Nils Lithberg (1883 - 1934) ansåg att simpla skafthålsyxor passade. John Nihlén (1901-1983) ansåg att det till stor del handlade om kult ” Rännornas läge på vissa stenar talar även mot praktiskt nyttjande; de korsa varandra och ligga på obekväma sidor av stenen, vilket ej tyder på vanlig slipning.”

En betydande andel av de gotländska slipskårorna ligger långt ifrån både forntida och sentida bebyggelse. Om man dessutom skulle ha solen i rätt vinkel hade man fått springa runt en betydande del av Gotland för att hitta en slipskåra med rätt vinkel i förhållande till solen, som man dessutom bara kunde nyttja en liten stund innan man fick springa vidare. - Om man höll på med redskapstillverkning så gjorde man det naturligtvis hemma på gården! Slipskårelokalerna ligger oftast vid forntida vatten, havet eller insjöar, men också på berg. Platser där man i forntiden av allt att döma hade fri sikt.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Sliprännor
« Svar #150 skrivet: maj 12, 2012, 22:32 »
En liten kort (hm) lektion i slipning.

När man slipar för hand kan man inte hålla en konstant slipvinkel, det är fysisk omöjlighet. Från axeln och ut finns det 17 leder i varje arm/hand. 34 leder är alltså inblandade + en tyngd i varje hand – samtliga dessa 34 leder rör sig när man slipar.

Försöker man slipa rakt blir det konvext när man t.ex. slipar en kniv – och det hjälper inte hur bred eggen är. Man kan få ett visst stöd av en bred egg - men eggen blir likt förbaskat konvex.

Slipar man mot en fast sten blir det man slipar konvext och stenen man slipar mot blir konkav.

Slipar jag en 3 meter lång stång mot ett fast underlag som är 1-2 meter brett - blir underlaget konvext och stången konkav.

Enda sättet att behålla ett underlag rakt – och ”stången” jag slipar rak, är att röra den mycket försiktigt framåt och bakåt så att stångens ändar inte sticker ut med än någon dm utanför stenen jag slipar emot – och trycket på stången skall då vara jämt fördelat. Men även då är det svårt att få båda inblandade parter helt raka. Tar slipningen lång tid – blir stången lite konkav och stenen lite konvex…

Slipa är alltså inte enkelt, speciellt  när det gäller stora ytor eller långa saker – men frågan är också vilken precision man behövde uppnå under denna tid…

Grabbarna (jag förmodar att det var män) som slipade – var erfarna slipare (antalet slipskåror tyder på detta tycker jag). Det jag nämnt ovan visste de alltså av erfarenhet. Det är kanske så att vissa personer hade slipning som yrke? Är det spåren av yrkesmän – och någon form av ”massproduktion” som vi ser rester av?
Sliptiden är också inblandad, speciellt om man har hyggligt höga krav på pression, man blir helt enkelt trött och okoncentrerad närman slipat en stund där hela kroppen är inblandad i sliprörelserna. (Jämför med hur många gången ni orkar dra i startsnöret på er gräsklippare (eller utombordare)när den inte vill starta = man blir trött ganska fort).

Man lyssnar till slipljudet, ser på det man slipar, lyfter upp och kontrollerar slipningen och fortsätter att slipa. Man kanske skall vrida lite på det man slipar, vända på det – eller annat, t.ex. fylla på vatten och slipmedel (kvartssand) – eller kanske smält fett.

Övrigt. Att vissa slipskåror ligger tvärs över andra slipskåror berättar ju faktiskt lite om vad man slipade = det man slipade var alltså längre än minst tre slipskårors bredd. Om en sli0pskåra är 10 cm bred inklusive sin halva kant mot nästa slipskåra sp måste då det man slipade ha varit som kortast ca 30 cm – när det gäller just dessa slipskåror som ligger på tvären –men var det man slipade i dessa slipskåror detsamma som man slipade i de parallella slipskårorna – det vet vi alltså inte?

Om slipskåror är en kulthandling – varför då slipa tvärs ett antal parallella slipskåror? Var ”förstörandet” av de parallella slipskårorna en del av kulthandlingen? Eller, förädlade man de parallella slipskårorna när man även slipade tvärs dem?

