Sliprännor

[Frågvis Amatör]

Bengan har en intressant bild från Gråmanstorps kyrka i Klippan:

http://wadbring.com/historia/ . Sök på Gråmanstorp.

En bild från samma kyrka men på en annan sten med sliprännor:
http://kmb.raa.se/cocoon/bild/show-image.html?id=16001000065044

Thomas I

[Frågvis Amatör]

Efter en läsning i Fornsök finns det två stenar vid kyrkan men en som finns på Bengans sida och Fornsökbilden är samma sten. Stenen är i granit vilket är samma material som vissa av fynden på Gotland.

På den andra stenen skall det bara finnas en slipränna om jag har läst rätt i dagboken.

Thomas I

[Frågvis Amatör]

Tillbaka till Gantoftarännorna. Sandstenen i Gantofta är av en yngre typ men åtminstone 200 miljoner år om jag har läst olika geologisidor rätt. Erosionen är nog inte lika snabb som har antytts här tidigare eftersom det även finns lösa block.

Tillverkning av slipstenar i sandsten har man hittat nere i Afrika:

http://www.worldmuseumofman.org/display.php?item=659

Vet dock inget om denna källas trovärdighet men formen ser inte intressant ut.

Thomas I

[Frågvis Amatör]

Felstavning i mitt tidigare inlägg. Intressant form skall det vara. Jag är medveten om att det krävs fynd här i Skandinavien av en liknande form.

Thomas I

[Frågvis Amatör]

Mats länkade tidigare till Oskar Lidéns artikel om sliprännor:

http://fornvannen.se/pdf/1930talet/1937_157.pdf

Jag läste igenom texten först nu och där bestrider han Mårtenssons slutsatser som Lera länkade till. Döshultsrännorna, som nämns av OL, har varit övertäckta av jordlager. Läs själv via länken.

Thomas I

[Frågvis Amatör]

En sista liten pusselbit som kan knyta ihop Gantofta-rännorna med motsvarande i Döshult. Det är samma typ av sandsten, Döshultsandsten, enligt denna uppsats:
http://www.geobib.lu.se/publikationer/geologi/fulltext/272.pdf

Läs på sidan 18 i uppsatsen.

Fornvännens skrift om Döshult finns på en tidigare länk.

Thomas I

[Mats Hansson]

Mats länkade tidigare till Oskar Lidéns artikel om sliprännor:

http://fornvannen.se/pdf/1930talet/1937_157.pdf

Jag läste igenom texten först nu och där bestrider han Mårtenssons slutsatser som Lera länkade till. Döshultsrännorna, som nämns av OL, har varit övertäckta av jordlager. Läs själv via länken.

Thomas I

Ja, han skriver rätt trovärdigt, Oscar Lidén, tycker jag. Jag lägger också märke till det han skriver om att "lösgöra sandstoft" och att sådan "liasand" tydligen använts i mannaminne för slipning av liar. Kan inte befria mig från tanken att just avsikten att lösgöra material, snarare än direkt slipning, kan ligga bakom en del av rännorna. Det vore också en rimlig förklaring till att de horisontellt liggande rännorna är så välvda, dvs. har ett visst djup, antagligen lättare att samla det lösgjorda materialet då. (Gäller ej Gantofta, förstås, där de ligger vertikalt, men där har nog någonting betydligt mer mekaniserat försiggått).

/Mats

[Lera]

Mats
De olika diametrarna på rännorna i Gantofta talar emot något mekaniserat.  Det varierar från nånstans 2-3 dm till 7-8 dm,  sådär mellan tummen och pekfingret. Rännorna är inte alls bara vertikala, de är också horisontella och sneda i alla riktningar  och de är både gjorda både nedåt,  där man har arbetat uppifrån och många är under överhänget och är riktade så att man slipat uppåt.

Det är helt klart handgjort och mycket slumpmässigt placerat, typ där det finns plats mellan de andra rännorna.

Till Frågvis Amatör och andra
Rasmassorna i gantofta är ett segment längs med stenväggen som har fallit ned. Det finns alltså inga rasmassor nedanför sliprännorna, utan en bit av stenväggen som har haft sliprännor,  har rasat, troligen pga sprickor som utvidgats av frysning på vintern. Man kan inte ta raset som belägg för nånting annat.

(Sådana sprickor syns för övrigt i stenväggen på båda sidor om raset och stora bitar av stenväggen, med sliprännor på, kommer att falla ner inom några år. Det borde egentligen skyddas mot erosionen, annars är sliprännorna rätt snart ett minne blott...)


Det syns dessutom ypperligt på min film, alltihop.  Se sida 3.

