För enkelhetens skull: en som tituleras "konung" "kung" eller "rex" i källorna
Jarl definerar jag som "jarl" "dux" baron" eller "satrap" i källorna
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kung
Skillnaden på "kung" och "hövding" är hårfin undere den äldsta tiden.
Ofta ser man att landshövdingar (hertigar/hersar/duces) blir kallade 'kungar' (rex, regis) - fast dom egentligen vore hertigar - och ursprungligen en del av en monarki. Av samma orsak glömmer man ofta att räkna in hertigarna i dom gamla kungadömens fem samhällsklasser:
Område: Titel:
1. Riket: Kung, Konung, Reiks, Rex.
2. Land/Län: Hertig, Herse, Herul, Landshövding/Länsherre, Lord, Ducis, Dux.
3. Landskap/Härad: Jarl, Marki, Earl.
4. Gård/Torp/Tomt: Kar, Bonde
5. Hus: Trell, Allmoge.
I ett system där hertigarna ärver sin myndighet från sin fader, kungen, för dom kungens genetiska arv vidare till nästa generation häradshövdingar. Dessa jarlar kommer att göra alla framtidiga bönder inom sina respektive län. Slutligen blir denna bonde far till sitt 'gårdsfolk' - också kallat 'trälarna'.
I detta tripp-trapp-system blir alla reproducerande bönder son-sons-söner av kungalinjen. Därmed kommer alla landets invånare att stamma från en och samma y-dna. När detta system repeteras över ett större antal generationer - och ett land befolkas - utvecklas en homogen befolkningstyp med specifika karaktersdrag. Med kungalinjen som stam och befolkningen som ättegrenar utvecklades sålunda nya kungadömen och nya folkslag.
---
Under medeltiden upphör det patrilinära reproduktionssystemet när man får 'kristna lagar'. Dessutom får varje kungaland nu en utländsk överherre. Utan eget maktcentrum fick alla regionala hövdingar hädanefter vara 'vice-kungar' under kejsarmakt och kyrka, medan dom gamla hertigarna närmast försvinner från kungliga råd och politisk landskap. I deras frånvaro sitter jarlarna kvar med den högre börd och under kyrkans kontroll får varje generation nu
välja konung.
Därmed går dom gamla kasten omkull och familj-linjerna mellan dom olika kaster, härader och län försämras avsevärt. Inbördeskrigen mellan 'svenska småkungar' -
alltså hertigar och jarlar - tar till först när den förenande kungafamiljen är ute ur vägen och spänningarna mellan den erövrande kyrkomakt och dom erövrade befolkningar skal prövas i praxis.