Men, om biologin styr människan till bästa för arten, varför då alla dessa krig? Det verkar som många av de genetisk starkaste hannarna dödas, exempelvis första världskriget.
Troligtvis för att vi fått en kultur som behandlar krig som en 'naturligt tillstånd' och (även) förklarar 'kamp-aspekten' som en grundläggande faktor i biologin. Därmed kan extraordinärt och abnormt beteende anses som 'naturgivet' - och man fångas av termer byggt på social-politiska extremer, häller än en ordinär, rak och logisk biologi.
Darwin formulerade evolutionen som "the survival of the fittest". Sen fick vi sociologer och sociopater som - efter Darwins död - snabbt förklarade "fittest" som 'den starkaste' - i motsättning till 'den med högst anpassningsförmåga'. Små, närmst omärkliga förändringar av ords innebörd kan med tiden få grava utslag.
Huvudprincipen i evolutionsteorin är att alla arter som 'inte anpassar sej helheten' kommer lida av det och med tiden gå ut på datum. Arter som uppträder självdestruktivt är ett exempel på arter som definitivt inte 'passar in' i den cykliska helhet som Darwin beskriver.
Speciellt gäller den sociala samhörighet som premiss för däggdjurens utveckling, där varje individs existens vilar på en biologiskt förankrad lojalitet inom en familj, en flock och en art. Social intelligens, trovärdighet och ansvar är alltså inget nytt bland högre primater.
Klarar man, som grupp eller individ, att bryta dessa mamala instinkter kan man förklara varför endera primater utvecklar förmågan att förtränga sina emotioner och handla rent intellektuellt. Känslomässigt belastade och förkovrade individer, som inte tas hand om, kan förlora denna naturliga bas av kulturhistorisk och social medvetenhet. Därifrån är vägen kort till permanenta störningar i känslolivet. Till kompensation kan man utveckla sina rent intellektuella färdigheter och kombinera denna med fysisk styrka. Ergo föds konceptet "makt", där man får utveckla kunskaper som kaldt och kynisk syftar planerar brott mot andra individ, såväl som artens naturliga instinkter och sociala traditioner.
En stark, renodlad intellektualism kan alltså utveckla den psykopati och social abnormitet vi kan bevittnat även inom relativt avancerade samhällen. Vår tids förblindade egoism är inget undantag, snarare en perfektion. Lever man efter rent funktionella och materiella ideal kan alltså vår biologiska natur förnekas närmast permanent - och det onaturliga förbli normalt.
I vår tid kan man även springa efter med politisk korrekta synspunkter i god, social-darwinistisk anda. Det är möjligen detta våra kvinnliga biologer syftar på, när dom beklagar sej om kulturellt inducerade metodfel inom biologisk forskning. Dom hade dock stått sej på att betona 'konflikt' häller än 'kön' när dom söker kvantifiera antromorfa felkällor.
Förövrigt är det ett ju ett problem att Darwins principer stämmer, eftersom evolutionsteorin bygger på att arter som uppträtt självdestruktivt snabbt blivit fotnoter i evolutionshistorien...
