Halland

[Herulen]

Det faktum att västgötarna vill ha tillgång till havet, vilket är troligt, innebär inte per automatik att Fjäre är en del av Västergötland.

Att det bara handlar om bra läge har ingen sagt. Arkeologiskt, bland annat genom keramik, kan vi knyta folken runt Fjäre med folk runt göta älvs mynning och högre upp. Men det är egentligen utifrån hela fornlämningsbilden och i ett långtidsperspektiv som det hela blir tydligare.

De sydnorska folken, västgötarna i det inre av Västergötland och danerna är de stora aktörerna medan folken i längs västkusten verka har intagit en mer neutral roll. Under fler perioder när folk från Sydnorge och Västergötland härjade i Danmark, vilket mossfynden visar, finns det inga samtida danska statusföremål från Västkusten. Beakta vi då Fjäre kan vi se att flera kontakter med danerna varit viktiga. Men då handlar det mer om statusobjekt. Utbyte av mer vardagliga föremål har man haft med sina grannar. Sammantaget visar fornlämningsbilden att västgötarnas maktområde även innefattade en del av västkusten, även om folken där inte själva var västgötar.

[Boreas]

De sydnorska folken, västgötarna i det inre av Västergötland och danerna är de stora aktörerna medan folken i längs västkusten verka har intagit en mer neutral roll. Under fler perioder när folk från Sydnorge och Västergötland härjade i Danmark, vilket mossfynden visar...

Mossfynden i t.ex. Illerup-Ådal är fortfarande uppe till diskussion. Fyndmängden är ju formidabel och innehåller objekt från olika delar av Europa. Bland dessa finns kammar av svensk/norsk älg och ett svärd som troligen är gjort av norsk järn. Vi vet dock ei vart dessa produkt är inhandlade och det föreligger såvitt jag vet nte några DNA-analyser eller annat som kan påvisa vart dessa rövarbander kom ifrån...

 

[Herulen]

Mossfynden i t.ex. Illerup-Ådal är fortfarande uppe till diskussion. Fyndmängden är ju formidabel och innehåller objekt från olika delar av Europa. Bland dessa finns kammar av svensk/norsk älg och ett svärd som troligen är gjort av norsk järn. Vi vet dock ei vart dessa produkt är inhandlade och det föreligger såvitt jag vet nte några DNA-analyser eller annat som kan påvisa vart dessa rövarbander kom ifrån...

 

Nej det är klart, föremål sprids ju lika okontrollerat som pollenkorn i virvelvind.

Jag fortsätter dock på den redan inslagna vägen och hävdar att föremål hamnar i jorden av en viss anledning. I regel brukar fynden kunna dateras utifrån sitt säregna utseende och via detta brukar man även kunna bestämma var föremålet har tillverkats. Då trupper i de allra flesta fall har en någorlunda enhetlig utrustning kan man även fastställa var truppen kom ifrån eller för vilka de stred.

[Yngwe]

Att det bara handlar om bra läge har ingen sagt. Arkeologiskt, bland annat genom keramik, kan vi knyta folken runt Fjäre med folk runt göta älvs mynning och högre upp. Men det är egentligen utifrån hela fornlämningsbilden och i ett långtidsperspektiv som det hela blir tydligare.

De sydnorska folken, västgötarna i det inre av Västergötland och danerna är de stora aktörerna medan folken i längs västkusten verka har intagit en mer neutral roll. Under fler perioder när folk från Sydnorge och Västergötland härjade i Danmark, vilket mossfynden visar, finns det inga samtida danska statusföremål från Västkusten. Beakta vi då Fjäre kan vi se att flera kontakter med danerna varit viktiga. Men då handlar det mer om statusobjekt. Utbyte av mer vardagliga föremål har man haft med sina grannar. Sammantaget visar fornlämningsbilden att västgötarnas maktområde även innefattade en del av västkusten, även om folken där inte själva var västgötar.

Det jag tycker låter vågat är väl att identifiera visst arkeologiskt material just som västgötskt. Är inte det vanskligt?

