Precis som vi hade Skogsrå och Bergrå hade vi även Sjörå, vilken i sin maskulina form benämns Näcken, samt Havsfrun som jag tror är ett noanamn för Ran.
Sagans sjöjungfrur, som ibland avbildas med fiskstjärt tror jag är en sammanblandning av antikens föreställningar om Sirener med den om vattenväsen i nordiska traditionen. Vårt systerfolk kelterna har också en mängd historier om väsen i sjöar och källor.
Såväl nornorna som Mimer kopplas till vatten (-brunnar/källor) och spådom. Och sen kan man ju ta den gamla folksagan om den förtrollade fisken, där fiskarhustrun till slut önskar att hon var Gud och de hamnar i sin usla hydda igen. Vapen och smycken offrade i sjöar och mossar understryker ytterligare vördnaden för dessa väsen.