Eftersom vi inte vet orsaken till att slipskårorna uppkom så bör vi ju närma oss dem med öppna ögon och bred syn utan förutfattade meningar. Sören kan ha helt rätt – och jag kan ha helt rätt – sanningen kan ju faktiskt vara något helt annat som vi inte ens tänkt på. Kanske till och med flera olika saker – från olika tidsperioder?
Men varför högg man inte ut dem om man skulle tillverka skåror – varför ”slet” man ut dem genom slipning? Där kanske är en angreppspunkt att utgå ifrån?

Det är också intressant att hitta början på en slipskåra, en skåra som bara är några millimeter djup och någon/några decimeter lång. Vad kan den berätta för oss? De vi ser idag anser jag vara uttjänta/förbrukade slipskåror = för stora för sitt ändamål..

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Sören Gannholm

  • Medlem
  • Antal inlägg: 42
SV: Sliprännor
« Svar #151 skrivet: maj 13, 2012, 20:52 »
Jag har alltså gjort en slipskåra. http://stavgard.com/stavar/gotlslipsk/slipsk/burs_soide_ny.jpg Pendeln (slipmaskinen) har jag beskrivit. Med den får man utan större ansträngning en slipskåra av samma utseende som de riktiga. Jag slipade på en kalksten och efter 4 timmar hade jag en 47 cm lång och 1 cm djup skåra. I granit eller diorit tar det naturligtvis mycket längre tid. Men jag höll i alla fall ensam i gång pendeln under 4 timmar i sträck. - Och jag behövde inte något speciellt ljus för att få till en perfekt slipskåra. I botten på många slipskåror i t.ex. granit finns dm-långa repor efter kvartskorn som följt med och som blivit mindre och mindre för att till slut försvinna. I en viss skåra går alla slipspår åt samma håll. I kalksten har de nog vittrat bort, men i min nygjorda syns de ännu efter 20 år. Alla slipspår går i samma riktning och det är åt det håll som trycket var störst d.v.s. när man skjuter pendeln framåt.
Slipskåror intill varandra på ett block eller i fast häll kan ha mycket olika djup, från knappt skönjbar till över 1 dm. Mina sagesmän, slipexperterna, påpekade just det faktum att man borde ha slipat till maximalt djup innan man övergav slipskåran för att börja på en ny. Ett av många indicier att det inte handlar om nyttoslipning.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Sliprännor
« Svar #152 skrivet: maj 14, 2012, 00:00 »
. Jag slipade på en kalksten och efter 4 timmar hade jag en 47 cm lång och 1 cm djup skåra. I granit eller diorit tar det naturligtvis mycket längre tid. Men jag höll i alla fall ensam i gång pendeln under 4 timmar i sträck. - Och jag behövde inte något speciellt ljus för att få till en perfekt slipskåra.

Får man fråga hur slipresultatet blev? Alltså av ämnet ni slipade?  Ditt resonemang verkar nämligen bygga helt på att slipskåran är produkt och inte biprodukt....
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Sliprännor
« Svar #153 skrivet: maj 14, 2012, 00:04 »
Sören, jag har stor respekt för det du gjort och för din uppfattning och jag är ingen motståndare – men jag ser alternativ till vad du ser.

Kalksten är en mjukstenart som du säger och det går snabbt att slipa ned en skåra i kalksten. OM målet var att slipa fram en skåra kan en pendel vara ett alternativ för att få jobbet utfört, där är vi helt överens. För att skapa en slipskåra behövs inte något speciellt ljus, där är vi också överens.

 Om man slipade någonting studerade man det man slipade regelbundet för att se om man slipat rätt eller behövde förändra vinkeln, osv. Att man använde en pendel när man skulle slipa ett verktyg tror jag inte på, minsta felinställning skulle troligen skada det man slipade. För att se slipresultatet behövs ljus som jag beskrev tidigare. Ljuset bör var ca 45 grader, alltså ett relativt lågt ljus sommartid – men, naturligtvis inte i exakt 45,0 grader, säg 35 – 55 grader så är det perfekt för slipning.

