Bornholm och Skåne under järnålder och tidig medeltid

[Sven lagman]

Jag var på Lars Jönssons licentiatseminarium i Historisk arkeologi förra året i Lund. Han tar upp Tommarp i sin avhandling ”Tommarp. Kunglig produktionsort och klosterstad”. En mycket bra bok som ger en god bild över den forna staden. I ett undersökt område i norra staden uppfördes under 1200-talet ett antal gropugnar som använts för järnutvinning och bearbetning av järn. Här påträffades ämnesjärn, sannolikt för distribution då de ca 160 påträffade tackorna var av likartad, nästan av standardiserad form. Dessa ämnen är relativt små och spetsformade .

Järnmalmen kom från Osby i Göinge via spetälskesjukhuset i Tommarp till staden. Uppgifterna om järntransporten mellan Osby och Tommarps spetälskesjukhus (troligen grundat vid samma tid som klostret under mitten av 1100-talet) finns skriftligt belagd från sen medeltid. Bara i Osby kyrkby ägde hospitalet i Tommarp 9 gårdar vilka årligen sände mer än 280 kg järn enbart till spetälskesjukhuset i Tommarp. Dessa uppgifter har ju av en slump blivit bevarade och de säger enbart att det fanns ett stort utbyte av järnmalm från Göinge till Tommarp. De återfunna gropugnaran visar också att det inte bara var spetälskesjukhuset som höll på med järnhantering.

Man kan misstänka att det var premonstratenserklostrets munkar som kan ha stått för denna järndistribution. Kanske var det munkarna i Tommarp som fört in järnsmideskunskaperna från moderklostret i Premontré i Frankrike – (alltså nästan en tidig form för vallonsmide).

[Sven lagman]

Hej Sven, kan du ge några exempel på sådana bosättningar, och kanske något tips om att läsa?

En ny bok som jag fick i min hand före jul var boken om den fantastiskt intressanta handelsplatsen, eller snarare handelsstaden Truso i norra Polen. Den är på både polska och engelska. Även om den är koncentrerad till denna stora handelsplats vid Östersjön är den en bra ingång om man vill utforska handelsvägarna söderut genom Polen.

Marek Franciszek Jagodinski: Truso. ISBN 978-83-7208-208-4. Foliant 216 sidor.

[Sven-Åke]

Om man transporterade järn till Åhus så borde man väl exporterat vidare därifrån, när man väl lastat det på större skepp?? 
  Tror ej att det var tänkbart att transportera det på land från Åhus till  Tommarp.  Ta gärna en cykeltur den sträckan i sommar.
   Alternativ 2: vattenvägen,  och den går runt Sandhammaren, ett av de mest förrädiska vattnen  runt Skåne.  Mindre troligt.
Tredje alternativet:  delvis sjövägen och sedan över land strax norr om nuvarande Simrishamn,  -  nja en massa omlastningar.
Större sannolikhet att det fanns någon lokal järnmalmskälla.   Men var??

Visste ej att järnmalmsgruvan i Fyledalen var känd före andra världskriget.  Vet däremot att under kriget så ägdes den av någon professor från Lund,  (trots att den gav väldigt lite) 
Källa:  Skånes geologiska sevärdheter  -  som jag läste för ca15 år sedan.

[Sven lagman]

Att man transporterat järn från Göinge till Tommarp är ju helt säkert eftersom det finns räkenskaper för detta. Att först ta järnet som råämnen landvägen till Åhus och sedan lasta om det på skepp för att sedan lasta om det igen för landtransport till Tommarp har givetvis inte varit en lösning. Vad är det för fel på landevägen? I Tommarp har man sedan förädlat järnet till säljbara produkter och skeppat ut det.

Vad gäller Sandhammaren förstår jag inte. Man passerar ju inte Sandhammaren om man från Simrishamnstrakten sticker ut mot Bornholm. Varför man inte valt Åhus kan bero på att denna stad ca 1150 kom i ärkebiskopens ägo medan man menar att Tommarp vid samma tid varit kungens domän och intresseområde.  

[Yngwe]

Ja rör det sig om 280 kg om året behöver man egentligen inte utsätta transportvägen för allt för hög prövning, det är inga större mängder, två eller kanske tre klövjade hästar om året löser den transporten, dom hinner inte ens trampa upp en stig.

280 kg i sen medeltid, är det mycket mer än en årsförbrukning av en socken? Eller ens så mycket?