[Anganatyr]

Då var nog Skåne redan danskt, efter dom gränsförhandlingar som Adam berättar skulle ha hänt i hans egen samtid - under eller just efter Emund Gamles senaste levnadsår. Under lantmärkningen räknades sen befolkiningen söder om Hallandsåsen som hörande till stiftet - alltså var det 'dansk'...   

Varför skriver i så fall Adam av Bremen följande i fjärde boken, kapitel 14:

Men om vi vänder tillbaka till det baltiska havets mynning i norr, möter vi först nordmännen, därefter skjuter det danska landskapet Skåne fram, och öster därom bebor götarna ett vidsträckt område upp till Birka.

Fjärde boken, kapitel 7:

Skåne är den yttersta delen av Danmark och utgör en halvö

Att använda Adam som bevis för att Blekinge skulle vara danskt blir mycket konstigt (det sista citatet kan även vara intressant för debatten om Halland).

[Boreas]

Nej det är klart, föremål sprids ju lika okontrollerat som pollenkorn i virvelvind.

Jag fortsätter dock på den redan inslagna vägen och hävdar att föremål hamnar i jorden av en viss anledning. I regel brukar fynden kunna dateras utifrån sitt säregna utseende och via detta brukar man även kunna bestämma var föremålet har tillverkats. Då trupper i de allra flesta fall har en någorlunda enhetlig utrustning kan man även fastställa var truppen kom ifrån eller för vilka de stred.

Vad är så dom karaktärsdrag som kan ge fynden från offer-mossarna plausibla identiteter?

I övrigt är jag sams i att ätterna på västsidan respektive ostsidan om Lindesnes och Kölen hade nära förbindelser med varann, eftersom dom hade samma ekonomiska basis, som småbönder/pastoralister och fiskare. Men, dom hade också mycket nära förbindelser till såväl kust-fiskarna som lantbrukarna i Svealand, Skåne och Danmark. Just därför tycker jag man skal vara varsam när tolkningen av vapenfynden görs.   

Vapenfynden från t.ex. Skedemosse, Nydam och Illerup är alla från västrikets senaste period, 300 - 400 år e. Kr. Vilka motiv skulle 'västgötar och norrmän' plötsligt ha fått för att förstöra tusenåriga handels- och vänskapstraditioner med dom kornrika och smörblida danskarna - och generera krig i deras hemliga farvatten? När man inte hittar danska vapenfynd i Viken, Bohuslän eller Västergötland KAN det betyda att danskarna aldrig sett på dessa folk som 'fientliga'. Redan det indikerar att mossfyndens vapen inte bars dit av götar eller norrmän. 

[Boreas]

Att använda Adam som bevis för att Blekinge skulle vara danskt blir mycket konstigt (det sista citatet kan även vara intressant för debatten om Halland).

Jag omtalade enbart Skåne och blandade aldrig Blekinge in i bilden. Kanske du missuppfattat vad jag skrev?
 
När kyrkotjänaren Adam skriver historien har vikingtidens dramatiska ändringar just lagt sej och biskop Adalvard re-organiserat Norden, efter Bremen-patriarkatets ekonomiska ambitioner och politiska intressen. Vad Adam berättar får alltså tas med en klypa grovsalt.

Sen får man också beakta vad han inte berättar. Därför kan vi inte bedöma hans utsagor som 100 % vattentäta. Vikingatidens gränser  - mellan Viken, Ranarike/Alvhem och Götaland/Sverige - är inte alldeles klarlagd ännu. För vikingarna däremot var nog saken klapp-klar. Dom olika land och landskap, hertigdömen och jarladömen, tydligt beskrivna i vikingatidens kungasagor.

När Adam kommer i gång är dom gamla, heliga kulturplatser närmst utraderade och gamla lagordningar upphört. Hans referat av landhalvan norr om havet påstår tydligen att norska kungen råder om Bohuslän och danska kungen om Halland och Väst-Götaland, jämte Skåne. Kan det tänkas att Adam slarvat eller fuskat - eller reflekterar hans beskrivning den politiska realitet efter Emund Gamles död och Harald Hardrådas fall?
   