Stenen i Gantofta är mycket mjuk och lättbearbetad. Man kan göra djupa märken med en nyckel på några minuter.  En slipränna kan inte ha tagit särskilt lång tid att åstadkomma.

Sen kan man då tillägga till hela diskussionen, att sliprännor finns på andra platser i världen. T ex
i Guyana och  i Frankrike. De är daterade till stenålder respektive stenålder till medeltid.  I Frankrike finns sliprännor på kyrkor,  helt klart tillkomna efter kyrkan är byggd.  På båda dessa ställen har man i arkeologin accepterat förklaringen att det är märken efter slipning. Möjligen med någon anknytning till kult,  men inget astronomiskt mumbojumbo. I Guyana finns tydlig koppling till närbelägen stenverktygstillverkning.

[Frågvis Amatör]

Kul att debatten har vaknat till här igen. Jag skulle vilja hålla isär Gotlandsrännorna och rännorna i Nordvästra Skåne. Gotlandsfynden verkar också vara av två typer, dels smalare skåror och dels de mer svärdsliknande.

De exempel jag har sett i Skåne är mer runda till sin sin karaktär.

Lera, jag tvivlar inte på att folk har varit i Gantofta och slipat kanske långt in på 1900 talet. Men sandstenen i Gantofta är exakt samma som sandstenen i Döshult, ovanför Helsingborg i i Domsten, och Döshultrännorna har varit övertäcka under lång tid. Formen på Gantoftarännorna är dock unika jämfört med Döshult där de senare liknar fynd i Australien.

Slipstenen utanför kyrkan i Klippan är då ett märkligare fall eftersom den inte är av sandsten men rännorna påminner om formerna i Döshult.

Det finns sliprännor på betydligt fler platser i Nordvästra Skåne och Sven har en karta som visar på en ännu större utbredning. Tyvärr finns inte detta fotograferat och utlagt på nätet ännu. Vid Christinelunds herrgård, i samma område, finns en skog med en bäck där det skall finnas sliprännor.

Thomas I

[Mats Hansson]

Mats
De olika diametrarna på rännorna i Gantofta talar emot något mekaniserat.  Det varierar från nånstans 2-3 dm till 7-8 dm,  sådär mellan tummen och pekfingret. Rännorna är inte alls bara vertikala, de är också horisontella och sneda i alla riktningar  och de är både gjorda både nedåt,  där man har arbetat uppifrån och många är under överhänget och är riktade så att man slipat uppåt.

Det är helt klart handgjort och mycket slumpmässigt placerat, typ där det finns plats mellan de andra rännorna.

Tack för informationen, Lera. Då menar du att man kan avfärda att det skulle vara gjort med något slags hjul, antar jag.

/Mats

[Lera]

Ja,  om det inte fanns hjul av typ många olika storlekar som lätt gick att vända åt alla tänkbara
håll.

[webbsmurfen]

Vid första ögonkastet så trodde jag först att det var någon form av skålgropar som användes till olika blotoffer, men ju längre jag tittade på dem desto mer tvekade jag.

Låt oss anta..
Man slipade sina svärd/knivar/yxor
Motargumentering. Varför så många sliprännor på Gotland och så få i övriga Sverige? på ett område som är lite större än Blekinge län hittas hundratals. medans på fastlandet, där befolkningen var mer och behovet att slipa sitt svärd borde vara större, där hittas inte så många platser/sliprännor. Inte åkte man väl till Gotland, eller Skåne/Halland för
att vässa sitt svärd. OM dessa sliprännor är daterade ifrån samma period skulle dessa platser kunna vara förberedelseplatser vid krig. En hel här av krigare stannar till i grantofta och passar på att vässa sina vapen? Motargumentet är här att det låter långsökt.. men fullt möjligt

Indikationer finns att man framställde bryne till sin lie i slutet på 1900 talet (grantofta), men jag menar att detta likaväl kan ha varit en modern ide, och inte en fotsättning på en redan uråldrig tradition.

Nåå, Jag är ingen bonde men misstänker att inte Gotland är direkt den bästa platsen för odling i forntiden. (Tänker nu på sand och salt i kombination med dåliga grödor)

Platser för olika offer/blot (skålgropar)
Det håller inte, vissa är lodrätta i tvära vinklar, andra är lodrätta på klipphyllor, där det helt enkelt inte går att hälla någonting i

Inlandsisen
motargumentering. Den håller verkligen inte fysiskt, låt mig förklara. Är räfflorna solfjädersformad, skulle isen helt enkelt krossa stenens räfflor, alternativt slipa bort räfflorna. en solfjärderformad räfflad sten skulle fungera som en bromskloss mot isens massiva tryck

Astronomisk Kalender
Motargumentering. Herre gud inte en till.. Jaa väntar man ett par tusen år eller så, så kommer nog någon (valfri svordom) komet förbi och gör hela grejen till nästan sanning. Hela grejen stinker Ales stenar. Även om stjärnor planeter och annat har fascinerat människor i
tusentals år så känns hela grejjen lite flummig.. Det skulle innebära att Gotland för mycket längesedan hade kunskaper om hundratals kometer och andra himlafenomen. Detta är knappast troligt.