Ljusbehovet ”tvingar” sliparen att slipa i vissa riktningar för att få ett så bra ljus som möjligt = slipskårorna får automatiskt en viss geografisk riktning. Mät lite riktningar, se hur de passar in mot solen och solhöjden – och du får fram vilken tid på dagen man slipade. Det KAN ju vara så att slipskårorna på Gotland ligger en kvart före de på Skånes västkust  – eller hur? Det vore väl lite fantasiskt att få fram en sådan sak = slipskåror är timvisare! Du har samlat in materialet för att kunna göra det – och du kan alltså få fram uppgifterna med en del arbete. Se på det med mina ögon, alltså man slipade verktyg – och man behövde bra ljus = därmed BÖR slipskårornas riktning ligga mer mot nord/öst på Gotland än vad de gör i västa Skåne – och då stämmer det att ljuset var inblandat – och det bör stämma att man slipade i skårorna. Om inte annat, undersök detta för att få tyst på mig . (Det hjälper nog inte men det är väl värt ett försök)…

När man slipar använder man sig av flera olika slipstenar i olika grovlekar, inte enbart en alltså. Jag kan tänka mig att flera olika slipskåror också kan vara praktiskt, olika djup, olika bredd, kanske olika slipmedel i dem, en för grovslipning, en för mellangrov slipning och en tredje för finslipning, en lite smalare för finare formning, osv. Det hela beror på vad man slipade – men jag är mycket öppen för att flera slipskåror var igång samtidigt – det du beskriver stödjer alltså den möjligheten. Tänk dig olika slipskåror med olika grovlekar av sand i – det vore praktiskt för en slipare.

Någonstans går den yttersta gränsen för en slipskåra, den blir helt enkelt för stor för att användas – och då överges den – och man börjar på en ny.

Hälsningar
Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Sliprännor
« Svar #154 skrivet: maj 14, 2012, 09:04 »
Finns det några sentida etnografiska exempel på slipskåror som kan peka på eventuell funktion och mening med de vi har här?
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Sören Gannholm

  • Medlem
  • Antal inlägg: 42
SV: Sliprännor
« Svar #155 skrivet: maj 14, 2012, 09:13 »
I Australien har aboriginerna slipat stenyxor, men dessa är ojämna och kantiga som de blir när slipföremålet är det viktiga.

De gotländska är jämna med perfekt cirkelform.
Att det var själva slipskåran som var ändamålet med slipningen och inte en biprodukt var just vad arkeologiprofessorn John Nihlén ansåg. Och att det handlade om kult.
Ett slipföremål hittades i en slipskåra. http://stavgard.com/stavar/gotlslipsk/slipsk/lau_gannor_v.jpg
Den låg i en slipskåra i ett block som hittades i Lausmyr. Föremålet passar bra i skåran när man för det fram och tillbaka. Det var sidorna på föremålet som slipades, det handlade inte om att vässa ett verktyg. Man tar loss det från pendeln ibland och vrider det så att olika sidor slipas. Om man slipar lika mycket runt om kan man behålla ett cirkulärt tvärsnitt. Annars blir det mer ovalt. Det behövs ingen annan inspektion med ljus från något visst håll.
Myren blev torrlagd i början av 1900-talet. När marken odlades upp i början av 1950-talet hittades blocket under marken. Tyvärr sprängde bonden blocket, men resterna återfinns i gårdens trädgård.
Att blocket låg ute i Lausmyr är en parallell till vad Rutger Sernander fann i Fardume träsk där dateringen blev subboreal tid.

Att man skulle ha slipskåror orienterade i förhållande till solen för att man skulle få bra ljus vid slipningen faller på sin egen orimlighet. - Redskapstillverkning höll man väl på med i anslutning till boplatsen? Men slipskåror återfinns i allmänhet inte nära några boplatser. De ligger vid den forntida havsstranden eller forntida insjöar, men också på berg. Och det var inte tillgången till vatten som var avgörande. Vatten och sand användes visserligen vid slipningen, men inga större mängder. Till kultplatser kunde man gå långa sträckor.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Sliprännor
« Svar #156 skrivet: maj 14, 2012, 19:32 »
Sören, jag tror inte att jag skrivit att man vässade verktygen, bara att man slipade dem. Eggar har inte slipats i dessa slipskåror eftersom slipskårorna är runda. Slipning är mycket mer än att få eggar vassa.