[Anganatyr]

Jag omtalade enbart Skåne och blandade aldrig Blekinge in i bilden. Kanske du missuppfattat vad jag skrev?   

Ja, jag missuppfattade vad du skrev. Jag trodde du även menade Blekinge. Jag ber om ursäkt för det Boreas.

[Emund Slemme]

Vägen genom Kattegatt har dessutom den obestridliga fördelen att den faktiskt leder till Hedeby vilket den jydska västkusten inte gör.

tty, der eksisterede et mere logistisk interessant alternativ.

I Vikingetid stod hav-niveuet højere end i dag. Det gjorde at det store engområde ved Eiderstadt stod under vand og nærmest var en sump.

Floden Treene udspringer i søen Treßsee i landskabet Angel sydøst for Flensborg og løber i en sydvestlig retning mod det store lavlandsområde Eider-Treene-Sorge, hvor de 3 floder løber sammen. Man mener at kun på en kort strækning i det sumpede område måtte skibene slæbes indtil mødet med Ejderen.

På den måde kunne der sejles ad Ejderen og Treene op til Hollingsted, hvorefter varerne blev ført over land til Hedeby.

[Yngwe]

Utan att ha granskat det närmare så är det ändå slående.
Eideren har sin upprinnelse vid Bordesholm

Eideren av eid = ed jag känner inte till att eid skulle användas i danska språket men i både norska och svenska är det ju välanvänt och begreppet måste vara välkänt även bland danska sjöfarare.

Bordesholm av bord jämför börda eller bor som återfinns i Hanbörd och Borlänge.

[Boreas]

Nej det är klart, föremål sprids ju lika okontrollerat som pollenkorn i virvelvind.

"Okontrollerat" är väl att ta i. Fynden från Illerup-Ådal visar ju att spridningen kan knytas till etniska, kulturella och/eller politiska relationer. Min kommentar riktades alltså till precisionen i den tolkning du använder.

När man nu vill tolka det arkeologiska materialet från mossfynden kan det vara nyttigt att kolla fyndkontexten. Jörgen Illkjærs seminar-rapport om Illerupfunnet (från 1999) gäller fortfarande, även om konsekvenserna av hans tolkningar ständigt diskuteras.

Se speciellt figur 9 och tabell 1 - här berättas något konkret om "fiender och förbund i Nord-Europas järnålder":

http://www.illerup.dk/documents/illerup_78.pdf

[Boreas]

Utan att ha granskat det närmare så är det ändå slående.
Eideren har sin upprinnelse vid Bordesholm

Eideren av eid = ed jag känner inte till att eid skulle användas i danska språket men i både norska och svenska är det ju välanvänt och begreppet måste vara välkänt även bland danska sjöfarare.

Bordesholm av bord jämför börda eller bor som återfinns i Hanbörd och Borlänge.

'Ed' är standardformen bland jordbruks-dialekterna i Svealand och Danmark. Bland gotiska fiskarböder, båtfolk och handelsresande talas däremot om 'eid'.

Området ikring västra delen av Ejdern, mellan Frisland och Julland, befolkades ursprungligt av 'angler', vars namn anses komma från det redskap som var betecknande för deras levnadsform - att mätfiska, med den specialdesignade kroken man numer kallar 'fiskekrok' eller 'angel'. Jmfr. engelska 'angling' = 'krokfiske'. I gammal-frisiska texter kallas folkgruppen vid Ejdern för "Anglaren"  - i bestämt form, flertal.  

I gotiska dialekter och ortsnamn heter det fortfarande 'angel', 'snöre' och 'rev', medan jordbrukarna fortfarande påstår att det heter 'fiske-krok' och 'fiske-lina'. Ditt poäng visar sålunda att även Anglarna hörde till den gotiska språk- och kulturkretsen - och att dom levde väl och länge som grannar med frisiska kopojkar och jydska mjölkdejor ...