[Sven lagman]

Vi får inte glömma att dessa uppgifter är dels från sen medeltid, dels endast berör järn från några gårdar som hospitalet i Tommarp ägde. Mängden järn från Göinge har troligtvis varit mycket större. Vad emellertid detta källmaterial helt säkert säger oss är att det bevisligen forslades järn till staden från Göinge. Därmed inte sagt att man inte också fått järnråvara även från annat håll men om detta vet vi tyvärr intet.

[Sven-Åke]

OK  -  kul.  Svar på två frågor.   Bevarade räkenskaper låter intressant. Var i Göinge kom järnet ifrån?  Finns någon speciell ort angiven?  Antar att dessa räkenskaper finns i Köpenhamn. 

280 kg  låter rimligt  -  och klövjade hästar också,  -  det leder frågan till medeltida vägar    Är det ett indirekt bevis på att det fanns förmedeltida vägar? 

[Ola Nilsson]

Järnmalmen kom från Osby i Göinge via spetälskesjukhuset i Tommarp till staden. Uppgifterna om järntransporten mellan Osby och Tommarps spetälskesjukhus (troligen grundat vid samma tid som klostret under mitten av 1100-talet) finns skriftligt belagd från sen medeltid. Bara i Osby kyrkby ägde hospitalet i Tommarp 9 gårdar vilka årligen sände mer än 280 kg järn enbart till spetälskesjukhuset i Tommarp.

[Yngwe]

Som sagt, 280 kg är knappast så stora mängder att det är underlag för några slags transportstrukturer.

Är groparna avsedda för järnframställning eller järnbearbetning?  Är ämnesjärnen tillverkade i Tommarp eller är det i den formen de kommit till Tommarp? 

Innan man drar för stora växlar på hur järnet distribuerats bör man nog ha rätt mycket mer fakta.

[Sven-Åke]

Finns det (arkeologiska) fynd av järnframställning runt Osby? Har man identifierat vilka dessa 9 gårdar var?   Har fynden anknytning till just dessa 9 gårdar?
Beklagar att jag inte var på seminariet med Lars Jönsson. 
Fler frågor:  Fanns det indikationer på att ämnesjärnet var transporterat TILL Tommarp, eller  kom det som malm dit, för att sedan transporteras FRÅN  Tommarp?   

[Emund Slemme]

Problemet är bara att Göinge med stor sannolikhet inte var danskt under vikingatiden. Göinge var troligen inte ens en del av Skåne under vikingatiden, utan en egen enhet (Gudhesbo får tex inte tillägget härad förrän på 1200-talet). Troligen fick inte danska kungamakten kontroll i Göinge förrän i slutet av 1100-talet när Skeingeborg byggs.

Historiske fakta om Göinge.

Harald Hen – søn af Svend Estridsen - blev født år 1041 og giftede sig med sin kusine Margrethe Asbjørnsdatter. En dna undersøgelse af kvinden i pillegraven i Roskilde Domkirke hos Svend Estridsen, viste sig at stamme fra en yngre kvinde på ca. 35 år, hvilket matcher på Margrethe Asbjørnsdatter.

Margrethe Asbjørnsdatter døde år 1074. Da man i Roskilde Domkirke år 1274 anlagde en ny gavebog (anniversarium) overførte man en række notitser fra en ældre nekrologium, deriblandt en notits om en Margrethe (Reginamque Margaretam), der havde skænket kirken et gods med et stort antal gårde i Göinge Herred og var død den 9. maj 1074. Denne godsgave menes doneret i biskop Svend Nordmands tid fra år 1073-88.

Godset i Göinge Herred er blevet lokaliseret af lokalhistoriker Torsten Karlson i 1965, der kartografisk fastlagde de 50 gårde, som godset bestod af, på et areal i området Västra Göinge nær Finjasøen - og som modsvarer det jordegods, der år 1614 nævnes i kirkens jordebog. Budskaber i runeskrift i kirkerne Stoby og Norra Åkarps viser, at området blev kristnet i 1100-tallet.

En mulighed er, at Margrethe Asbjørnsdatter har arvet sin mor, der må have været efterkommer af en götisk / skånsk stormand. Interessant er det at Göinge år 1085 nævnes i kilderne som Gothes-bo. Den storslåede donation skal ses i det sammenhæng, at kongeparret var barnløst. Harald Hen regerede fra sin fars død indtil år 1080.

[Yngwe]

. Polen är i stort sett ett helt vitt jätteområde i merparten av den enorma mängd vikingatida litteratur som finns; trots att det bevisligen finns många dåtida skandinaviska bosättningar utmed de polska floderna. Med stor sannolikhet var landvägen till Bysans över Polen lika frekventerad under vikingatiden som de ryska flodsystemen. Varför man aldrig tagit med Polen beror säkert på det kommunistiska, innestängda systemet kombinerade med språksvårigheter.

