Konsten att handla med mynt

[Sven lagman]

Jag håller på med ett blivande, tryckt utbildningsmaterial för våra volontärer vid Fotevikens Museum. Här ska olika sidor i samhället under sen vikingatid – tidig medeltid belysas. När man försöker se dåtiden efter mera generella mönster som man ska fästa ner på papper aktualiseras emellertid alltid en hel del frågor som man inte tänkt på tidigare. Just nu håller jag på med de tidiga mynten. Man vet att de tidigaste myntningsorterna i Danmark var vid kungsgårdarna i Roskilde och Lund (och kanske någon plats till) från omkring 1000 och framåt. Men hur fungerade dessa inhemskt tillverkade mynt under 1000-talet? Mängden kan ju inte ha varit så stor att de fungerat som handelsmynt i vår mening. Jag har en teori men vill gärna höra andras åsikter.

Och så en annan viktig sak som ni kanske kan hjälpa mig med. Det talas ju alltid om att nordborna vägde silvret på vågar och knipsade av silvret, t.ex. mynt så att rätt vikt skulle uppnås. Rätt vikt i förhållande till vad? Fanns det standardvikter redan då i Norden? Och – vilket är viktigt för mig att veta – är det bara arabiska silvermynt som är knipsade eller gäller detta generellt även för nordisktillverkade mynt? Min fundering utgår från tanken att knipsandet av mynt kanske inte förekom här upp i Norden utan var en företeelse som skett redan när myntet fanns nere i Bysans eller andra ”kulturellt framstående områden” där kanske en viktstandardisering funnits tidigt som motiverade att ett lövtunt och redan lätt silvermynt blev än mera lätt.
 

[Frågvis Amatör]

Jag är kanske fel på det Sven men en bra internationell bok om pengars historia fram till nutid är Galbraith's Money. Hittade ett extrakt här: http://lachlan.bluehaze.com.au/books/galbraith_money.html

Finns också en kommentar om Greshamn's lag som kan vara intressant.

Pengar vid den här tiden är enbart en fråga om metallvärdet. Man kan lika gärna utelämna stämplar eftersom de inte är värdehöjande i sig. Samtidigt kan stämplarna kanske antyda en viss kvalitet på metallen.

Thomas Ivarsson

[Karlfredrik]

Idén med stämplade mynt hos kung Kroisos av Lydien på 600-talet f Kr var ju att man skulle slippa väga metallen, kungen garanterade vikten.
Men här uppe i Norden förekom en mängd olika mynt från många länder och olika ålder under vikingatiden - så här spelade stämpeln nog inte någon roll.
(Jämför "Maria Teresia-thalern" myntet som i mo0dern tid accepteras för metallvärdet i många länder i mellersta östern)

[Mats Hansson]

Man har väl hittat en del vikter i gravmaterialet från vikingatid som kanske kan ge ledtrådar. I denna rapport från Stockholms Läns museum finns lite utsagor om viktenheter i samband med fynd i en av gravarna i Broby, Täby socken. Se sid 21.

http://www.lansmuseum.a.se/site_media/upload/pdf/Broby.pdf

/Mats

[Frågvis Amatör]

Jag hittade Galbraith's bok hemma och boken har ett fåtal sidor om pengarnas historia före 1400 talet ekr när bankerna uppstod. Problemet med mynt har ofta varit att faställa graden av äkta metall i varje peng. Det har varit mycket fulpengar i omlopp där det har slirats med graden av äkta metall.

Pengar/Mynt har kanske använts för att avlöna soldater eller för att flytta tillgångar. Givetvis har de också varit ett sparkapital på samma sätt som om vi själva köper guld idag och gräver ner det.

Thomas I

[Sven lagman]

Vad det gäller klippta eller avbrutna mynt har man ju kopplat detta med att man velat uppnå en exakt vägning av silver. Men vad då om det inte alls har med vikten att göra utan istället antalet mynt i en hög? Låt oss säga att det är två eller tre personer som ska dela ett antal mynt mellan sig. Så blir det ett mynt över. Man bryter detta och rätt fördelning är gjord. Jag kan faktiskt inte finna något som inte skulle tala för denna teori lika väl som vågalternativet. Faktiskt skulle det med tanke på myntens ringa vikt vara en mera tilltalande tanke på hur det verkligen gått till - tycker jag. Det här med att man ville ha rätt vikt vid delning av mynt är ju bara en gammal teori. Det finns ju mig veterligen ingen som helst skriven samtidskälla som berättar om detta förfarande. 

[Frågvis Amatör]

Mynt är nog enklare att ha tidlösa teorier om beroende på att värdet ligger i metallen. Galbraith, förövrigt en känd och avliden ekonom, berättar i boken att silverhalten sjönk i den Romerska mynten under större krigståg(Puniska krigen).

Om silverhalten halveras i ett mynt skall köpkraften vara densamma? Antar att detta problem diskuterades för tusen år sedan och inte enbart idag.

Kunde man lita på betalningsmedelns värde? Har metallen ett högt värde = hög silverhalt kan man dela på mynten.

Mina tankar är baserat på ekonomi och inte vad som har hittats i historiska källor.