Garvning (läderbearbetning)
Motivering. skulle kunna fungera, men förklarar inte djupet på räfflorna och dess mellanrum. Skulle varit ett klumpigt sätt att få bort kött och fett på hudar, och när man nu tänker på Gotland, var skulle alla djuren ha kommit ifrån

Tvättbräda
Motiering. Vissa av dessa är väldigt långt ifrån något vatten över huvud taget, vissa är på lodrätta på klipphyllor, och du riskerar att få göra om allt igen om du tappar din tvätt

Primitiv Kvarn eller möjligen ett redskap att framställa färg/pulver Iden till detta fick jag tidigt.. Det skulle ha funkat på Gotland Man lade ned sina örter/blommor/säd och tog sedan en grenliknande sak och malde genom att föra denna trägrej fram och tillbaka. Naturligtvis håller inte denna heller, då vissa av dessa ligger på klipphyllor eller i anslutning till vatten. Antingen skulle du riskera att råka ut för någon olycka i form av att du ramlar utför ett stup, eller så riskerar du att blöta ned din mjöl med vatten   

Vad är det Grantofta och Gotland har som gemensam nämnare? Löser man den gåtan så tror jag man har svaret...

[Frågvis Amatör]

Sven Lagman startade denna diskussion och jag hoppas att han kommer tillbaka snart med ett inlägg om alla kommentarer här hjälpt honom i hans funderingar.

Jag har själv svårt att se en koppling mellan Gotland och Nordvästra Skåne när det gäller sliprännor. Har inte sett en vettig förklaring ännu till varför dessa två områden skulle ha ett samband i denna fråga.

Thomas I

[Frågvis Amatör]

Fina bilder på sliprännorna i Viken.

http://www.mior.se/skane/nordvast/sliprannornaiviken/?fa=1&lang=se

Thomas I

[Sören Gannholm]

Harald Hansson beskrev en slipskåresten som ingått som stävsten i en skeppssättning från bronsåldern vid Digeråir i Garde (Raä 3).
http://stavgard.com/stavar/gotlslipsk/slipsk/garde_digerroir_i.JPG
Den var omkullfallen men skulle ha stått upprest en mansålder tidigare, men fallit omkull vid skattletning. Man ser tydligt t.h. om stenen på bilden var den stått och sedan fallit åt vänster. Under stenen tycks det finnas ett hålrum som om den lagt sig som ett lock över ett grävt hål. - I vilket fall som helst måste man ställa sig frågan vad en slipskåresten har på ett gravfält att göra. Det finns fler exempel på block med slipskåror som ligger inne mellan förhistoriska gravar. Det är mycket otroligt att man skulle ha stått och slipat på ett gravfält! - Slutsatsen är att slipskårestenen återanvändes som monument under bronsåldern. - Liksom en sten som kantkedja i Öja-graven.
Även geologen Henrik Munthe citerar denna uppgift.

[thor]

Ha en skön valborg!

[Sören Gannholm]

Jag mätte 1253 slipskårors riktning (varav hälften i fast häll och den andra hälften i jordfasta block).  I ett diagram uppvisar de en helt symmetrisk riktningsfördelning kring kardinalriktningarna. - Sannolikheten att få 13 rätt på tipset är mycket större an att slipskårorna av en slump skulle fördela sig på detta sätt. Dessutom har de båda grupperna fast häll och jordfasta block samma riktningsfördelning. Ett statistiskt test visar också med betryggande god sannolikhet att så är fallet. - Det och det faktum att diagrammen är symmetriska runt just öst-väst-riktningen (med två symmetriska toppar på var sida) demonstrerar att det är objekt på himlen som varit involverade i slipskårornas riktning.
Resultatet av mina undersökningar publicerade jag i min bok ”Gotlands slipskåror”, 1993.
http://stavgard.com/stavar/gotlslipsk/slipskaror.html
Det tycks råda en skrämmande okunskap i vissa kretsar om vad arkeoastronomi är.
Arkeoastronomi i form av exakta uppmätningar av fornlämningar är en exakt vetenskap.
Det finns en internationell sammanslutninga av arkeologer och astronomer, SEAC, som håller ett arkeoastronomiskt symposium varje år, där olika länder byter om att stå som värd.
http://www.archeoastronomy.org/index.php
Det ligger ingen tolkning i konstaterandet att slipskårorna är astronomiskt orienterade. Jag vet lika lite som någon annan om slipskåretillverkarnas föreställningsvärld. Det jag har är artefakterna i form av orubbade jordfasta block med slipskåror respektive fasta hällar med slipskåror.