Landsvägen genom Polen till Bysand bör rimligen ha passerat "the Moravian gate" i närheten av dagens Ostrava för att därifrån ta sig mot Balkan. Det är förvisso ett alternativ men jag har svårt att se att omfattnade rörelser skulle ha svårt att fastna i källorna. Det finns dessutom en episod beskriven om nordbor som söderifrån tar landvägen hemåt, episoden antyder att det inte hörde till vanligheterna.  Då du av vana hyser visst tvivel till användandet av floder Sven skulle jag vilja uppmärksamma dig på att att man via Wisla och de vitryska våtmarkerna kan ta sig till Prypjat, en stor biflod till Dnepr.

Detta motsvarar ju faktiskt Jordanes beskrivning av Goternas migratione från Östersjökusten till dagen Ukraina vi kungariket Oium. I arkeologin kan man följa Wielbarkkulturens spår österut och även i Cherniahov kulturen finner man tydliga spår av germanska kontakter.

Det finns alltså väl anledning att anta att vägen på eller längs de polska floderna unbder mycket lång tid varit välkänd för skandinaver och att man under mycket lång tid interagerat på något sätt med folket där.

Att källäget är dåligt beror kanske mer t på att polacker är innerligt trötta på gemanska historiska anspråk än på att språket skulle vara så svårt. Fler svenska behärskar väl troligen polska än latin!

[Anganatyr]

Historiske fakta om Göinge.

Jag känner till att det i Roskilde domkapitels jordeböcker och i Roskildekrönikan förekommer upplysningar som antyder att Roskilde domkyrka i slutet av 1000-talet mottog en, kanske två donationer av gods i Göinge. Den ena omtalar den tidigaste godsgåvan till en dansk kyrka, nämligen 50 bol (50 hemman) som gåva till kyrkan i Roskilde av den danske kungen Sven Estridsens mor Estrid. Godsen hade hon sannolikt mottagit i mansbot från sin bror Knut den store efter mordet på hennes man Ulf jarl år 1026. Den andra donationen kom från Danmarks kung Harald Hens hustru, drottning Margarethe. Vid detta tillfälle rör det sig om 50 gårdar (28 i Sösdalaområdet och 22 i Mjölkalångaområdet). Det kan vara två självständiga donationer eller kan det ha skett en sammanblandning av namn och platser så det endast är frågan om en donation. Oavsett vad så finns det i "Kung Valdemars jordebog" från 1231 uppräknat kungens jordegendomar i Sverige. Att danska kungaätten äger gods i Göinge är alltså inget bevis för att det var danskt, godsen kan mycket väl ha ingått i Sigridslev som Knut fick ärva från sin mor.

[Anganatyr]

I Roskildekrönikan står det:

Under ham prædikede biskop Vilhelm, en stærk og tapper mand, heftig af sind, og i stand til at kue de mægtige ved sin blotte legemsstyrke og ved sin sjælsstyrke, og som ikke skånede nogen, når han var vred. På hans tid overdrog kong Svends moder Estrid 50 bol til Roskildekirken med sin søns samtykke, og den førnævnte biskop stadfæstede dem for kirken med segl og privilegium.

Den Vilhelm som omtalas i texten är biskop Vilhelm av Roskilde som var biskop ca 1057-1073.

[Emund Slemme]

Mere om Göinge

Donatorer til Roskilde Domkirke.
Tidligere fandtes i Roskilde Domkirke et gammelt håndskrift af det ny testamente, hvori der på sidste side var indført en liste over kirkens velgørere og venner, en såkaldt Liber Benefactorum, en Broder-skabsliste. I denne Calendarium Roskildense indførtes personer, der ved at skænke gaver eller jordegods til kapitlet eller kirken, gjorde sig fortjent til en årsmesse. Indledningsverset i Broderskabslisten antyder, at den er påbegyndt i Harald Hens regeringstid. Kun et brudstykke af de ældste optegnelser er tilbage.

Initium sic habet:
Nomine signatos, et munere conciliatos.
Fratibus exiguis, jungito, Christe, tuis.
Regem Haroldum, Reginamque Margaretam (Kong Harald og dronning Margareta).

