Övrigt > Språkhistoria

Alternativ tolkning av "vendelkråka"

<< < (2/4) > >>

123hopp:
Men har "vendel" tillsammans med "kråka" nån speciell mening? För några månader sen nån skrev här att med "vendel" kunde menas ett tve-eggad svärd. Men var det möjligt att någon kunde vara "tve-eggad" också!? Här menar jag prästinnor som var hamnskiftare och kunde växla mellan människo- och djurskepnad. (De är kända för det mesta från den keltiska traditionen) I några elitära familjer såna ärvda förmågor kunde också gälla deras ledare.

Hans Menzing:
Nja, det handlar nog bara om en kille från Vendel som kallas Kråka.

123hopp:
Jo; Hans. Du har rätt när det gäller NUtiden. Men i DÅtiden kunde det handla om mycket mera, t ex om en användning av kråkor som ett slags bio-drönare över svårt överskådligt slagsfält. (Jag menar att studera situationen nere på fältet så som en kråka ser det) "Att skifta hamn" var imo ett psykiskt inte fysiskt tillstånd.
Det är ingenting märkvardigt med det enligt nutida begrepp - se t ex Carl Jungs koncept. Men jag skulle säga att villkoret är att du känner sig verkligen en del av Naturen så som en kråka kanske gör (?).

Hans Menzing:
I den gamla nordiska mytologin är det väl korpar som används i sådana sammanhang. Och korpar hör väl hemma över slagfält. Korpar var något fint, medan Kråka nog var ett nedsättande begrepp.

123hopp:
Som jag skrev förut, kråkor hör till keltiska prästinnors tradition. (Se t ex Morrigans "systrar") Hugin och Munnin kom till kanske först med patriarkala skifte i mitologin och religion. Jag kunde tänka mig att kråkor kunde funka längre fram ändå i södra Skandinavien och kanske Island. Och de var kanske mera åtkomliga för människor.

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida