Kan det handla om samma folk, som i den hebreiska och arabiska mytologin beskrivs som "Gog" och "Magog" ?
http://en.wikipedia.org/wiki/Gog_and_MagogI sin ursprungliga form anknyter myten till en av dom äldsta personer som beskrivs historisk, förfaden Jacob, som fick "kämpa med engelen". Häri ligger mer än en antydning om ett samband mellan dom medeltida myternas 'englar' och den antika verklighetens 'högsta godar' ('dignitärer', "divinities", "deities").
http://en.wikipedia.org/wiki/JacobNu kan man tolka religionernas myter som 'övernaturliga påhitt' - eller som 'poetiska' reflektioner av faktisk historia, där begreppet "gudar" förstås som högst normala människor, som efter ställning olch stånd blev titulerade som centrala dignitärer - vars uppgift var att företräda olika ideal och kulturtraditioner av nationellt omfång.
Enligt Euhermeros blev alltså den antika civilisationernas centrala traditioner ("Mores") titulerat efter olika, konstitutionella roller. Ur en sådan synvinkel får också dom nordiska begreppen - som 'gode' och 'gydjor' - förstås som representanter för en historisk civilisationsform som ändrats så starkt att dom gamla ideal blivit - som minnen blott - blivit offer för vind, väder och oväder.
Sen vet vi ju att den stora kulturändringen i Norden anlände först med vikingtidens dramatiska brytningar och ett "främmande välde" - vars formspråk insisterat på att 'g
odarna' vore representanter för "hedniska (av)g
udar" - av övernaturlig, mystisk och och obskur karaktär.
Läser man in "esoterisk" i varje bild och mening som presenteras av "dom högsta" godarna i det forn-nordiska pantheon - så kan man givetvis uppfatta "Asarna" och "Vanerna" som sagolika fantasifoster. Sen kan ordet "saga" tolkas som mer eller mindre snälla "påhitt" - och jämställas med 'äventyr för barn'. Därmed förvandlas källornas grundläggande värde - och man utesluter en rad möjligheter till insikt i den civila verklighet som formade dom nordiska folk, språk och ekonomier.
Nu kan arkeologin verifiera en del av sagornas riter och idealfigurer genom runstenar, bildstenar, hällmålningar, hällristningar och konsthantverk. Då kan det tyckas både nödvändigt och fruktbart att kolla in mytologierna igen - och se närmare på dom nordiska sagornas idealpersoner med en euhemerisk lup. I hans ögon fanns här inga 'gudar' och 'gudinnor' - men ett adelskap av 'godar' och 'gydjor', 'aser' och 'asynjor' som stod centralt i alla nordiska folks självbilder. Enligt mytologoin själv är orsaken till gemensamheten ett gemensamt ursprung - från en och samma ursprungsfamilj, kallad "Aserna".
Nästa fråga är så vart dom bodde. Då får man givetvis korspejla med dom romerska, grekiska, egyptiska, semitiska, sumeriska, persiska och indiska källor som berättar om dom folkslag som bebor den nordliga delen av världen - "efter Gog och Magog". Med Euhemerus ögon och den IE språkstammen som verktyg kan man antyda att det faktisk finns ett samband mellan det akkadiska folknamnet Gog och det persiska Guti. Det kan iofs. samsvara med den nordliga hemisfärens språkdelning - mellan IE och uraliska. I så fall svarar denna Magog till Snorres 'Vanaheim' och dom vendiska återvändsgränder, vilka grekernas beskriver som 'Skytien' och 'Sarmatien'.
http://en.wikipedia.org/wiki/Euhemerus