Seqvuntur longa deinde serie aliorum beneficorum nomina:

Knuto Rex (1031), Athala Regina. Eiric. Margareta Regina et Soror nostra (†1074). Sveno Episcopus (†1088). Ricardus Prepositus (†1139). Sveino Decanus. Hermannus (1140). Ascerus (†1158). Luitgerus (>1157). Boso. Livo. Isaac (>1158). Arnfastus (>1158). Nicolaus. Saxi. Ako. Clemens (1191). Toco. Joseph. Kanutus (1202).

Listen over velgørere til kirken ser ud til at være opsat i kronologisk orden.

Kilde: Liber Daticus Roskildensis, Alfred Otto, København 1933 s. 167

[Emund Slemme]

Mere om Göinge

Anganatyr,
Du anvender forældede data. Prøv at læse dette link -

http://www.vikingmagasin.dk/artikler/2004/svend-estridsen-dna-analyse.htm

[Anganatyr]

Mere om Göinge

Anganatyr,
Du anvender forældede data. Prøv at læse dette link -

http://www.vikingmagasin.dk/artikler/2004/svend-estridsen-dna-analyse.htm

Jag har aldrig påstått att Estrid är begravd i Roskilde domkyrka. jag har heller aldrig påstått att Estrid och Margarethe är samma person utan att det kan ha skett en sammanblandning av deras namn och person i de medeltida källorna. Jag vet inte var du vill komma med denna länken, den ändrar inget i mitt inlägg? De båda donationerna ligger väldigt nära varandra i tid, så om det blivit en sammanblandning så är det inte så konstigt. Att det i din länk dessutom står att det i gravskriften till graven står:

Der var derfor gode grunde til at tro, at det var hende, som lå i graven overfor sin søn Svend, og det passede fint med gravskriften, hvor der står: “Margrethe også kaldet Estrid”

, tyder på att de faktiskt inte hade riktig koll på vem som var vem tidigare. Detta stöder ytterligare att det skett en sammanblandning av namn och person.

[Emund Slemme]

Problemet är bara att Göinge med stor sannolikhet inte var danskt under vikingatiden. Göinge var troligen inte ens en del av Skåne under vikingatiden, utan en egen enhet (Gudhesbo får tex inte tillägget härad förrän på 1200-talet). Troligen fick inte danska kungamakten kontroll i Göinge förrän i slutet av 1100-talet när Skeingeborg byggs.

Meget sandsynligt giftede Harald Hen sig med en rig skånsk stormandsdatter for at vedligeholde den danske indflydelse i området. Ovenstående historiske gennemgang viser at de ca. 50 gårde i Göinge var danskejet fra år 1074 og stadigvæk år 1614 ifølge kirkens jordebog. En så stor jordbesiddelse giver helt naturligt ejeren indflydelse i området.

Ovenstående påstand virker derfor temmelig langsøgt.

[Anganatyr]

Är det nu endast en skånsk stormansdotter? Innan var du även inne på en götisk stormansdotter.

En mulighed er, at Margrethe Asbjørnsdatter har arvet sin mor, der må have været efterkommer af en götisk / skånsk stormand.

Faktum är att vi idag inte vet hur eller när dessa gårdar kom inom den danska kungaätten. Vi vet inte hur länge den danska kungaätten besatt dessa gods. De olika nordiska kungaätterna gifte ofta in sig i varandra vilket ledde till morgongåvor, arv mm. Men detta betyder inte att Göinge var danskt. Det låter tex logiskt att i första hand skänka de gods som man har minst användning av som tex de som låg utanför det egna riket. De gods som räknas upp som liggande i Sverige i Kung Valdemars jordebog kan tex Istad på Öland följas till Valdemars sonson Svantepolk Knutsson gav tre av fyra attungar till Vreta kloster vid sina döttrars inträde där. Man ger i första hand bort den jord som är minst värd för en själv dvs den utanför riket. Istad har du dessutom inte lyckats lokalisera i din skrift "Valdemar IIs godser i Swecia" (se sidan 16). Cnæby i Thyustæ har du lokaliserat till Bolmsö i Finnveden . På sidan 15 skriver du:

Thyustæ kan forbindes med Tjust der ligger i Småland på øen Bolmsö i søen Bolmen.

Du är den enda jag känner till som lokaliserar Cnæby utanför "smålandet" Tjust i Småland som ligger på östkusten med Västervik och Gamleby.

[Emund Slemme]

Lad os endelig (forsøge) at flytte fokus fra emnet til andre problemstillinger.

Vi savner her på tråden at høre hvilke beviser du har for, at Göinge ikke var dansk i vikingetid. Du har nu hørt mine.

Så har andre læsere også mulighed for at deltage i debatten.