[Sören Gannholm]

John Nihlén och Gerda Boëthius skriver i Gotländska Gårdar och byar, 1933:  ”Att blocken som fornminnestyp ha sina rötter i stenåldern är ofrånkomligt liksom att de ursprungligen och väl tidvis också senare haft en rent prakrisk funktion. Så småningom ha de emellertid - och det gäller nog flertalet av de gotländska - fått en helt annan användning: de ha ingått som instrument i den hedniska kulten. ……… En boplats behövde icke 20-40 rännor eller mer för att slipa sina verktyg eller vapen, men vid de kultiska handlingarna var massuppträdandet vanligt (jfr älvkvarnarnas talrika förekomst vid gravar  och kultplatser). Folket från flera gårdar eller byar kunde samlas till hednisk kult, men knappast för att slipa verktyg. Rännornas läge på vissa stenar talar även mot praktiskt nyttjande; de korsa varandra och ligga på obekväma sidor av stenen, vilket ej tyder på vanlig slipning.

[Sören Gannholm]

Rutger Sernander skriver under rubriken ”Några arkeologiska markfynd från Gotland” publicerad efter sina undersökningar 1918: ”Fardume träsk är en mindre sjö, belägen i Rute och Hellvi socknar på nordöstra Gotland. Dess yta, som för några årtionden sedan underkastades en mindre säkning, ligger enligt generalstabsbladet 7,2 m.ö.h. ……. I summa räknades 5 rännlade block (och tvenne glättade, ej rännlade). Nr 1-4 lågo in situ som ytliga block i den morän, vilken bildade den långsluttande stranden, nr 5 ingick i den vall, som uppkommit genom isskruvning vid vattennivån efter säkningen. ……. Den östligaste rännans underkant låg som sades lägst. Den befann sig 14 cm över dagens vattenlinje, som sammanföll med blockets underkant, vidare 53 cm under årets vårdriftrand, vilken togs som högvattenlinje, och 42 cm över lågvattenlinjen, ganska godtyckligt bestämd till gränsen för de yttersta exemplaren av Juncus articulatus (Sernander 1918 p. 696). Den recenta, ännu rätt obetydliga isskruvningsvallen sammanfaller med den nämnda vårdriftranden. Men nu är att märka, att sjön i sen tid är sänkt omkring en halv meter: tyvärr har jag icke lyckats få den exakta siffran. En halv meter högre upp återfanns också en väldig, stundom manshög, nu trädbeväxt isskruvningsvall från tiden före säkningen. Intill blocket själv stod ett litet Cladium-bestånd och några kolonier av Juncus articulates. Vid tiden för slipstenens användning var sålunda Fardume träsks medelvattenstånd ungefär 1 meter lägre än i nutiden, d.v.s. före säkningen. …… Reultatet av den nu lämnade undersökningen torde ligga i öppen dag. Slipstenarna användes vid en tid, då vattenståndet var avsevärt lägre än nu, och denna tid måste vara subboreal, då närmare bestämt hällkisttid eller bronsålder.”

[Sören Gannholm]

Jag bevisade alltså genom mina mätningar av slipskårornas riktningar att dessa inte är slumpmässigt orienterade.
Enda möjligheten för slipskårornas riktningsfördelning är att de är medvetet inriktade med hjälp av objekt på himlen.
Jag anser att arkeologerna inte har tagit sitt ansvar när det gäller forskningen om slipskårorna. - Det duger inte att säga att ”det där tror vi inte på”. - Man måste i så fall kunna visa hur slipskårorna skulle kunna ordna upp sig på detta regelbundna sätt av någon annan anledning t.ex. p.g.a. Gotlands geologi eller vindens riktning, vilket har framkastats!
Förutom att diagrammet alltså är helt symmetriskt kring öst-väst-riktningen och med två symmetriska toppar på var sida och att de båda grupperna fast häll och jordfasta block samma riktningsfördelning. Dessutom uppvisar två toppar månens variation i maximal nordlig uppgång respektive nergång under den variation som dessa undergår under en period på 18,6 år. (Inte att förväxla med 19-årsintervallet (den s.k. meton-cykeln) då samma månfas uppträder på samma datum).
Vidare har arkeologerna gjort bort sig totalt när man hävdar att slipskårorna skulle vara medeltida. Det finns inte något som helst stöd i forskningen för en medeltida datering av de gotländska slipskårorna!