Ta en båtyxa till exempel, hela yxan är slipad på alla sina ytor – och det är en mycket avancerad slipning som behövs för deras former är mycket avancerade. Men, den konvexa toppen på en båtyxa skulle kunna passa bra att slipa i en slipskåra – förstår du hur jag menar?

För att slipa fram formen på en båtyxa behöver man många olika typer av slipredskap. Dess ovansida kan man slipa i en slipskåra, kanske dess sidor också till viss del - men inte fullt ut. För att slipa deras eggar behövs en flat sten, för att slipa skafthålet behövs ett annat slipredskap, för att slipa det uppstående stenpartiet som omgärdar skafthålet på yxans undersida behöver ytterligare slipredskap – och för att få detta stenparti uppstående behöver man slipa på tvären av yxan före och efter detta parti. Att slipa fram en båtyxa är ett oerhört avancerat arbete – med många olika slipverktyg och slipmetoder inblandade.

Vanliga slipade skafthålsyxor sidor kan vara slipade i en slipränna. Jag har sett hackor av sten med runda spetsar – de bör kunna vara slipade i en slipskåra, osv. Med så många slipskåror bör vi ha hittat även rester av det man slipade – om det nu var av sten det man slipade?

Sliprännorna är cirkelformade. Du har själv använt en pendel för att slipa. Din uppfattning är att själva skåran är produkten av slipningen och att slipskåran har tillkommit i någon form av kult. Det är möjligt att du har rätt – och lika möjligt att du har fel. Ingen av oss har fakta – så alla bara tror. Därmed bör vi vara öppna och inte låsa våra tankar, vi måste se möjligheter – och alternativa möjligheter.

Min tro är att slipskårorna uppstod när man slipade någonting, alltså en form – inte en egg. Bilden du hänvisade till, där en rund träbit låg i slipskåran, är intressant – men är träbiten lika gammal som slipskåran? Slipskåran är ju konkav. Alltså är det ingen stång som slipats. Det som slipats är betydligt kortare än slipskåran. För att kunna slipa detta föremål måste man kunna föra det fram och åter i slipskåran, man behöver alltså ha ett grepp om det man slipar. En rund träbit verkar vara svår att greppa för att föra den fram och åter i slipskåran.

Återkommer till Båtyxan. Om man slipade en båtyxas ovansida (som är konvex) så blir slipskåran konkav. Jag skulle kunna hålla i ett skaft där jag hade själva kraften, och styra med några fingrar på bak eller framkant av båtyxan (OBS, jag säger inte att båtyxor slipades här, jag enbart använder dessa som exempel). På det sättet skulle jag kunna slipa i en slipskåra –nere i själva skåran, och jag skulle kunna slipa en båtyxas översida (som nu är vänd nedåt) och båda dess sidor (till en viss del för att få fram deras konvexa form – för att senare, men en flat slipsten, slipa fram dess egg.

Att man tillverkade alla verktyg där man bodde är inte självklart. Kanske var det så att om en kvinna såg en halvfärdig yxa måste man slänga den eftersom en kvinna sett den innan den var färdig? Att slipskårorna brukar finnas vis vatten tycker jag pekar mot att vatten behövdes – och troligen sjösand = kvartssand. Slipskåror uppe på bergstoppar pekar i annan riktning.

Varken du eller jag vet hur mycket vatten eller sand som gick åt eftersom vi inte vet vad det var som slipades / vi vet inte hur man slipade fram skårorna eller med vilka hjälpmedel.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Sören Gannholm