Thomas I

[Håkan]

En intressant kategori i detta sammanhang är de myntsmycken som tillverkas i Lund på 1000-talet. Efter att ha detekterat ett antal vikingatida/medeltida lokaler (bytomter) har jag nästan känslan av att vi hittar fler myntsmycken än (inhemskt präglade) mynt från den tiden (kan inte kontrollera detta i nuläget, föräldraledig + att materialet är under bearbetning).

[Kungsune]

Sven Lagman, om du ringer till kungliga myntkabinettet kan du begära att få tala med Yassi Yahangir. Han är myntexpert på arabiska och persiska mynt. Visserligen pensionerad men med i deras frågepanel. I Mellanöstern och Persien klippte man dirhemer i halvor och kvarter och det har inget med vikten att göra utan kan liknas mer med 50 öringar och 25 öringar.

[Karlfredrik]

Ett liknande system fanns i England, man kunde bryta silverpenningen lätt i halfpenny och farthing genom det präglade korset.

[hammaro2010]

I fynd Uddeby i Kristinehamn hittades en mängd engelska mynt (270) mest hela, men även en del brutna år 1880. I samma gömma (hittades) hittades även en silverten, mindre silverdelar, silverkedja samt delade smycken. Genom de olika föremålens sammansättning måste dessa ha fördelats med våg. De flesta mynten var olika aethelred (140), anglo-sachiska (29) och Cnut (72)samt två! tyska mynt.
Inlämnare var brukspatron Adlersparre.

[Frågvis Amatör]

Tittar igenom den tio år gamla BBC dokumentären "Blood of the Vikings" som finns på youtube och där har man hittat böjda silvermynt. Silvermynt som gick att böja hade bra silverhalt. De som gick sönder eller delades hade sämre silverhalt.

Thomas I

[AndreasE]

Ola Kyhlbergs avhandling "Vikt och värde" från 1980 handlar om "värdemätning, betalningsmedel och metrologi under yngre järnålder" och är en bra introduktion till ämnet. Behandlar dock framför allt fynd från Helgö och Birka.

Vad gäller den tidiga skandinaviska myntningen så var den vad jag förstår relativt liten och hade framför allt betydelse i områdena närmast omkring myntningsorten. Har dock för mig att myntningen i Sigtuna var betydligt större i skala än myntningarna i Lund och Danmark, enligt Brita Malmers studier.

[Frågvis Amatör]

En sen kommentar men jag tror att det funnits mynt med erkänd kvalitet som en viss silverhalt vilka man haft som referenser när man vägt andra mynt.

Jag tror att man har lärt sig hur mycket rent silver och guld väger med lokala måttenheter när man började använda dessa metaller.

Kemin och geologin bakom detta med det periodiska systemet(kemin) kom långt senare.

Koppar är igen bra metall för att signalera värde eftersom det finns mycket kopparfyndigheter över jordklotet.

Vi hade en guldmyntfot fram tills i början av 1970 talet när USA övergav principen att man skulle kunna lösa in dollar mot guld.

Thomas I

[Frågvis Amatör]

Ett tilägg. Att mynt visar överhöghet över områden är nog inte den viktigaste funktionen utan det handlar nog om att finansiera "högre" makters projekt och att garantera handel inom ett område.

Mynt är skuldsedlar och garanter för värden.

Vi byter papperslappar utan värde i dagens samhälle beroende på att vi har tillit till systemet som ger ut sedlarna.

Thomas I

[Sven-Åke]

Sedlar  (och checker)   är skuldsedlar och garanter för värden,  medan mynt i begynnelsen och rätt länge hade ett egenvärde, metallvärdet. 
   Detta egenvärde försökte olika härskare redan tidigt utvinna ett extravärde av, genom att försämra metall-kvaliteten.  Detta kunde fungera inom ett område som man hade total kontroll över men i gränstrakter och utanför det område som man behärskade, så testades metallvärdet på olika sätt och vad som stod på mynten var irrelevant. Därför hittar man många sönderklippta och böjda mynt.

[Frågvis Amatör]

Bra kommentar Sven-Åke. Tydligare än vad jag försökte formulera.

Thomas I

[Kungsune]

Det är både rätt och fel. Det är egentligen i undantagsfall som man kan se att man frångått myntets nominella värde och därför stympat dem. Vad som står på mynten har aldrig varit irrelevant utom möjligen periodvis i marginella områden som Sverige. Visst har en och annan potentat försökt "fuska" med silverhalten och guldhalten men det är faktiskt ganska ovanligt och gäller korta perioder. Vad som gäller de tidiga svenska myntningsförsöken är en sak men det är en tämligen speciell fråga. Tvärt om är de tecken som generellt avbildas på mynt en garrant för att man ska kunna växla in dem med bibehållen kurs och i regel är mynt ovanligt rena ädelmetallbitar. Det normala är att man delar mynt i hälfter och kvartar. De flesta klippta dirhemer var som sagts tidigare sannolikt redan klippta när de kom hit eftersom klippning i halv och kvartsdirhemer var standard (belagt historiskt och arkeologiskt) inom det forna Persiska riket.