  • Medlem
  • Antal inlägg: 42
SV: Sliprännor
« Svar #157 skrivet: maj 14, 2012, 23:45 »
Slipföremålet är en sten som hittades i slipskåran. Slipskårestenen täcktes av ca 30 cm jord. Och tidigare hade det varit vatten över också. Ett par liknande stenar har hittats i direkt anslutning till slipblock. Somliga har tolkat dem som ämnen till stenyxor. Jag har inga invändningar mot att man på annat sätt kan ha fortsatt att bearbeta dem. Kanske var det en sorts helgning av ämnen till stenyxor. Men det behöver inte ha varit nödvändigt att slipningen alltid skulle resultera i något nyttigt.
Slipningen i slipskåran har försiggått längs hela slipskårans längd (som kan vara över 1 m) vid varje sliptag. Bottnens längdprofil följer i de flesta fall en cirkel exakt. Vi har gjort försök med en käpp fäst vid en axel och placerad så att käppens spets följer slipskårans botten. I övrigt mäter vi kordan på tre olika ställen längs botten och kan därmed räkna ut pendelradien om man får samma resultat på alla tre ställen, vilket oftast är fallet. Vanligaste pendellängden var 283 cm och därefter 190 cm d.v.s. ca 2/3 av den förra. Grundat på mätningar i drygt 400 slipskåror.

Det går inte heller att förklara alla detaljer i diagrammet över riktningsfördelningen med att man skulle ha solen i en viss vinkel vid slipningen. Solen flyttar sig dessutom under dagen och slipningen tar flera dagar om man ska slipa ner till 10 cm i kalksten. Och hur lång tid det tar att nå 1 dm i granit kan man fundera över.

I blocket från Ronehamn är den vänstra och djupaste den sist slipade. Den påbörjades på kanten av den bredvid, men slipades sedan till stor del bort denna. Det var bl.a. korsande skåror och skåror på obekväma ställen som John Nihlén hade som argument för att det handlade om kult. I t.ex. Frankrike och Luxemburg finns slipskåror (daterade till stenåldern) som ligger på svårtillgängliga platser och på obekväma ställen. De anses vara ett led i kulten. Förmodligen inte samma kult som på Gotland där de är medvetet inriktade i bestämda riktningar.

Utloggad dersa

  • Veteran
  • Antal inlägg: 579
SV: Sliprännor
« Svar #158 skrivet: maj 15, 2012, 00:15 »
Kanske en dum kommentar, men det bjuder jag på..: Kanske det vi kallar slipskåror, på vissa platser varit något där det primära vara att slipa något, och på andra ställen har skåran varit det primära??
Ska man slipa en stenyxa så borde det väl vara enklast att forma på en sida ät gången? eller i annat material också?? Och då borde väl slipskåran aldrig bildats??, eller så skapar man en skåra med vinklar, men knappast med det verktyg man vill slipa/forma?? Kanske jag missat några inlägg?? ???

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Sliprännor
« Svar #159 skrivet: maj 15, 2012, 00:19 »
Visst, solen flyttar på sig i jämn takt – och det gör ju slipskårorna också – många ligger i solfjädersform = sliparen står på samma plats - och slipar i olika skåror.

Kan det vara så att man hade flera slipskåror igång samtidigt och bytte slipskåra när solen flyttat sig en bit? Det låter lite långsökt eftersom 45 grader inte är exakt 45,0 grader som jag skrev tidigare, men kan du se slitaget i slipskårorna, alltså mycket små repor? Då kan den norra skåran vara för grovslipning – och de som sedan lutar allt mer mot syd ha finare slitagerepor = de är för allt finare slipning/polering.

Med andra ord, man började slipa ”grovt” och sedan allt finare – samtidigt som man följde solens vandring för att få bra ljus.

Kan man t.ex. få tillstånd att mycket noga rengöra en sten där slipskårorna ligger i solfjädersform och sedan gjuta av dem för att kunna studera om det varit olika finkornighet av sand i dem? Är så fallet – då slipar man i sliprännorna.

Har det varit samma kornighet av sand så utesluter det inte slipning – men vi kanske då kan få fram om man använde kvartssand från sjöstränder – det skulle ju föra det hela framåt eftersom vi då får fakta att hantera.
Ett annat resultat är ju att när man slipar med sand krossas denna sand till allt finare partiklar där man har störst tryck– och de grövre partiklarna förs uppåt och åt sidorna = reporna i botten blir då finare än de repor som finns på slipskårans sidor. Det bör man kunna få fram ganska enkelt.

Det hela fungerar som när du mortlar kryddor, på djupaste stället finfördelas kryddorna – medan grövre material förs till periferin – eller – är det bara min fru som dagligen tvingar mig att mortla kryddor?

Thomas
Historia är färskvara.